tisdag 29 mars 2016

Fys i ofas

Ibland när man har ledig tid så finns det inte en sekund över åt sånt man verkligen skulle vilja göra... 
Som t ex att få unna sig lite speciellt goa träningsupplevelser!

Påsken vrålade in med buller och bång, middagar, kalas, kompisar, födelsedagsfirande och aktiviteter avlöste varandra. 
Årets första BMX i Ängelholm! Lyckliga både stora och små!

När seneftermiddagen rullade in på annandagpåsk, då var det den stela och smått slutkörda morsans tur att lufta sig.

Alldeles knackig och hackig och med rejäl sömnbrist fanns bara ett alternativ.
Backintervaller!!!

Och se på den då! Funkar varje gång! 
Mitt resonemang är nämligen som följer...

Att oavsett om man är pigg, laddad och utvilad, eller stel, trött och seg, så är det precis lika jobbigt!!! Man kanske inte levererar lika stort en dålig dag, men lidandet är detsamma!

Och lida svidande lår och skrikande lungor, det är något jag är jättebra på!



fredag 25 mars 2016

Tidig påskhare

Häromdagen tröttnade man på sin stela, knackiga och hackiga lekamen.
Har haft ont på fel sätt, på fel ställen alldeles för länge liksom.

Berget i söndags var en enda lång plåga för att kroppen stretade emot som en tjurig 100-åring!

Då får man ringa sin hare! Han som är sådär helt för snabb för mig, som drar över stock och sten i 4.20 tempo och pratar glatt på...

Vi sågs på Svedberga parkeringen och det enda i min kropp som var med på leken var mitt pannben.

     Men det bryr sig inte haren om....

Sagt och gjort! Uppvärmning i hetsigt tempo där det inte erbjöds möjlighet att känna efter.
15 varv i pulkabacken under samma devis!
Sista varven var låren surare än Trump när han förlorar valet:)
Jättesura och ville slå på haren...

MEN så händer det där ni vet, att hela världen faller på plats och man är back in business igen!!!

Kom tillbaka till parkeringen, lite trött men mycket lycklig.
Och kände absolut ingenting!!!!
Ryggen glad, benen glada, knäna glada, axlarna hade åkt ner...ja alltihop en enda magisk superpilla för hela mig!!!!

Hade glömt att det är så det fungerar...

Trollet är tillbaka i mitt huvud! Allt är som det ska va igen.

Berättade för maken på kvällen om min fantastiska förvandling...

Hans enda kommentar var: jaha så alltihop har bara varit ren lathet??

Eh...ja...

lördag 19 mars 2016

Lever livet!

No News is good News!


Dvs... Livet levs och njuts och stunderna vid en dator är få.

Träningen inför sommaren börjar ta form i huvudet. Inte en enda anmälning för lopp i år, vilket känns härligt!
Att leva lite på gamla meriter känns sjusst och behövligt. Rentav lite lyxigt!

Har varit en sväng i vårt eget paradis, som i år bjöd på så enorma förhållanden att man var både ödmjukt tacksam och totalt slutkörd efter våra dagar där!

Konstaterade att knä och kropp höll stenhård kvalitet! Körde på mina stora härliga telisar i både djupt ospårat och i tung härlig uppkörd off pist, och det var en total lycka att konstatera att styrkan och stabiliteten satt, trots motigheten på sistone...

 Lycka är en tidig morgon i hissen ner på väg mot ett berg som ännu inte vaknat!
Stighudarna på, tystnaden vrålar i öronen, solen går sakta upp och när man når toppen strålar den över Mont Blanc i fjärran och det ligger 400 fallhöjdsmeter orört puder som är bara mitt!!!
Då är den här tjejen så alldeles övermäktigt tacksam att få leva i den här världen!
Lycka kan aldrig bli intensivare än just där och då❤️

Magi på riktigt. Så högt över hela världen och så mitt i livets allra enormaste ögonblick

Jag citerar Faithless

"This is my religion..this is where I heal myself"



tisdag 15 mars 2016

Dysfunktionell återhämtning

....eller är det dags att vila nu?
Hur funkar det egentligen det där med återhämtning? Är det farligt att träna varje dag? 
Hur är det med stress då? Är det farligt att stressa?

Egentligen är det kanske inte så svårt om vi bara lärde oss att lyssna på kroppen, och på knoppen också för den delen. 

Om vi börjar med stress så är det ju i grunden en överlevnadsreaktion. Om vi inte hade stress så skulle vi alltså inte överleva. Antingen så hade våra förfäder varit uppätna för länge sedan eller om vi nu mot förmodan hade överlevt till vår tidsålder, så hade vi förmodligen ändå blivit överkörda på väg till jobbet. Jag ska försöka förklara varför... 

Det kanske var tydligare för länge sedan när stress ofta var kopplad med någon form av fysisk aktivitet. Tänk dig att du var jagad av en björn eller kanske av grannen som hette Björn. Vårt "fight, flight and freeze" system (eller vårt sympatiska system som det egentligen heter) slår på med full kraft, helt automatiskt. Stresshormoner utsöndras i kroppen för att mobilisera energi, klara av att möta påfrestningar och sedan aktivera system som återställer balansen när "faran är över". Det här går blixtsnabbt och vi har inte så mycket att säga till om eftersom det handlar om vårt "icke-viljestyrda" nervsystem. 
Samma sak händer om du skulle råka kliva ut i gatan och precis då upptäcker att en buss närmar sig i full fart. Faran är överhängande, stressystemet drar i gång och du lyckas,med livhanken i behåll, kasta dig tillbaka upp på trottoaren. 
Pust, tacka stressen för att du lever! 

Men vad händer om du stressar för mycket då? Ja, det är ju inte så bra eftersom en för hög nivå av stresshormoner i kroppen har en nedbrytande effekt.
Vi behöver alltså återhämta oss också. Vi behöver landa i vårt parasympatiska system. Vårt lugn och ro system. 

Tänk så här. När kroppen är stressad så mobiliseras energi så att vi snabbt kan fly fältet. Blodet omfördelas från våra inre organ ut i armar och ben för att vi ska kunna dra eller slåss. Just precis då är det inte så viktigt för kroppen att bry sig om matsmältning eller att skicka energi till vårt immunsystem så att vi håller oss friska på sikt. Nä, det är liksom där och då som gäller. Rädda det som räddas kan. 
Men vi behöver ju faktiskt smälta maten också och vi behöver bygga upp kroppen efter att vi har belastat den. Det är ju inte heller så dumt att ha ett starkt och välfungerande immunförsvar. I alla fall om du tänker fylla 100 och dessutom behålla din bästa träningskompis in på ålderns höst. 
Men hur ska det gå till då?
Jo, men det är ju bland annat just det som händer när vi är i vårt "lugn- och rosystem" dvs i vårt parasympatiska system. 
Det finns dock ett litet problem. 
Förr var stress oftast kopplat till fysisk aktivitet vilket gjorde att vi automatiskt triggade igång vårt återhämtningsystem när faran var över. Men hur ser det ut idag?

Sannolikheten att vi flyr från en björn en helt vanlig vardag är ju ganska liten. Idag handlar stress kanske mer om alla 1000 mail som kollegan Björn vill att jag ska svara på helst igår. Eller kanske alla möten och post-it lappar? Problematiken är att det är precis samma system som triggas i gång i kroppen oavsett om stressen är av fysisk eller psykisk karaktär. 
Inte undra på att man i bland känner för att fly från skrivbordet eller att man går in i ett totalt "freeze mode" och inte får något gjort eller att man känner för att slänga datorn i golvet. 
Det är ju helt naturligt, när man tänker på det. Det är ju sympatikus-systemet som gör sin röst hörd. 

Men hur ska vi göra då? Jo, om stressen är av post-it (läs:psykisk) karaktär så är det ju suveränt att träna fysiskt eftersom vi lättare slappnar av efteråt.  
Vad bra....men om jag tränar för mycket då? Eller för hårt? Jo, det förstås...träning är ju ett annat sätt att stressa kroppen så du måste faktiskt låta vilan komma om du ska hålla dig skadefri. Du måste kliva in under det parasympatiska paraplyet med jämna mellanrum för att du ska bygga upp din kropp, undvika skador, få ett starkt immunsystem och en bra matsmältning. 

Hur mycket är för mycket då? 
Jag säger som min kära vän Pernilla. 
"Om du tränat hårt måste du återhämta dig hårt". Vilken bra regel, eller hur!
Självklart kan du röra på kroppen varje dag , vi är ju inte gjorda för att sitta still, men om du vill bli extra stark så är det bra att variera träningen, träna i olika intensiteter och VILA när kroppen vill vila.  
Det handlar om att träna smart och att återhämta sig smart. Hur vet du det då? Det vet du om du lär dig att lyssna på kroppens signaler. 


Igår körde jag stentuffa backintervaller med P. Det är en slags hatkärlek det där med högintensiv intervallträning. Kändes riktigt fint i både kropp och knopp. 
I dag väljer jag lågintensivt. Mjukt och skönt och snacke-tempo hela vägen. 

Vi hörs!
/ Anna