Drömmer om löpning...

Från en torr, stilla och ljuvligt vacker värld drömmer jag mig bort till löpning i härliga berg och med mitt bästa sällskap...

Äter mig i form för en cykeltävling och med glaset i handen ser jag alla lyckliga räsercyklister som vrålar förbi i denna enorma värld!

Kan bara konstatera att denna Mors Dag är så alldeles precis så som den ska va när mor får bestämma...

Dumt att hoppas?

Om jag säger att jag kikar på väderrapporter minst 10ggr/dag så är det absolut ingen överdrift! 

Tvärtom.

Och aldrig har jag väl haft en starkare och mer brinnande önskan om att killarna som alltid har fel, bara för en endaste dag, ska ha helt och fullständigt rätt!

Lördagen är det dags. 6/6 på nationaldagen ska vi pressa ur oss ytterligare enorma siffror som för oss mot det stora lilla målet.

#Tjejvättern here we come!

Jag lovar att jag ska ge precis allt som finns i kropp och skalle ännu en gång, jag ska totalt maxa min egen lilla förmåga och spränga min mentala gräns. 

Jagskajagskajagska!!!! 

Denna motvilliga motvindscyklist ska göra sitt allra allra bästa. 

Min mentala förberedelse har börjat. 

Ska låta den gro långt där inne och samla  kapacitet för att orka stå ut långt bortom

Bekvämligheten under lite för lång tid...

     Här är jag nu. Fast med en cykel...

Dumblåst skånsk landsvägscyklist

Det är nio timmar sedan vi kom hem från en distansrunda på 3 timmar genom det böljande skånska landskapet.

Det ringer fortfarande i öronen och svider i ögonen. Denna våren går till historien!

       Nej, man ska aldrig sluta!!! 

(Detta är den absolut finaste vägskylt jag vet. Jag blir Pro grafitti liksom!)

Däremot kan jag lätt leva utan blåst ett par dagar...eller resten av livet!

Men om jag ska citera mig själv, så är vindstilla cykling för klenisar. Fast det där kan jag aldrig ha menat!

Vacker runda fick vi i alla fall! Utan regn och med enorma dofter av rapsfält, blommande syrén och nyklippt gräs!

 Men det är liksom det här galet, och nästan överdrivet gula, som dominerar!!

Man blir alldeles betagen och uppslukad

mitt i sin flåsande motiga värld över styret.

Upp till fyren kom vi för första gången i år!

Bara det! Det talar ju om hur motvinden tryckt på hela våren...

Vackert i alla väder här uppe. Men cyklisterna gör sig numera bättre i svart/vitt.

Idag var det några som fick en otrolig slör upp i Sundet gissar jag!

Kisa så ser ni killen för bara focken ute i horisonten.  Vilken dag han har!!!

Avslutade dagen med årets absolut viktigaste löplopp.

När man fått medaljen runt halsen och sen en chokladmjölk att dricka, då är livet riktigt riktigt bra:))

Kalvinkantet rules!

Tanken slår mig än en gång, att tänk om man börjat i den åldern..........

 

Hang arounds bland rika busungar

Busungar i precis alla åldrar, men något annat kan man inte kalla dessa galna människor som verkar ha precis exakt så roligt som man ska ha när man sitter högt upp och njuter av livet på en fet plånbok!!

#GUMBALL 3000

Denna diskreta uppmaning ser polisen när de ligger ivägen i vänsterfilen:))

Det var en upplevelse som flera gånger kändes som en actionrulle i värsta Hollywoodstil!

Lågflygande vansinniga helikopterpiloter som följde bilarna (även brorsans gamla A4!!!)

JAS Gripen kom och satte motorvrålsnördarna (och Top Gun fantasten Pernilla) på sin plats.

Det var korta kjolar, stora läppar, lösa både det ena och det andra...och min goda löparkompis hade platsat som en keps i solen med sina ögonfransar...

Koenigsegg levererar som vanligt de värsta bilarna! 

Men dagens största begivenhet var ändå att båda mina killar hamnade på samma bild!

Eller som junior sade... Mamma v e den där Rolf Lindgren? 

Dolph Lundgren!!!! Unge!!!

Sen fick vi köra bildkavalkad från alla filmer genom åren på vägen hem i bilen.

Nu är även Max Dolph med Rolf:)

Här e han...!

Töntselfie på riktigt! Men det står jag för.

Körde Sponsbil till test tracken gjorde han, för att sen köra riktig bil...

För att summera dagens totalt maxade upplevelse så kan jag väl säga att den lille glade dåren längst inne i själen vaknar när man hamnar på sådana ställen. 

Tack älskade Jon för att vi fick va med! 

Trädgårdsblogg...

Jo, när alla andra kutar #Göteborgsvarvet så drog jag slut på mina cykelben i skogen med telemarkshopp varvat med sprintar... Ett dumhuvud är och förblir ett dumhuvud alltså!

Sen föll dagens schema in i Solgårdens eviga varje-dag-göra... Rensa ogräs, klappa på grönsaker som kommer upp, prata med hönorna och plantera, fixa och dona! 

Chilin och pelargonerna har fått större krukor, vitlöken (på bilden) mår prima, spenat äter vi nu för fullt av egen skörd.

Men kisar man lite noga på bilden ovan, så har trädgårdsmästaren det inte så illa:))

Dagens prestation blev att hålla takten med naturen helt enkelt. Vilket är ungefär  det enda som är bra med årets svinkalla vår! Ingenting växer särskilt fort!!!

Så trädgårdsmästaren är nöjd, cyklisten är skitsur.

Hönorna har bojkottat sin hönsgård och lever väl i trädgården sen de kommit på att höjdhopp över vedboden är lika med frihet!

Så vi tackar alla för oss idag och imorgon ska Anna va med och leka! Då blir det skoj! Jäääätteskoj! För aldrig är det så gott att leva som när man gör det med likasinnade... 

Denna dagen en käftsmäll...

Idag har det liksom gått troll i allt jag har försökt göra. Det har inte ens hjälpt att gräla på min stackars äkta hälft, vilket ibland gör det lite lättare att tampas med sådana här dagar:))

Sorry darling, really...

Dock tog jag förnuftet till fång och gjorde det som alltid hjälper, som aldrig svikit att förbättra hela världen i ett endaste slag!

Ett dopp i havet! Aaaahhhhh! 

Hastade sen hem för att få något vettigt alls gjort denna motsträviga dag och då såg jag detta inlägg i debatten dåliga dagar..... 

Jag har helt plötsligt en riktigt fantastiskt fin dag!

Det vet jag inte om R Wayne tycker att han har.... Stackars sate.

Imorgon, en ny dag! (Och Wayne kan ju räkna på räntan.. För Sören, jag kräks nästan när jag tänker på det! Stackars stackars sate!!)

Det får gå på jävlaranamma...

Min cykelkarriär är skakig. den vill liksom inte ta fart och kännas rätt!

Idag fick jag i alla fall klämt till med 60km 

som jag fick slita för. Ömsom med...ömsom mot... Vinden ni vet.

Men skallen kändes bra! Även när vädergudarna var på väg på motsatt håll än jag:)

Med huvudet på rätta stället kan man ju göra mycket! 

Eller så lägger man sig för omständigheterna!

Vi gillar ju båda att vara på den säkra sidan..:)) haha! Dagens bästa!

På tal om huvudet på skaft, så är det fler på ranchen som har det!

Dagens äventyrare! För hon ska egentligen vara någon helt annanstans bakom en hög grind, med sina systrar!

Men denna damen har ett annat sätt att se på grinden. Känns lite bekant!

De andra? Jo, som den stora massan...

 Tillsammans på bänken under trädet, nära till mat, vatten och en torr pinne att sova på. Undviker större utmaningar och anstränger sig helst inte alltför mycket om det inte behövs.

Känns bekant det också.

Cykla motvind och hällregn?

Anyone??

Nä, inte jag heller!!!

Övertalade mig själv utan minsta motstånd idag, att lägga ner ett planerat långpass på räsern.

Det blåser småspik och regnar monsunstuk var femte minut.... 

Bjuder på dagens mest tjurigt fokuserade blick, på min väg till Svedberga Kulle för ett planlöst löppass, Bara för att pannbenet var vekt.

Mötte en kompis, rekryterad lagom frivilligt, som förväntade sig ett lufspass i skogen i snacketempo.

63 minuter senare, alldeles precis när regnet började hälla ner, drog två supernöjda löpare igen bildörren efter ett fantastiskt och vindstilla backintervallpass bakom kullen!!! 

Otippat fenomenal träning idag! 

Trots att vädret är apa så kan man uppskatta magiska färger i naturen när regnet blöter ner den galna vårgrönskan!

Födelsedagen vilar vi!

En dag på året står det vila, V-I-L-A, i kalendern hos mig. Vila från trädgård, hus, jobb, träning och allt som annars fyller min vardag.

Denna dagen gör jag sånt som jag oftast inte unnar mig, tar tid till eller helt enkelt inte tänker på att jag kan göra, alla de andra 364 dagarna!

Eftersom vädret valde att vara på min sida på precis alla sätt och vis, fick dagen börja på det finaste sätt jag vet.

Min älskade brygga, tidig morgon, en kopp och bara vi! Jag citerar Faithless:

"This is my church, this is where I heal myself"

Sen fortsatte dagen helt enkelt bara på samma fantastiska spår! Så nu går en glad 26+'are och lägger sig...

Imorgon är en ny, vanlig dag! Bring it on!!!

Den hängde helt slak imorse!

VIMPELN! 

Eftersom det är vad som dominerar min tillvaro just nu... vinden... Så blev jag alldeles extra glad!

Igår var jag runt min vanliga 40km runda och det blåste som det sig bör, en soliga dag i Skåne, dvs så in i vassen.

Medvinden var galen, men den sträckan inte tillräckligt lång, så jag fick smaka min beskärda del av kakan.

Idag då, när jag skulle åka och låta farbror doktorn röntga knäet, ja då var det det allra finaste av cykelväder som detta året bjudit på...

Vad gör en entusiastisk räsercyklist då? JO! Just precis!

För en knäröntgen kan man banne mig göra även en blåsig regnig dag. 

Skulle ju då testa formen lite igen. Samma runda som igår, som då tog 1.19 lyckades jag klämma ut mig på 1.15

Sen har jag bara 60km kvar i samma tempo och då är jag en nöjd #Tjejvätterncyklist.

Eftersom det nu var full rulle på benen idag, så hann jag inte ta några vackra vindstilla vyer, men bjuder på några från Annas och min stenhårda temporunda i söndags:))

 Färgerna är enorma!! Man blir smått snurrig i huvudet av att gå och titta på trädtopparna hela tiden!

       Ännu mera färg fick årets första laddning av Rabarbersaft! Så ljuvligt gott!

Sist men inte minst...mycket färg och även en teknisk överraskning....

En för tidig förödelsernaspresent som informerar klart och tydligt allt som händer på Facebook, om någon ringer mig eller lydigt vidarebefordrar sms! Haha! Såååå avstängd den funktionen blev!

 Sista färgklicken får den sötaste och envisaste av familjens cyklister stå för på sin sprillans nya Cube!

Gammal syra tog över

Jo, ärlighet vara längst, så därför erkänner jag att dagen har heeeelt styrts av syrastinna gamla ben!

Mina två pass, Military Training och yoga, gick på rent pannben. Jag var så slut och tom och syrastinn i kroppen att jag bara måste tro att min halvdana insats igår var bra!

Så därför var det intressant att gå över makens #Ambit 3 peak ikväll, (den som satt på min arm under gårdagens runda) för den ger en onekligen svar på tal.

Om vi ska läsa tillsammans så har denna slitna amatörcyklist legat på lätt slit ca 2 minuter, lagom slit i 5, hårt slit 1timme och fem minuter och överjävligt slit i 31 fina minuter!

Konstig man e lite sliten?

(Ovanpå det så var jag visst 83 meter under havsytan också:)) efter en fin felkalibrering i de franska bergen i vintras..)

MEN! Makens fantastiska klocka meddelar även följande livsviktiga info!

 Jag brände 10.27 bärs!!! (Undrar om det även finns en omvandlare till sgroppino)

Jaja, kvällen slutar precis som den ska när allt känns fint!

En flaska vin, choklad, levande ljus och en sprillans ny leksak att pula med!! 

Thank you darling❤️

Blir nog tids nog kompis med denna! Om inte annat så har den färgen av det hav jag drömmer om att bo vid...

Som på räls?!

Ja, På hösten när spåren är fulla med löv och tågen inte går då alltså...:))

Maken cyklade till sitt arbete, 30km solsken och medvind! Dessa lyckans människor som lever i den världen!

Själv satte jag mig i bilen med hans frukost, rena kläder och brukbara skodon. Mötte upp utanför hans kontor som den lilla perfekta hustru man nu är:)

Bytte grejor och sen var det min tur och vända medvinden mot att bita i det stora, sura motvindsäpplet!

Tog i från det allra djupaste och mörkaste hörnet bakom pannbenet, slet med precis allt jag hade och övervägde ett par ggr att slänga in handduken...

Fick stanna och backa upp frukosten efter ett tag. Kallt denna morgon... Bjuder på de blå läpparna. 

Tog rundan från gamla F10 i Ängelholm, genom stan och vände sen styret ut mot Kullaberg. R-a-k-t in i vinden.

Fullständigt dumblåst efter ett tag. Körde ett svepskäl och stannade och övervägde alternativsport...

   Anna, han bara står här och väntar!!! 

 

Kom ut vid Krapperups slott, kräkfärdig och smått uppgiven över mina ben som knappt lydde längre.

Tack och lov vände vägen från vinden en aning och det släppte.

Så då var det bara att gräva djupare i ursinnet och spurta hem!

Kunde i alla fall cabba ner på trappan när kaffet va klart!!!  

Trots motig väderlek, mesiga lår och allmänt sviktande mod, så får jag checka ut som ganska nöjd ikväll.

Jag gjorde ju vad jag bestämt mig för.

Fullkomligt syrasura ben nu!

Hoppas på revansch nästa vecka! Ska bara springa lite först...

Piskas i cykelform?!

Jo för att nu brinner det i de gamla knutarna!

Jag har bokstavligen ingen tid alls kvar tills jag ska trycka ur mitt pannben ytterligare en prestation bortom vad jag anar.

Denna gången känner jag att min fokus, men framförallt väderleken, har varit smått katastrofal.

Det har blåst, regnat, åskat och haglat så länge nu... 

Den enda dagen som man borde lagt sina 100km bakom sig, ja då hamnade jag här igen!

Inget fel på det, men att springa på berget skapar inte en räsercyklist!

Men kanske gör en damcykel stan runt i hällregn en torsdagsmorgon något för framtida prestation!?

Annars var det dock några som fick magisk träning vid havet igår kväll!

Min starka grupp med envisa och härliga tjejer gav allt och avslutade sen med något som bara kan, för den oinvigde, liknas vid meditation!

En dröm! Att få leka och köra på i denna miljö!

Annars är det trots allt väldigt vackert på våra cykelturer, trots bristande intresse från vädergudarna...

Imorgon kommer jag trotsa precis allt för att testa formen!

Förutsätter att jag får på skallen från hög höjd för den kommentaren....

Återkommer// P 

D 45 på nya äventyr!

Helt galet vad åren går. 

Ännu en gång möter vi en fantastiskt vacker vår på vårt älskade Kullaberg. 

Och lika underbart som det är lika svindlande är det att även vi, alltså VI....våra kroppar, vår lekamen, vår hydda även den möter en ny vår.

Kanske inte alltid lika smickrande och krispigt fräsch som våren på berget. Nä, kanske lite knakigare i fogarna än tidigare. 

Idag konstaterade vi krasst att vi nu båda hör till veteranerna i klass D 45....öh....är det bra eller dåligt....?

Här är de....damerna i klass D45.

Lika fräscha och väldoftande som en solig vårdag på berget....tror jag...?

I D45 ingår det pauser där man insuper omgivningen i stillastående. Skönt va...

Fast vi är jättetuffa fortfarande! Jooo! Jag lovar!

Knöliga stigar. Lycklig över vitsippor ramslök och bergets skönhet och vips en gnutta okoncentrerad på fotarbetet och vårens första stukning i klass D45 var ett faktum. A linkade envist vidare på foten då erfarenhet (det finns det gott om i D45) har lärt oss att det är bästa medicinen mot stukade fötter. 

Men vad gör en stukad fot när dessa små gula skönheter och det magiskt blå havet kräver uppmärksamhet längs vägen. Då behöver man ju ändå landa i "upplev-naturen-tempo". 

Fast vi var faktiskt jättesnabba när vi inte tittade på havet. Jo, jag lovar. 

Det är så mycket man inte får missa när man är här ute. 

Kroppen ska få sitt och själen precis lika mycket. 

Även om vi varit här hundratals gånger så upptäcker vi alltid något nytt. Jo, faktiskt, varenda gång. Eller är det minnet som börjar svikta?

Jag tror att en del löpare missar en massa godbitar här ute på berget. Ibland kanske man blir lite väl fokuserad på att kroppen ska prestera så att själen liksom inte hinner med (som en klok gammal indian sa).

Puls, tid, sträcka i all ära men dofterna då? Och ljuden? Och ljuset?

I bland kanske vi helt enkelt inte ser skogen för alla träd.

Titta noga....kan du se dem?

Där är vårt nästa projekt. 

Wow, det blir spännande. 

En stukad fot och en stel rygg senare var vi tillbaka där vi startade.

Mmmm....1 h och 34 minuter lyckligare än vanligt. 

Och eftersom D45 är lite tuffare och lite råare i sin framtoning än alla yngre klasser så kasseras alla prylar som inte håller måttet! Ja.....eller när de är så utsprungna så man måste kroka fast dem med tårna för att inte tappa dem i skogen. Tack och Adjö, we had so much fun together. 

Tack fina lekkamrat P! 

Man blir liksom aldrig besviken.

/A

 

PS: Bara ett tips, ta det försiktigt med dropparna...har hört att det kan bli lite hett i vissa lägen.

Jag lovar, jag har en säker källa!

 ;)))))