#Sgroppino!

Lördagkvällen avnjöts på härliga Piazza i Helsingborg. A, P och deras äkta hälfter smekte smaklökarna med diverse läckerheter som så småningom avrundades med en läcker Venetiansk Sgroppino.

Hur enkelt och gott som helst! 

Den här blir definitivt en återkommare under sommarens många grillkvällar. 

Sgroppino= citronsorbet, prosecco och limoncello. 

 Vispa ihop lite snabbt och lätt till en frostig mousse. Toppa gärna med lite snygg mynta. 

Mums!

Men mumsiga kvällar får ju förstås konsekvenser i form av att bilen blir kvar i stan. Men vi förenar ju gärna nytta med nöje eller egentligen borde jag nog säga nöje med nöje...

..så söndagen fick bli bilhämtar-dagen. 

På lätta fötter...njae inte direkt..inte A iallafall...

P susade ju fram som vanligt men A gjorde någon slags steg-justering i sina nyinköpta Salomon och lät snarare som Kalle Anka på framfart där hon klafsade fram. Helt galet, bara så där helt utan förvarning funkade inte steget längre.

A försökte skylla på skorna och kanske på gårdagens Sgroppino men den gubben gick inte. Det var helt enkelt huvudet som började analysera steget för mycket och den allra naturligaste rörelsen, som löpning faktiskt är, var som bortblåst. 

Soliga, härliga 15 km tuffade vi fram tillsammans innan vi nådde fram till bilen. 

En ljuvlig helg där vi förenade nöje med nöje helt enkelt. 

Kvack!

/A 

Ingen titel att försvara...

För knappt ett år sedan såg det ut så här. 

Helt oväntat hamnade vi på prispallen båda två efter att ha kämpat oss igenom Dödens Zon. Ett silver och ett brons rätt ner i "Nowism"-samlingen. 

Men till morgonkaffet fick vi det svart på vitt.....ingen titel att försvara i år....suck!

Men samtidigt känns det rätt att man väljer att vara rädd om vårt vackra berg som vi älskar så innerligt även alla andra dagar under året. 

Men nu är frågan...vad ska vi göra istället? Det måste vara lite av en utmaning, det måste vara kul och självklart innehålla en stor skopa "nowism". 

Jag tog mig till löpareventet på Sportware i Höganäs och tröstshoppade lite prylar. Tänkte att dessa Salomon Sense Mantra kunde ersätta mina söndertrasade XR Mission och det visade sig bli ett riktigt bra köp. 75 minuter på olika underlag och fötter och ben kändes fortfarande fina. 

Kolla de här då...

Supersmarta Sense Hydro Set från Salomon. Perfekt när man vill ha händerna fria men ändå få med sig lite vätska eller gel. 

Fick mig en riktigt skön runda i Kullabygden i klädd mina nyinköp. 

En solig off-season dag är det ända man behöver för att lyckan ska vara på topp. 

Naturen är magisk...

Vilken fabrikör i världen skulle kunna skapa mönster med denna perfektion?

Saknade förstås vapendragare P men vi ska ju ut på annat bus i kväll. 

Ciao!

/A

Matblogg

Igår firades det ordentligt här hemma på Solgården!

P's bättre och smartare hälft fyllde rejält, så rollen som Hemmafru2.0 axlades och tro mig....det presterade på Olympisk nivå!

Jubilaren ville ha en Black Forest Gateau, och tänk, det var precis vad han fick det! Thank you Jamie Oliver för din uppbackning...

Och som om inte kakbuffén på fikat var nog, så sänkte vi oss avslutningsvis med en 

Lemons Meringue tarte!

Efter lamm racks som var grillade till en synnerlig perfektion.... Marinerade i rosmarin och vitlök, lite citronjuice och olivolja under dagen, 10 minuter på grillen, dito i folie och sen smälte köttet under kniven.

Rekommenderar att skölja ner ovan med en Italienare av stort mått... Inte lika kraftig som en Amarone, men med samma fenomenala smakupplevelse!

Efter gårdagens input var det så dags för lite output.....

3 grader, lätt duggregn och vindstilla! En ovanligt lyckad kombination för en lite sliten kalasare!

17 oväntat lättlöpta km i 5.10 tempo! Lycka kommer i så många konstiga former till oss alla!

Och så välkomst kommitén... Honom får vi aldrig glömma!

 

Ramslök och regnbågar!

Äntligen tillsammans igen!

Några veckor och några franska berg senare fick vi då äntligen slänga oss på rygg i den ljuva ramslöken på vårt älskade Kullaberg. 

Himlen ovanför var lika oändligt vacker som havet runt omkring. 

Nyheten hade nått oss att Kullamannens Dödens Zon kanske går i graven i år och där någonstans liggandes i ramslökens vagga föddes ett par alternativ ifall det nu är så att bergets fruktade nordsida måste få vila i år. Kan Ultran "Himmel, hav och helvete" vara ett alternativ eller måste vi helt sonika bege oss till den franska sydkusten och springa?

Eftermiddagssolen färgade omgivningarna alldeles gyllene och vi förundrades som vanligt över att varje besök på berget gör oss så där nästan lite löjligt lyckliga. 

Spelar liksom ingen roll hur många gånger vi sprungit på Kullaberg. Känslan av förälskelse infinner sig lika starkt varenda gång. 

Stillhet och tystnad vid Ona mosse. 

Det här är en oas som måste bevaras till varje pris. 

Här finner vi nämligen något för alla våra sinnen och pulslägen. 

Och när vi på vägen hem, uppfyllda av intryck och bakluckekaffe, inte trodde att det fanns mer söndagshärligheter att hämta toppades dagen av en "dubbel-regnbåge" som letade sig ner över de skånska fälten. Naturen visade sig verkligen från sin allra bästa sida den här dagen. 

Tack allra käraste P för ännu en ljuvlig söndag!

Nighty! /A 

Min hare och jag

A är den bästa träningskompisen jag någonsin kunde drömma om i det här livet.

Hon inspirerar och pushar mig, lyssnar på gnäll, klagan och skrattar, skämtar och tar mig på sisådär lagom mycket allvar att jag alltid håller mig på jorden, stabilt och tryggt...

Hon får mig att göra idiotsaker som jag inte alls tycker är så där kul, och hon får mig att garva mig igenom dem!

Hon håller med mig när jag har hetsiga åsikter och sen ger hon mig kaffe...eller vin och choklad...

Ja, en klokare vän får man leta efter!

Men ibland har hon inte tid med mig......

Då får jag ringa min hare!

M, som jag aldrig i mitt jordeliv kommer att kunna springa ikapp, som liksom bara flyger fram och jag är dömd att alltid bara se hans förbannade gula ryggtavla...

Så denna goa fina fredagsmorgon stämde vi möte i skogen uppe på Svedberga kulle. En lätt runda med lite satan-i-gatan intervaller för pannbenets skull.

Fåglarna kvittrade alldeles vansinnigt och lyckade nästan överrösta dånande hjärtslag och flås!

Vad mer kan man önska?

Kotteplockaren och hans kompis P, som tar ut sig så att de inte kan hålla räkningen till tvåsiffrigt...

Tur att skogen har resurser!

Tackar för dagens känga och ser så mycket fram emot fler!

Stighudar och solsken...

Hemma på platten men huvudet är kvar i bergen.

Sista morgonen innan hemfärd. Maken åkte på att dra på stighudarna när solens första strålar gick upp över Caron och dalen fortfarande låg i kylig skugga...

Mötte T, den andre vapendragaren halvvägs upp. Han hade fått i skallen att han skulle kunna slå mig upp med en tjuvstart på 30 minuter....

Det är svårt när den här nörden går på ren och skär lycka!!!

Så... Nej, den lätte gick inte.

 Sommarvärme i byn när vi kom ner. Måttligt roligt med bobblevest och lånkalsong då.

Men aldrig smakar väl Java bättre än efter att ha sett solen gå upp över Mont Blanc!

Så för denna gången säger jag tack och adjö. A la prochaine!

 

07.30 utsikt över Mont Blanc

Fullständigt överlycklig i min alldeles egen lilla värld!

En tidig Randonné upp, finaste utsikten och en alldeles bedövande tystnad!

Startade morgonen lite väl tidigt, men på det absolut bästa sättet man kan önska...

Kanske ser lite seg ut, i hissen, strax före soluppgången, men det bubblar hos livsandarna, jag lovar!

På med hudar och sen går hjärta och panna in och tar över..

Hade en date med en av de gamla rävarna i Val Thorens. Vi tuggade på uppför, segt, lagomt och så in i vassen härligt.

Mycket selfies, för kamraten var visst lite långsam! Kullaberg har tränat mig väl...

           Soluppgång över Val Thorens

Efter en god timmes segt trampande uppför, där det enda mötet bestod av en tjej som sprang nerför med sin vovve, så kom jag upp! Sjukt lycklig!!!!

Mont Blanc och mina leksaker i bakgrunden,det galna flinet går allra längst in i hjärtat!

Här är han, T, som jag lämnade i kölvattnet. En seg bergscyklist som traskar runt över 2300möh 365 dagar om året.. Avis? Inte farligt...

Önska denna känsla i mage och själ vareviga dag! Total lycka!!

Tack bergen, I LOVE U

Randonné bara för att!

En lite lugn Randonné som start eller avslut på en härlig skiddag, det är ungefär det bästa jag vet! 

Att få tömma ben och lungor och låta pannbenet jobba! Allt till ljudet av den stora enorma tystnaden som råder i bergen när ingen annan är där uppe!

Låt alla andra stå och vråla efter öl till dunkande musik på nån bar...

Så även idag! 

Efter en härlig dag med en glad familj och urkramade ben... Samlar ihop favoritleksakerna...

Maken och jag fick 45 minuters tyst malande upp på sista solstrålarnas topp.

Inga ord, bara tyst och stilla och ljudet av ett dunkande hjärta!

Detta får summera dagen och även det jag älskar allra allt mest...

Ska bara svära lite när hudarna ska av... Annars är allt så toppen!

Med fingrarna i kakburken...

Okej, jag erkänner...

Jag kunde helt enkelt inte låta bli...

Jag vet att det är söndag men jag kunde inte hålla mig borta....

Hit med lite mer Gott&Blandat!!!

(se gårdagens inlägg)

"Bergsdieten" har varit svår.

Har inte så mycket som fått nosa på ett litet berg på flera veckor. Ja, ända sedan vi lämnade Monte Rosa strax efter nyår faktiskt. 

Gårdagens sötma gav verkligen mersmak.

Var helt enkelt tvungen att få lite mer av den varan den här helgen!

Och bara se vilket finfint sällskap jag lyckades få med mig till berget idag!

Jodå, visst finns den kvar. Den där eländiga stubben som talar sitt tydliga språk. 

Men....trots allt ett kärt återseende!

Tapper som få kämpade han på, As finfine make. 

Ljuvligt vårtecken! Ramslöken är på G!

Dagens 1.30 på berget avslutades med årets första baklucke-fika. Lovely!!!

Sweet Sunday! /A 

Ps: P.....kom hem nuuuuu!!!! Vi måste frossa i bergets ljuvliga delikatesser!