Fler perspektiv...

Haha! 

Denna bjuder jag så gärna på minsann!

Kärringen hela dan.... Får folk inte nog nu så!

15 minutes of fame? Eller 1500 kundvagnar av detsamma.

Perspektiv?!

Hela veckan har bara bråkat med mig...

Anna är i de stora Italienska bergen och gör avtryck, men en annan har liksom bara inte getts någon möjlighet att njuta lite puls på riktigt.

Trots en brinnande längtan! 

Så kom  idag!!! 

Sol, lagom vind och en timme för mig!

           Vackert och friskt!!

Två ord som är en miljon ljusår från hur min prestation var! Haha!

Man kan bara skratta!!

Som jag längtat... Så laddad och så lycklig. 

Såååååå stel, slö, kraftlös och fullständigt urdålig!

Jag log för mig själv i mitt totalt kompletta elände...

För det är trots allt så, att dessa dagar är dem som ger perspektiv!

Dem gör så att man uppskattar alla de där dagarna när man levererar utan att tänka:)

När det bara funkar. Så där fantastiskt.

Precis som vanligt!

Men en sån dag var det inte idag...

En sån här dag kommer snart... Det är där jag är i skallen när nuet bråkar!

Stekhet, dallrande luft och med tempo och driv för hela byn i kropp och knopp!

Tills dess så äter jag praliner och väntar på min kompis:))

Isande fostran

Idag levererade världen en präktig käftsmäll!

Skogen såg snäll ut precis när vi masade oss ut, men sen drog den skånska våren till med kraft!

Vinden ökade, snöflingorna var knytnävsstora och temperaturen kändes som att någon stog och slog dig i ansiktet om och om igen...

Det gick inte att ta fram telefonen och fotografera. Vädret piskade oss och knuffade oss över gränsen till det där idiotstället där man liksom drivs av desperation blandat med totalt galen glädje!

Jag citerar en av dagens deltagare:

"Vi går på detta passet för humorn och viljan...hos de andra deltagarna"

Lördagskvällen i soffan är behaglig och välförtjänt...

T! Som i Tröskel...

Tröskelpass... Inget som jag någonsin planerar in. För ett tröskelpass för mig, hänger så sjukt på dagsformen.

Hur har man fått sova och hur mycket har jobbet slitit på min kropp?

När man ska springa tröskelpass ska man ha sjyssta förutsättningar vid start!

För ett tröskelpass är väl så långt man kan komma ifrån en sväng i Bekvämlighetszonen 

Då gäller det att orka ha huvudet med sig hela vägen.

Idag var så vansinnesvackert att det liksom inte gick att låta bli!

En så stilla och tyst och vacker värld som  vi bjöds idag, det kommer inte ofta åt detta hållet...

Ett tillfälle som inte fick försittas nu när vi börjat projektet att kliva ur myshörnet!

Så sagt och gjort, utan förväntningar så drämde jag av 10 snabba med pulsen vinande i öronen och den gamla knasigt kära idiotdiskussionen i huvudet, där man driver, tvekar, driver, funderar på att ändra fokus...driver lite mer... Tvekar enormt för att till slut inse att det bara är att hålla käft och köra slut på eländet fort som sjutton!

Gud så härligt!!! Haha! 

Tills mitt sista andetag i detta liv kommer jag att hävda att om man verkligen vill njuta den godaste koppen denna värld kan erbjuda, ja då ska den föregås av överjävlig fysisk aktivitet!

         

Bekvämlighetszonen?!

Den är mysig den... Ett tag. Sen blir det liksom en dalande mental kollaps där kroppen surar, och åldras på ett bekvämt sätt, där det där huvudet man föddes med helt plötsligt en dag blir smått folkilskt.
Man vet att stunden är kommen att ge sig själv en stor fet mental spark i baken!

För att så roligt det är att pusha andra, så är man ändå bäst på att ge sig själv storstryk!

Helgen blev ett stort steg i rätt riktning för oss båda. Jag har fegat med mitt knä länge, haft en mesig nysförkylning som jagat mig och sen liksom glömt hur härligt det är att mata på i uppförsbacke!!

Vi tog tag i saken och körde upp på Svedberga Kulle, promenerade igång tanterna och sen gick det minsann på den där riktigt äkta glädjen som man oftast bara känner när låren skriker och luften tar slut...

För att stå där i skogen och lalla efter avklarat pass, det slår det mesta!

Så tänker någon, Jobbigt!!! Nej! Jätteroligt och fantastiskt utvecklande att ösa på! Livsandarna tackar en, maten smakar godare och sängen blir riktigt riktigt go när klockan är strax efter 21 på kvällen:))
Så alternativet finns faktiskt inte! Lika lite som att det finns att vi slutar borsta våra tänder! EEEEWWWW! äckligt, tänker alla... Ja, ta det till er dådå, när ni funderar på att ta en paus från en ordentlig omgång syresättning!

(Får väl påminna alla som eventuellt får för sig att man alltid ska köra hårt...eftersom man ju borstar tänderna varje dag. Nej. FEL! Gör om, gör rätt och prata med nån som kan och vet om ni känner att det är en luddig värld, den här träningsvärlden).

Man kan dock enkelt sammanfatta det så här:

Lika hårt som du tränar- Lika hårt ska du vila!

För att då håller man både länge och väl. Framförallt så har man roligt på vägen också då!

Terapi, sparade slantar och en lärka

Jo... Det har diskuterats vilt i våra led under många år, hur läkare år ut och år in blankt vägrar se sambandet med mental hälsa och motion.

Varför det skrivs ut piller och vila och evighetslånga sjukskrivningar till människor som behöver syresättas och skaffa sig nya förhållningssätt till sin tillvaro.

Jo... Sakta börjar det gå upp för dem, men det är besynnerligt hur sakta den utvecklingen går.

Anna kommer snart dela med sig av sin enorma kunskap om fysiologi och hur stress och dysfunktionell återhämtning kör alltför många in i den alltför missbrukade termen, utbrändhet.

Så håll ögon och öron öppna, för när fantomen talar tystnar djungeln....

Idag sysslade vi i a fall med den bästa sortens terapi som finns.

Dvs, en kompis, naturen, en sjungande lärka och ett par löparskor!

(Om man skulle omvandla alla våra rundor i sparade slantar för att vi sluppit just terapi... Ja, då hade vi förmodligen hållit på precis likadant som nu, men kanske varit snyggare i håret och varit lite piffigare, haha!)

Öppna landskap och frisk luft öppnar sinnet och pulshöjande aktivitet gynnar magen...

Tack bästa Lisa på Krukan i Mölle!! En pratstund, en kopp och några härliga skratt senare lallade vi hem i bilen.

En banan och en kaffepralin, reggaemusik i högtalarna... "Don't worry about a thing..."

Nu kan man springa ett varv till tror jag!

Happy fettisdag alla lyckliga motionärer!

 

Träning med olika fokus...

Satt i soffan på Filborna efter träningen idag, med en stabil kille som kom tvåa på Veteran SM i lyft förra året.

Vilket han testade bara för att det var på en passande dag..

Vi kom in på hur länge vi faktiskt hållit på!

Att bara köra! 

För att det är förbannat kul!

Om hur man inte förrän man 'blev stor' börjat inse potentialen på hur bra man faktiskt hade kunnat bli då... Då när man hade så himmelens roligt att fokus låg på upplevelser och inte prestationer.

Nu, ja så nu sätter man det ena rekordet efter det andra, och inser ännu mer ovan nämnda sanning! Nu när huvudet är med på ett annat sätt.

För man har efter alla dessa år, en kropp som orkar, som vill och som låter oss ösa på! Bara för att man aldrig ens funderade på alternativet... Att INTE röra på sig varje dag.

Med det kommer vi till poängen i den här kråksången!

Det ska komma från glädje att röra sig!! Från ren njutning och från en önskan att ha en stark frisk kropp som orkar allt det där andra som man gillar!!! 

Minst fram till 100-års dagen!!!

För det är det som är det viktiga i slutändan.

Inte medaljerna och inte den snygga kroppen med exakt rätt mått och rätt siffra på vågen....

Det är för att det är så in i bombens kul som vi rör på oss!! Finns inte skrattet med kan man gå och lägga sig och tänka om!

Huvudet och själen blir bra mycket gladare när man öser syre och syra genom kroppen lite allt som oftast.

Så var snälla mot er själva! Pressa inte utan låt det komma som en ren bonus!

Jobba MED kroppen, inte mot.

Inte många av oss kommer bli olympiska i någon gren, så man kan lika bra unna sig att leva lite på vägen!

Träna för att leva! Inte tvärtom...........

Det var dagen överhalning. 

Trevlig helg ❤️

Spotify rekommenderar...

Sitter och grejar med nya spellistor för mina spinningpass.

Som värsta tonåringen försvinner jag bort i en värld av så mycket minnen från så många världar och liv man levt.

För det är väl helt enormt vad musik kan få drömmarna och minnena från gamla stordåd, och nya, att formligen explodera!

Det roliga i kråksången är dock att man ju inte bara en eller två gånger "går torr" på fantasi och idéer med vad för musik man ska välja, och då brukar jag dyka på Spotifys rekommendationer för inspiration.

Idag låg 'Disco Band' med Scotch (!!!!!!!)

överst på nya favoriter!

Några låtar längre ner kom 'Woodpeckers From Space' 

Hur gammal ÄR man på riktigt?? Haha!

Jaja... Det bjuder jag på! Nu framåt uppåt mot en ny enorm dag. 

2016 here I come❤️