Bekvämlighetszonen?!

Den är mysig den... Ett tag. Sen blir det liksom en dalande mental kollaps där kroppen surar, och åldras på ett bekvämt sätt, där det där huvudet man föddes med helt plötsligt en dag blir smått folkilskt.
Man vet att stunden är kommen att ge sig själv en stor fet mental spark i baken!

För att så roligt det är att pusha andra, så är man ändå bäst på att ge sig själv storstryk!

Helgen blev ett stort steg i rätt riktning för oss båda. Jag har fegat med mitt knä länge, haft en mesig nysförkylning som jagat mig och sen liksom glömt hur härligt det är att mata på i uppförsbacke!!

Vi tog tag i saken och körde upp på Svedberga Kulle, promenerade igång tanterna och sen gick det minsann på den där riktigt äkta glädjen som man oftast bara känner när låren skriker och luften tar slut...

För att stå där i skogen och lalla efter avklarat pass, det slår det mesta!

Så tänker någon, Jobbigt!!! Nej! Jätteroligt och fantastiskt utvecklande att ösa på! Livsandarna tackar en, maten smakar godare och sängen blir riktigt riktigt go när klockan är strax efter 21 på kvällen:))
Så alternativet finns faktiskt inte! Lika lite som att det finns att vi slutar borsta våra tänder! EEEEWWWW! äckligt, tänker alla... Ja, ta det till er dådå, när ni funderar på att ta en paus från en ordentlig omgång syresättning!

(Får väl påminna alla som eventuellt får för sig att man alltid ska köra hårt...eftersom man ju borstar tänderna varje dag. Nej. FEL! Gör om, gör rätt och prata med nån som kan och vet om ni känner att det är en luddig värld, den här träningsvärlden).

Man kan dock enkelt sammanfatta det så här:

Lika hårt som du tränar- Lika hårt ska du vila!

För att då håller man både länge och väl. Framförallt så har man roligt på vägen också då!