Dumblåst skånsk landsvägscyklist

Det är nio timmar sedan vi kom hem från en distansrunda på 3 timmar genom det böljande skånska landskapet.

Det ringer fortfarande i öronen och svider i ögonen. Denna våren går till historien!

       Nej, man ska aldrig sluta!!! 

(Detta är den absolut finaste vägskylt jag vet. Jag blir Pro grafitti liksom!)

Däremot kan jag lätt leva utan blåst ett par dagar...eller resten av livet!

Men om jag ska citera mig själv, så är vindstilla cykling för klenisar. Fast det där kan jag aldrig ha menat!

Vacker runda fick vi i alla fall! Utan regn och med enorma dofter av rapsfält, blommande syrén och nyklippt gräs!

 Men det är liksom det här galet, och nästan överdrivet gula, som dominerar!!

Man blir alldeles betagen och uppslukad

mitt i sin flåsande motiga värld över styret.

Upp till fyren kom vi för första gången i år!

Bara det! Det talar ju om hur motvinden tryckt på hela våren...

Vackert i alla väder här uppe. Men cyklisterna gör sig numera bättre i svart/vitt.

Idag var det några som fick en otrolig slör upp i Sundet gissar jag!

Kisa så ser ni killen för bara focken ute i horisonten.  Vilken dag han har!!!

Avslutade dagen med årets absolut viktigaste löplopp.

När man fått medaljen runt halsen och sen en chokladmjölk att dricka, då är livet riktigt riktigt bra:))

Kalvinkantet rules!

Tanken slår mig än en gång, att tänk om man börjat i den åldern..........