Idag blev det mycket Nowism!

Idag vaknade vi till en vanlig grå (nähä!) novemberdag, men en sak var annorlunda... Det blåser precis aaaaalltid i den här delen av landet, men just denna tisdag låg Sundet alldeles stilla

Nånstans där borta i horisonten är det som alltid lite mindre grått...:))

Som A tidigare utlovat, så skulle dagen enligt plan, innehålla brutala intervaller i Pålsjöskog. Dessa alldeles förhatliga 270m längs "Kinesiska muren", som har varit vår vånda, ångest och eviga samtalsämne i över ett år nu...
Insikten har helt klart varit att de har gjort underverk med både lungor, hjärta och psyke, när det väl gäller, men är och förblir så galet jobbiga att man bara vill gråta.
Jaja, nog om det. Vi sladdade in på Kreamtoriets parkering, pratade lite löst om att börja röka och hänga på en bänk och mata ankor istället, men fick till slut fart på fokusen och kom igång med allt grejande som alltid föregår denna episka runda. Ni vet.. lätta på trycket, tajta hem i skosnörena, släppa lite, tajta igen, blir aldrig riktigt perfekt, hitta satelliterna med klockan, lugna pulsen och knäppa jacka, mössa, vantar och annat som man inbillar sig är avgörande för prestationen! Som om något i hela denna världen skulle göra denna runda mindre plågsam!!!!! Ha!
Inte ens P's nya outfit för vader/fötter... men titta så fint!

Jodå................. 10 varv fullfarts intervaller i nära-gråta-kräka tempo..... Helt fantastiskt härligt och totalt beroendeframkallande!! När man har kommit i mål...
Just precis vad vi gjorde också! Nöjda, lyckliga och heeelt slut:))
Då öppnar P sin baklucka, och vad hittar vi där?
TVÅ BADROCKAR!!!!!

A med sina favvo återhämtningsskor...

Ouch, kl 13.40! Kan man hämta på dagis så här?

 Om jag ska sammanfatta dagens träningspass så kan jag nog tala för oss båda... Livet blir inte bättre!!!
(Nä, ni två kära makar, J och P, när ni läser detta så ta vetskapen att era söta fruar är som allra nöjdast lite svettiga, salta, halvnakna men gärna med mössa på... Ute, i skog, sand och skitväder! Lyxhustru 2.0)

Helt fantastiskt, urgött, härligt och fullkomligt galet vackert blev det idag (och då syftar jag icke på deltagarna)
A, din lilla galna, klädsamt vrickade och kanske lite i överkant villiga lekkamrat... TACK!

Jo´rå satt så här e det....

Alltså när man springer de där intervallerna och kräkkänslan är så där härligt påtaglig så tror man ju på något sätt att det saknas någon liten gen i skallen på en. Hur i hela fridens namn kan man ens få för sig att utsätta kroppen för något så dumt. Och ännu värre är det väl när man ringer sin kompis P och föreslår något så idiotiskt som intervaller och P gladeligen hänger med??? Det saknas alltså en och annan krumelur där också. Två galenpannor tillsammans muttrande i backarna. Och när det regnar och är grått i skogsbackarna och dessa två leriga hönor utropar -Åh så härligt!, medan väninnorna dricker en utsökt Cappucino på Espresso House eller förlustar sig på det stora köpcentret Väla.
Hur kunde det bli så här? Var gick det snett någonstans?
Ja, eller när barnen säger - Öh...mamma....du....kanske du någon gång kan komma och hämta på skolan i vanliga kläder som de andra mammorna??? Snälla?!

Men den där känslan i kroppen under intervallerna, särskilt de där grymma långa, när kroppen fortsätter att springa fast den är slut. När det står en upp i halsen. När man känner sig som en träningsidiot och när det enda som får en att fortsätta springa är det "brinnande kastmärket" mellan ögonen. Snacka om psykbryt! Den där känslan är fantastisk och oerhört beroendeframkallande! Känslan av att övervinna de magiskt grymma backarna, känslan av att klara det. Det är just de där "psykintervallerna" som gör att Aborrbacken känns som en smekning när man väl är där. Varenda liten intervallmeter är en väl investerad meter.

Och här sitter jag, söndagkväll, med egenodlad citron i glaset och längtar efter veckans intervaller och det knäppaste av allt är att P redan gladeligen sagt -Javisst!

Ses i backarna på tisdag!  /A

Vila. Eller inte. ?

LYSSNA PÅ KROPPEN!!!!

Detta budskap har jag i alldeles precis halva mitt liv predikat till mina kunder! Att lära sig att lyssna på de där alldeles rasande tydliga signalerna som kroppen ger oss, när den vill vila lite... När den så klart och uppenbart visar att nu har det blivit mer kvantitet över kvalitet... Aj aj aj!
Vad händer då? Jo. Huvudet går in och vrålar!!!! Jäääättehögt! Öka, öka, öka! ÖKAAAA!!!!!
Vad gör vi då?
P sätter sig i bilen och åker till Chocolatte! Japp, exakt precis så fenomenalt återhämtar hon sig! Tryffelbulka kan man också kalla det:)

Igår och idag blev det just sådana dagar. Kroppen hade tålmodigt kämpat på med allt jag utsatt den för, allt från löpning, Military Training, styrka, skidstakningsmaskin (blä), spinning, racer ute i kylan, power yoga på längden och på tvären osv osv...
Så skulle jag bara... bara lite till tänkte jag, för tillfälle gavs. Nähä? Neeeeeej!!!!! Inte en chans! Sade min kropp. Jag försökte truga. Totalt tvärstopp!
Det är vid sådana här tillfällen som man har turen att ha A! Jag kan få gnälla huvudet av mig utan att hon egentligen bryr sig:) Vad ska man annars ha sina träningskamrater till? Världens bästa och mest förstående öron och hjärtan hittar man just där. I sina fina träningskamrater. För de vet precis, exakt och på pricken hur det känns! (och längst in i själen så ler de lite i mjugg och tänker att 'nu blir jag nog lite mer vältränad än hon är...')
Sen gav jag mig i kast med chokladen! Till detta en hög med sportiga tidningar... Perfect combo!

Ser man på vad jag då hittar! Cykeltidningen Kadens har visst varit i vårt förråd! :))

Lite suddigt, men det skyller vi på "sbt" faktorn (även kallat skit-bakom-tangentbordet...)

Annars är det ju faktiskt fredag! En isande blåsig och kall fredag i mitten på november i Skåne:))
Så därför kommer detta att vara min avslutningsbild för dagen:

Så här ska vi ha det, när det är som sämst!
Skål för det!

Homedelivered cookies, anyone???

Men nu blev det ju fel på alla plan. Solen sken i går och A är fortfarande förkyld. Morgonen skulle ju tillbringas på Kullaberg men P fattade tag i dammvippan medan en snuvig A strosade med sävliga steg efter havet.

 Den lille livsnjutaren är nöjd när Mattes efterhängsna kompis P, håller sig undan... Då får han gotta sig och slipper hetsa fram bland sanddynerna!





Hemkommen, lika snorig och sur för att träningen uteblev som sugen på nåt gott...
Knack knack! Jaaaaaa! Det finns hemleverans av kakor i Viken! Det visste man inte!
Där ute på trappen stod en svetting och flåsande P med en påse kakor innaför västen. Hon försökte muta sig in på en kopp kaffe... Och givetvis funkar det! Tyvärr var det inte nedan fantastiska skapelse, men chokladstinna cookies gick strålande, och slukades så fort att kameran inte hann med..

                     Mycket mer finns liksom inte att tillägga denna ljuvliga tisdagseftermiddag!

 P fick i alla fall hela 7 imponerande kilometrar i sina lååånga ben. Men med magen full av kakor var A tvungen att starta i gång den gamla Audin och köra henne hem.
Jodå ... sportigt värre!

Ha en finfin tisdag dåddå!

Dear world!

Kära värld!
I dag är det söndag. Snuvan är lika tjock som dimman, så tät att jag inte ens kan skymta Danmark från mitt fönster. Sitter inkurad i en filt framför öppna spisen och längtar efter dig, kära värld!
På tisdag kommer vi! Då är det dags för en härlig och efterlängtad tur på Kullaberg!
Men idag är det söndag....Sunday...SUN DAY....ja, här finns iallafall ingen sol så långt ögat kan se....
Ok, kära värld, jag ser till att bli frisk till på tisdag och du fixar lite sol! Deal?

Kan inte precis påstå att humöret är på topp en dag som denna.....

 ...och för att inte förpesta tillvaron för resten av familjen betämde jag mig för att bege mig ut och nosa lite på världen en stund. Mot Mölle!!!!

50 shades of grey...

Det fick bli loppis. Ett hett tips om man vill liva upp tillvaron....finns såååå fantastiskt mycket VACKRA saker........ och man bara undrar...vem som har älskat just denna lilla pjäs..??

P gillar ju hundar. Kanske detta kunde vara något att lägga under granen.....

Eller varför inte en triceps stretch???

Vapendragare F hittade finfina träningsredskap. Åhej åhå!

Men för 2 stilsäkra bloggerskor hittade jag tillslut det självklara köpet.....om vi överhuvudtaget ska kunna slåss i den stenhårda konkurrensen som bäst klädda bloggerskorna (se föregående inlägg) så är det nog dags att öppna börsen och satsa stort....nu j-klar.......you better watch out girls!!!

I´m too sexy for my love, too sexy for my.....la la la la la la....oh,oh,oh I am too sexy for my.....

Tänk vad man kan fynda om man bara lägger manken till....ja för vad kostar väl inte en tandborste på Ica Maxi?

Mölle Krukmakeri & Café på Mölle Hamnallé 9 i Mölle

Efter finfina fynd och humöret på topp begav vi oss vidare till det finaste krukmakeriet som finns.Här finns också den finaste krukmakerskan som världen har skådat. Inte bara gör hon vackra ting hon är också generös nog att bjuda A & P på kaffe så fort de sticker in näsan efter sina bravader ute på Kullahalvön.  Don´t miss it!!!

Mölle Krukmakeri & Café

......och tack fina värld,

sen kom solen!

/A

Piffigaste Bloggerskan!

Jo, helt ärligt så när jag var ute och cruisade i cyber rymden så kom jag fram till en sida där veckans mest välklädda och snygga bloggerska utsågs!

Man får erkänna att det är de stora tunga ämnena som debatteras på nätet... Hatten av till den som sitter med detta betungande ansvar!

Men ytlig som jag är, slängde jag mig ögona böj över bilden för att se om jag eller A fanns med på ett hörn...


För om man nu ska vara lite självkritisk så kanske vi inte landar på topp tre precis, men nånstans på denna distingerade lista borde vi ju finnas med! För som vi säger, what we lack in style, we make up for with enthusiasm:))

just nu känns det fint att vi har gjort något fel med bloggen så att man inte kan kommentera!HA!

Idag!

Idag! Japp, vaknade till den tunga Skånska dimman, övergående i lätt duggregn, en värld som är så grå så grå så förbanneligen GRÅ! Och jag hatar, ja, HATAR, det.
Ute på landet där vi bor, där finns även ett gäng glädjeälskande bönder som har en klubblokal strax över fälten från vårt kära Solgården.

I detta glädjen hus måste de ju veta hur man förlustar sig en dyster dag? Min mamma fick när hon var liten, av min morfar, lära sig vad just IOGT, står för! Idioter-Och-Gamla-Tosingar

Nog om det... Alla ni som tar åt er, skål!




MEN! Vad man aldrig hade kunnat gissa var att denna dag, som såg ack så bister ut när den började,
skulle kunna bli så härlig!
Jag fick köra dagens sista kund utomhus i strålande sol och sen sladda direkt ner till dagens latmask, läs allas våran A, som bjöd på kaffe på trappan!

En kopp i solen gör livet!

Trots att det skrek i min kropp och själ att jag skulle ut och kuta och ta tillvara detta fenomenala löparväder, så ska man ju ibland leva som man lär, därav ovan nämnda tvärnit med kaffe på trappan istället.
Kroppen var trött trots ett ivrigt sinne. Sinnet försökte in i det sista.. Men gav sig självmant när kakorna kom fram.
Så där fick vi sitta och gotta oss och prata om alla stordåd vi har bakom, och framför oss! Lite löst bestämde vi att 07.30 imorgon borde det vara ljust nog för en runda, men redan långt innan jag gått hem hade vi övertygat oss om att det där, det var en synnerligen dålig idé...
Sovmorgon it is!
Kanske inget man blir särskilt vältränad av, men eftersom att vår stora familjs nya löparkung (som förmodligen kan sälla sig till förra inläggets fantom) gav sig ut och trotsade mörker och tvärtjock dimma, så kan entusiasterna vila! Därför tackar vi ödmjukast A's fine make för kvällens motionsinsats och skålar för nya bravader...

Snacka går ju...

Så kom min käre, och hett efterlängtade, make hem från sin promo tour i väst. Sista dagen mellanlandade han i bl a den stoooora Nike affären på Manhattan och nedan fina och laddade bild kom på mms... I hans strävan efter att vara en iskall självplågare som inte bangar lite motvind och skoskav så ville han liksom ge sin attityd lite tyngd.

Sen kommer då ovan nämnda älskling hem, pussar barn och fru och tar av sig skor och jacka.

Då kom helt plötsligt den sanna sidan av min mans relation till min favoritsport, i dagen!
(Denna tänker jag låna och ha på mig den dagen jag ska vinna Lidingöloppet!!!)

Joråsåatte...

Den som väntar på något gott........

Sitter och väntar på min kära träningspartner P. Har inte sett henne på över 2(!!!!) veckor. Galet vad man blir beroende av sin träningsbuddy och vad tiden bara susar förbi i bland. Man brukar ju säga att har man en gång funnit en löparvän så gäller det att hålla fast vid varandra resten av livet.  Så där hör du P, nu vet du vad som väntar....tills döden skiljer oss åt!

-Vart håller hon hus fru P? Ankorna håller ju på att svälta ihjäl!


















A är tillbaka i Skåne efter en galet, härlig helg på Svettisdagarna 2012 på Kistamässan i Stockholm.
2000 deltagare, 181 programpunkter (varav 106 unika), inspiratörer och föreläsare från när och fjärran. Helt fantastiskt! Vilken känsla och vilken energi! Känner mig totally UNLEASHED!

You make me feel.....

Do you love me???

Trots kärleken till skogen och lera på dojjorna behöver A agera ut på scen i lite glitter och glamour ibland. Här tillsammans med kollegorna Heléne och Elina i 60 & 70 tals medley! 400 instruktörer dansade med. Magiskt! That´s the way, aha aha, I like it, aha aha!

Massor av träningsinspiration och föreläsningar präglade helgen. Och vi var många som var imponerade. Niclas Carlson som är fystränare för Världslaget i Amerikansk fotboll som i februari 2012 besegrade Team USA, för övrigt en bedrift som ingen klarat sedan 1869 säger så här om Svettisdagarna 2012.
Kolla länken:
All Sport och Idrott - Ny energi och tempoväxling under Svettisdagarna 2012

Trött och lycklig efter helgen sitter jag nu här och längtar efter ljudet av höstlöv under fötterna.
Var är du kära P???

Men den som väntar på något gott......
P dyker slutligen upp med ett par sprojlans nya asfaltsdojjor till mig. Hennes käre make har förlustat sig i det stora landet i väster och,YES!!!, köpt dessa skönheter till mig. Thx J!

Och springa fick vi! 12 km, 7 grader varmt, lätta vindar, doften av skog och äntligen lite lera på dosorna!
Härliga, härliga tisdag!!!
Men vad är det med alla dessa närbilder i oduschat tillstånd...det kan ju knappast bli värre.
Men jag säger som flygvärdinnorna på SAS: My smile is my make up.
Och roligt har vi ju ialla fall.
Happy Tuesday!

Vad håller vi på med??

En härlig måndagsmorgon, solen skiner och det är närmare 10 grader!
Till och med P drar på smilbanden en morgon som denna, trots att det är november...

Skulle lämna bilen hos Carglass idag, för att få vidgjort ett par stenskott. De här killarna har ju fattat
att det absolut värsta man kan göra med sin tid är att sitta i en liten verkstadsreception och vänta.
Man får låna cykel!!!
Yehaa! En svart damdito med cykelkorg och stor härlig bred sadel. Tre växlar.
Jag skulle upp till Filborna och jobba, så lösningen passade utmärkt!

Vroooom....

Då kommer den helt oväntat kloka frågan? Vad håller vi på med?
Att få sitta mjukt och skönt, rak i ryggen, lagom med växlar att välja på...och njuta av utsikten lite längre fram än metern framför framhjulet....!!!
This is bike riding folks:))
Här ligger vi som streck på vägen, domnande fingrar, knakiga nackar och ömmande bakdelar!
När man kan ha det så här fint:)

NÄÄÄHÄÄDÅ! Det ska vi inte! Men jag ser onekligen fram emot den dagen man nått en aktningsvärd ålder där det är ok att ha det så där! Så är det faktiskt så här, att ju mer vi tar i och ju fortare vi cyklar idag, desto längre får vi vänta på den dagen!
En vinnande lösning alltså! Eller?

Nu ska jag däremot gå ut och grensla familjens coolaste fartvidunder! Där står den i solskenet och väntar på mig!
Mycket bättre kan man inte hade på sin lunchtimme!

Gå ut och njut en stund om ni kan! Ciao

Tantvarning? Nähäädå

Ärligt, vet alla vilka som är de allra tyngst och tuffast belastade musklerna på våra kroppar?

Anyone? Käkmuskeln, på mig, skulle nog min tyste lugne man säga, men ack så fel han har! (som vanligt..)
Kanske säte? Vi sitter ju en himla massa nuförtiden.

Nope! Vadmuskulaturen, den får då alltid jobba och slita! Gå, stå, hänga på ena benet, hänga på andra, cykla, springa, stå i baren och beställa, gå på Ica, köra bil, hoppa i och ur bilen, i och ur sängen...
Japp, you name it! Vaderna är alltid med! (lite som chokladen i min handväska:))

Kolla då på dessa beauties!!!

L och R för oss som inget fattar

I alla år har stödstrumpor varit något som man kanske inte flaggade för hela världen att man hade på sig. Sexigheten som man ev annars utstrålat, den har liksom självdött vid nämnande av dito strumpa.
Inte numera!!! Apoteket, I'm challenging you!
Här har sportapoteket.se bara de finaste! Lislott, en superkvinna som kommer på mina Power yoga pass, driver Sportapoteket, och kolla vad de har!
Kokos-strumpor! Luktar inte illa och är snälla mot vår jord!
Finns i ovan fina karibiskahavet färg, orange som bästa solnedgången, rosa till alla prinsessor, lila som en druva före trampning och givetvis svarta för alla oss som inte vill sticka ut.
Och så goa att stoppa tassarna i efter tunga pass eller när man bara går och står hela dagen!
Så med andra ord, Kompressions strumpor är för riktiga tjejer och killar!

Dagens slutkläm blir dock: Våga hata Burpees...

Ciao/P

FREDAG!

Fredag... Jo, egentligen veckans goaste dag, men i P's värld har den vanliga verkligheten smugit sig in på fulaste vis!
Den glade lille 4-åringen har upptäckt tacos!!! Fredagstacos tillika.
Hans mamma kommer att svälta ihjäl om det är det sista målet som serveras på den här planeten...
Denna mamma som älskar sin Italienska mat och dess goda fina viner som bara gör min kväll så fullkomlig!

VAD sjutton dricker man till Tacos, som är trampat, lagrat och luftat till perfektion???
Inte Corona i alla fall.

Nog om det... För om man ska titta på min träning denna vecka, så är det nog bara tacos jag har förtjänat! Jag kan glömma praliner, viner, ostar och annat. Fetglömma!
Men jag tänker skylla det på A! Min sk träningskompis...
För henne har man ju inte sett röken av sen hon glassade på Mallorca! Och efter att i flera decennium ha tränat ensam och haft en stenhård fokus utan problem, så har jag nu blivit beroende! Fullkomligt hopplöst beroende av att ha en kompis att träna med!
Och man ser ju själv hur bra vi matchar varandra ute i buskarna....

Det blir liksom inte mycket finare än så här... 

Ni förstår ju själva varför vi får ta oss långt ut i oländig terräng för att komma bort och få va ifred

från alla som tycker att vi är så fräscha! hahaha! 

Nåväl, nu ska jag ta mitt öde i egna händer! Drar i mig min kopp alltför starkt kaffe (rekommenderar årets julkaffe från Zoégas btw) och sen ska jag ta på mig något snabbt och snyggt och ge mig ut på min lilla sprintrunda runt vårt vackra kvarter här ute på landet. Kantat av gyttjiga åkrar och sura bönder. Då menar jag jättegyttjiga åkrar och jääääättesura bönder...

Och idag kommer jag att bjuda på en återkoppling med tid, distans och RPE (rate of percieved excertion, för er som undrar. Dvs var på hur-riktigt-dödens-jobbigt-var-det skalan jag hamnade)

Over and out


Jooooo... springa är ju kul, men man blir trött i benen, och det kändes helt plötsligt som att jag måste spara på krafter till morgonens Military Training på Filborna Arena. Instruktören får inte hamna i kölvattnet...
Vad gör man? Man fegar och ikar i förrådet och ser vad som bjuds! En cykel! Lite lagom snabb och med pumpade däck, då yours truly fortfarande inte är kompis med pumpen...

En timme fanns att disponera. Ju mindre tid man har, desto hårdare får man köra:)
Sagt och gjort.
Så nu, några timmar senare sitter jag med ömmande bakdel i en stor härlig soffa! Att cykla är för en löpare så sjukt kul, för man blir aldrig exakt lika tvärtrött som av att springa!
Denna novemberdag kommer jag alltså att minnas som riktigt fin!

Önskar alla en härlig helg! Förtjäna den!!!
Ciao/P

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen!

......och så drog molnen, vinden och alla nyanser av grått in över den skånska slätten.

Tjejklassikern avklarad och.....kanske tack vare den förhatliga färgen grå, har vi äntligen lyckats få ner våra bästa minnen här. Mycket har vi upplevt och mycket har vi lärt oss....

......och det här huset vill vi förresten köpa. Så är det ditt, så hör gärna av dig! Det ligger någonstans mellan Vansbro och Askersund. 

P är en fena på att köra bil men ska det fotograferas så gäller det att vara på hugget.

Kameramannen...öh..kvinnan....som med trötta simmararmar lyckligtvis inte hanterade någon annan utrustning än just kameran denna dag har gjort ett strålande jobb.

  

Lite tvål och vatten i den lilla damens mun skulle inte skada.

 

Och nu är det nu..... och vad händer då nu???? Vad blir nästa steg? Nya mål?

A hamnade i depp och packade i hop familjen och drog söderut för att samla tankarna och förhoppningsvis lyckas få en sista fräken på snoken.

Viva Espana!!!!! Viva Mallorca!!!

 Eller....inte....det verkade bara vara A & co som ville åka till Palma och även om P lovade att illa kvickt packa väskan och backa upp så fick A tillslut försöka låta lite glad när hon utropade Viva....achtung, achtung Frankfurt. Varför låter det inte lika lockande???

Men tillslut, lite för många timmar senare, kunde det korkas upp en flaska Vino tinto på balkongen i Palma. Ahhhh, life is fair!

A fick nys om att Ronaldo och Real Madrid var i stan och för att inte hamna helt på latsidan bestämde sig A, som för övrigt bara varit på en enda fotbollsmatch tidigare, för att utöva lite sport från läktaren. Och oj vad de kan springa dessa spanjorer.  Anna var så gla, så gla. Ronaldo sprang så bra, så bra.
Och suget efter rörelse kom tillbaka....tänk vad lite sol kan göra med en gammal tjääärring.

Racergangsters på väg österut!

 Novemberbad i dryga 20!

Och inte att förglömma Palmas vackraste Yoga studio!
En morgon med Vinyasa Yoga på Earth Yoga på Sant Magi i Santa Catalina gjorde A så snäll, så snäll!

www.earthyoga.es

 

Ja, A blev så snäll och glad så att hon kände att det var dags att dra hem till P och kära gamla slätten igen men först var hon tvungen att dra ut i bergen för att hitta P´s drömkåk......

 Och där, någonstans mellan Calvia och Puigpunyent, låg det. Alldeles allena, som en skatt i de Mallorkanska bergen.
Och är det här huset ditt får du gärna höra av dig...för det vill vi också ha! ;)))