Skånsk uppförsbacke värre än Karpaterna...

Kände att det var dags att låta apostlahästarna få sträcka ut igen...

I huvudet gick filmen om Transylvanien, men i realiteten låg motvinden tung mot mitt pannben.

Dock en strålande vacker höstdag med färger som nästan inte känns äkta!

 Benen var glada, men längst inne låg det fortfarande en ganska knepig stel-som-en-pinne känsla.

Skönt att röra på sig i alla fall! Nu finns det ju inte ett mål med träningen så långt ögat når, så det är väl bara att sälla sig till den rekreationstränande massan...