Den ovillige cyklisten....

Igår var det magiskt ute! Vår på det där viset som det bara känns när man nästan den-grå-senvintersdöden dött!

Här hamnade Anna och drällde... En lycklig tjej och en ännu lyckligare jycke!

Pernilla?? Som ville mest i världen vara just där, bet ihop och klev upp på sin räser tidig morgon till sitt arbete. 

Nervös! Misstror min egen simpla kunskap att kunna cykla när utrustningen är så fin! Och så snabb, när inte jag är den drivande...

Det blåste lite go motvind denna tidiga morgon...

Vad hade man väntat sig i en värld där träden växer så här?

Fick en härlig tur i alla fall. 

Lycklig över att jag faktiskt får cykla på en cykel som ger så mycket respons och ögonblicklig pay off när man lägger lite tryck på. Kan bara vara ödmjuk över att kunna prestera som jag gör.

Tack kära utrustning!!!

Nöjd och glad planerades en löptur på eftermiddagen, som sen växlades mot ännu en cykeltur i det perfekt vindstilla vädret som rådde, vilket då givetvis byttes mot absolut ingenting alls. Bara för att jag har ett idiotförhållande till cykling!!!

Så vad kan man säga? Jag måste växla upp min cykling så många hack, så himmelens snabbt! 

Hjääälp!!!