Det blir ett sista ursinnestag i den allra djupaste hörnan av mig själv och min kapacitet nästa söndag.
Det är med ett ganska stort mått Ågren och med en besynnerlig känsla att antingen går det überbra eller rent åt pepparn, som jag försöker existera i en parallell värld bland vanliga människor.
Att få piska mig själv är min ständiga strävan!
Så nu börjar alla konstiga psykosomatiska smärtor och konstiga känslor bubbla. För att jag vet med mig att jag har förmågan men vågar inte hoppas.
Jag har under alla loppen i #tjejklassikern 2015 gett precis allt jag har, vilket är något jag aldrig tidigare riktigt känt att jag gjort.
Men i år har jag, även om träningen sett mest likadan ut som alltid, levererat ur min eget lilla vansinnes djup!
Så därför vill jag göra det bara en endaste gång till!
Och i löpning är det så jobbigt som något kan bli... Så in i vassens tufft att pressa allt utan en endaste möjlighet att vika ner en stund...
Men jag ska testa!
Lätt som en plätt! Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar