#Kullamannen från bänken

Johooodå... Jag var trots allt med mitt i cirkusen!

Med en fantastiskt god Höganäs Apa och en pulled beef macka från Holy Smoke i näven, satt jag som stabil och vältränad åskådare och hejade på allt vad jag kunde!

Ingen bild erbjuds...

Måste säga att sällan har jag sett ett race med så gediget vältränad och snabb publik!!!

Där stod det Ironmen med lunginflammation sida vid sida med gamla pallplatshållare på Dödens Zon, det stod erfarna ultralöpare med snoriga näsor som hejade sida vid sida med riktigt starka vardagsatleter med alla möjliga åkommor som hindrade oss från att njuta en av de mest magiska dagarna på vårt älskade berg...

             Kullamannen!

Han ledde löparna från starten framåt med sån enorm stil och det brutalaste övertag!

Aldrig har en publik stått så tyst i sådan vördnad. Ingen vågade säga ett pip när han red förbi och tyst och mäktig spände blicken i en🙈

Totalt oanad maffig effekt på den!!

            Respect.

Det visade sig vara en snabb bana idag! Den som gillar nedförs var vinnare! Något som de flesta inte tror att de behöver träna på... Något som nästan alla struntar i när man börjar trycka på hur viktigt det är och hur galet det suger om man inte vet hur man gör!!!

Många fick erfara just det. Flerfaldigt.

Låren, bålen, knäna.... Need I say more?

Så trots att dagen tillbringades på otippat vis, så summeras den som riktigt härlig!

Många kära vänner vimlade. Många gamla löparkompisar med minnen från både det ena och det andra stordådet.

En dag som summerade så många roliga upplevelser, äventyr och en bekräftelse på att vår närvaro i tillvaron är total!!

För han som skulle upprätthålla familjens heder... Ja hur gick det för honom?

Helt vansinnigt bra!!! Med dröm om under 1.30 drämde han in 1.26! ❤️

Tack berget. Ännu en gång...

ibland är det mental uppförs...

Ibland slits man mellan vett, sans, dumhet, iver, entusiasm och ren dårskap.

Imorgon går #Kullamannen på vårt berg.

Skulle va med och lägga Dödens Zon bakom mig än en gång... Lät huvudet bestämma, eller knät egentligen...

Men nu börjar hjärtat och dumheten krypa på!!!

VILL! Jättemycket! Man trycker liksom bort både den ena och den andra sanningen och ovanpå det så har man ett skönt filter som gå på automatik.

Hittade en bild som fint illustrerar min situation, haha! 

Har liksom flinat åt denna precis hela dagen!

Trevlig helg från guldfisken...

Liemannen är tosig!

Fick en tur i härlig natur på Svedberga kulle i eftermiddag.

Det är maken som ligger i inför nästa helgs stordåd på Kullamannen...

Han kommer att få försvara familjens heder alldeles utan back up från lilla frun och hennes vapendragare, för att mitt knä helt enkelt inte vill just nu och vapendragaren fick tvångsvila av annan orsak.

Knät har inte en sportslig att prestera något på 26km Trail på kullaberg.

Ta sig igenom, absolut, men sånt här gör vi ju faktiskt för att det ska vara roligt!!

Så ikväll, typ, fick jag helt enkelt inse att vi inte tränar med en kropp som skriker åt en att få en paus från fullt tryck..

Surt, men livet är långt och roligt!

Idag gick solen ner snabbt! Hann precis våra varv innan det blev tvärmörkt. 

Inte min tid på året nu... Verkligen inte.

Ljusa många kvällar med massor av tid ute, det är mer min melodi.

MEN mötte en man som gjorde stort intryck!

Han gick högst upp på Svedberga med sina getter, och slog gräs med sin lie!

En fantastisk syn och en otrolig pratstund fick jag!!

Hela den övre platån på kullen har brukats av samma bonde i 20 år.. Eller säg att han har ignorerat den övre platån i 20 år!

Den fine gubben som jag fick en pratstund med, där han stod och hängde på sin lie...ja han har lovat sig själv att pm ett år ska han och getterna ha återställt den till den gröna oas med en mångfald växter, som den verkligen ska vara!

Han ska för hand med sin lie, slå hela kullen!!

Han svor lite över hur folk  idag inte vet hur mångfald i naturen fungerar och hur man bevarar den.

Han skrattade och sade att folk vet ju inte ens vad deras hästar äter på riktigt.

De tror att det kommer från Lantmännen...!!!

Man blir ju tosig, sade han.

Så rätt! Mer sådana här gubbar åt folket!

En stor dos syre till själ och hjärta gav han!

Älskar människor som är närvarande i den stunden de lever NU.

Sann Nowism❤️

Lyckan har många ansikten... 

Englamust... Solgården rocks!

Sitter ni och trycker på dignande äppelträd i trädgården, eller har grannen för mycket?

På Solgården har vi en egen sort, som de förra ägarna tog fram på den tiden då detta fortfarande var bygdens populära handelsträdgård och gårdsbutik.

Det är en alldeles vansinnig lyx att få bo så här!
Vi har det mesta i överflöd, men vårt strålande illröda, härligt saftiga äpple är lite extra gott att ha!Trädet ger så mycket frukt att till slut är det ingen som vill äta mer paj eller mos. Jag skänker bort, försöker vinterförvara en del men mycket går till hungriga rådjur som ju ska ha sitt...

I år däremot!!! I år fick jag nys om ett litet lokalt musteri som ger dig din egen frukt tillbaka på 3 liters boxar!!! Lyxmust!!! Solgårdens alldeles egen äppelmust! ca c'est la classe!!!

Kika på englamust.se! Man får lämna in minst 60 kg och sen se hur mycket de får ut ur det!
Ett aber... 60kg äpplen är precis hur mycket som helst!!! Speciellt när 59 av de kilona trillar i skallen på en när man ska plocka dem.... Använd hjälm.

Trädgårdsblogg en höstdag

En alldeles knakande tyst dag... Stilla, lite disig och helt magisk.

En perfekt dag för trädgårdsmästaren!

Kompisarna ställer alltid upp, vissa endast vid pauser.

Idag åkte den sista vitlöken i marken, sågade färdigt plommonträden och räfsade undan alla högar jag genererat på sistone. Det absolut tråkigaste jag vet.

I hönsgården är det kö till nya favoritstället att värpa! 

Den gamal gjutjärnsgrytan är besynnerligt poppis! Om de bara visste...:)

Andra köar på trappan för fika i väntan på sin tur i grytan!

Det är världens bästa att bo med ett gäng knasiga djur som lever loppan i sin alldeles egna parallella värld!!

Så mycket underhållning och så många skratt, bara för att de finns!

Dillen, som jag trodde var slut och över...

Skördade en stor hög, hackade och frös in. Lyx att ha i frysen när man gör gravlaxsås mitt i vintern.

Så denna dagen, ett liv! Än har inte mörka äckliga november börjat krypa på...

Avslutar med dagens bästa stund!

What can I say...?

Så nöjd och glad att jag öste ur mig precis allt jag hade i alla loppen för Tjejklassikern i år! 

Förutsättningarna var både goda och dåliga. Huvudet va på rätt spår, kroppen inte lika, men det jämnar ju liksom ut sig!

Tanken var att det borde räcka! Räcka till att bli bäst! 

Men jag... D45 ska klappa mig på axeln och erkänna att eftersom jag blev slagen, präktigt slagen, av någon skidåkningsfantast född på 80-talet...

Som grädde på moset kunde hon simma också.

Ja då kan kag säga att jag är superduper glad att hon slog mig med råge, närmare en halvtimme, och inte med 30 sekunder eller nåt annat vansinnigt störigt!

Hatten av för Marie Sundberg i Katrineholm! Asbra gjort!!! Du piskade en av de envisaste tjurskallarna söder om Hallandsåsen:) och det är det trots allt inte många som gör.

Så jag gör som de andra till åren komna dådå....

Haha!

Jag går väl ut i min trädgård och påtar och klappar på mina hönor:))

Livet e trots allt bra fint! Speciellt när man vet att göra saker för att hjärtat e med och för att det är roligt! 

Både att simma, cykla, påta i trädgården, bada, klappa på sina hönor och pussa på sina killar! De där två godingarna som alltid står ut, ställer upp och tycker att man är bäst i världen❤️

Eh.. Oj, nej de andra två...som inte har nåt val:))

Mot Döden med Tomten och Skuggan

Idag skulle det ivras runt på berget och reka banan inför Dödens Zon (#Kullamannen Allhelgona)

En ska springa Ultran, dvs en smärre helvetes bana tre varv på Kullaberg, en är anmäld till Dödens Zon en kortare och lika obehaglig upplevelse och den siste tror att han ska sitta och titta på med en bärs i näven... Tror han....

En magisk höstdag i skogen! Men det skulle visa sig att vi var långt ifrån ensamma.

Många hetsiga löpare ute, sådana som fick en av oss att befästa att race på berget är långt ifrån den njutning man söker...

Även andra varelser var lite extra på...

Det var lite tryck i attityden redan från start!

Feg i stora starka djurs sällskap... Det är jag det!

Speciellt när alla börjar sänka huvudet eller vända rumpan till.

Dock gick vi från den ena extremen (192 i puls) till att hjälpa små söta damer på darrande ben, ned för Gregors backar! (Dagens vinnande snällhet)

En vansinnigt härlig dag på berget, med väder, knä och huvud på rätt spår med andra ord.

Så jag tackar mina två kamrater... Vår käre tomte med sitt stora nya skägg och skuggan i svart, en lättlöpt och snabb hare med driv i steget men helt utan förmåga att veta var han är eller vart han ska... Tur att han gillar att springa långt!

15 x 200 motlut

En tisdagsmorgon med blåst som fick hela världen i gungning... Sådan där byig äcklig ostan som sveper, yr upp grus, vänder ut och in på huvudet på en utomhusälskare och får en att känna sig helt slut av att bara ta sig till brevlådan.

Vedervärdigt helt enkelt. MEN så bra att ha en lite kulle bakom husknuten med 200 meter ordentligt motlut i solsken!

Det blåste i skogen också, men märks mest som ett evigt vrålande i träden. Nu försvann det där vrålandet ganska snabbt i takt med att jag matade på mina backintervaller och andningen slog ut allt inom hörhåll. Så det blev liksom den vanliga knasiga idiotnjutningen!

15 varv, man måste ha en pinne och rita streck, för nånstans vid varv tre tappar man räkningen om man gör vad man ska... 

Nöjd och glad, benen lika glada och så skönt att bara gotta sig en stund på morgonen innan verkligheten tar över!

Lite sådär sned och glad och rynkigt slutkörd... :))

Höstens färg är blå

Höstens allra vackraste stunder ska man njuta lite lugnt framåt med en likasinnad...

Dessa ljust blå disiga dagar som fortfarande lyser med en magisk ton.

Så vackert och underbart när världen är tom på folk och man bara andas och är.

Så i fredags när benen lämnat Lidingö bakom sig och vi fick en oväntad ledig stund på morgonen, blev det en kort, långsam och vansinnigt härlig runda längs havet.

En runda för själen helt enkelt.

Det betyder däremot inte att vi inte övade inför nya äventyr...haha! Hittade nåt galet finskt lopp som går under det fantastiska namnet Kärringkånk!

Dvs ens käre make ska köra hinderbana med kärringen på ryggen! Vinner man får man dito kärrings vikt i.......ÖL!!

Finnnarna vet hur man ska locka gubbarna att röra på sig helt enkelt:))

Men eftersom att vi har större chans att vinna utan gubbarna, så testkörde vi lite längs vägen...

Hösttur är alltid lika med dopp efteråt, och just detta året är det alldeles enormt vad gott det är!

                    Blå-blåare-blåast och sååååå vackert

               

                ....och i morgonsol!

               Vad mer kan man önska?