Trots att jag faktiskt inte borde, för att jag åkt på något så irriterande som en mesig liten förkylning, så konstaterade "doktorn och doktorn" att den involverade varken halsont eller feber, och därför fick man springa i långsamhetens lov!
Anna hade nog kunnat dra på och ha en riktig toppenrunda, men eftersom även den klenare yngre generationen skulle med så fick hon tagga ner och göra annat på vägen...:))
Vi fick en riiiiktigt långsam och vansinnigt härlig tur i det där magiska första vårljuset! Värt varenda snörvel och nys!
Så med toarullen och chokladkakan i näven jobbar jag nu på min återhämtning.
Bäckstirr? När vi yngre skogstokiga behöver fuska...?!
Summerar dock en fantastiskt skön runda som jag hoppas hämta mig från inom den snaraste framtiden.
För nu är det vår!! ☀️