Den långa av oss drabbades av ett svårt fall igår.
Vaknade (eller inte egentligen, för ovan nämnda Ågren höll mig smått vaken halva natten) och dagen såg ut att blir en med perfekta förutsättningar!
Lagom bris, solen bröt igenom och benen hade fått vila hela måndagen!
Huvudet spökade på. Hade lovat min själ en mil....huvudet höll på hela vägen.
Smått underhållande ibland hur man håller på!
Min tröskel ligger (låg???)stabilt på 173. Inget snack om varken 172 eller 174.
173'an Ågren det är jag det!
Tänkte bara lyssna på kroppen, känna tröskeln!Inte bry mig om Garmin.
Hade gett mig den på ett testpass för att jag börjat tveka på om jag kanske slappat och inte kunde dra på längre? Tänk om jag fokuserat på andras träning för mycket och glömt min egen?!!
Alltså var det rena tvångstankar som drev fram detta passet.
Kom hem. Ågren Överlevaren, det är jag det! 10km snittpuls????? Anyone?
1 7 3!!!!!!
45 minuter på lätta ben! Vid 6km hade jag en mental dipp och sackade, men det lönar sig ju inte, så det rättade sig liksom av sig självt.
P kan sova lugnt igen! "Vi" kan fortfarande
P kan sova lugnt igen! "Vi" kan fortfarande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar