Igår kväll var vi, min snabba glada och härliga löpgrupp och jag, uppe på Svedberga Kulle i solnedgången och gottade oss i backar och trappor.
Körde fullfarts utförs och snabba syrastinna trappor uppförs...
Jag är med som hejaklack och överfokushållare, men får ju busa lite ändå.
Det blev kallt på slutet, att titta på, så då fick jag göra lite ryck i trapporna, till mina stela bens stora förtjusning!
Idag då... När min käre hare tryckte på för långa backintervaller....aaaagh!
Aldrig smakar en gammal övermogen banan bättre än när man helt slut i kroppen hittar den solvarm och halvmosad på golvet i bilen:))
Hela världen faller på plats! Livet är rätt på alla vis.
Annars kom det något slags konstigt Omen på himlen runt solen på hemvägen.....
Förklaring? Eller vill jag inte veta?
Happy Friday❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar