Så här arg ser världen ut från min skalle ibland, trots att det faktiskt var sol där i gluggen! Men när huvudet bär sig åt då lägger det på det gamla dumfiltret.
Dagar som denna kommer pulsklockan in och fullständigt slår sönder alla kroppsliga kännetecken som man inbillat sig att man är så bekant med!!!
Borgskalan släng dig i väggen!!!!
Rpe???? Rate of percieved excertion....
2000! Faktisk puls 150.
Inte mycket att tjafsa om där inte!
Vissa dagar är man superduperextraglad för sin träningskompis!
När man behöver vräka ur sig om det mesta, gnälla, sura, klaga och inte ens prestera på bottennivå. Då är den där tjurskallen man tillbringar sina bästa stunder med, guld värd!
Vi tog oss, trots mental istid, 13 km och slängde oss i samma rabatt med vintergäck, som för ett år sen!
Mycket har hänt sen dess.. Bl.a. har flaggstången fallit och vi kom inte upp...
Långsamt var denna dag på väg att vända!
Eftersom vi i vanlig ordning bara springer medvind numera, så fick vi köra vår egen kärringexpress... Killarna verkar ha andra fokus som jag tänker ge båda våra äktenskap möjligheten att ta hand om utan cybervärldslig input, så jag säger bara att de bästa två männen i världen fortfarande är bäst!
A och hennes fine fine snygge och superatletiske make kom utfarandes med min härligt fantastiska makes TT på kvällskvisten, och tänk! Ett par goda spanjorer och många skratt senare så slutade även denna dagen lyckligt!
Så ett råd för alla med en vintertrött skalle och mental uppförsbacke: yehaa! Det går över!!!
Ha en fin söndags afton// P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar