Man tager vad man haver

Så skimrande var aldrig havet.....

Just en sådan strålande dag var det idag. Så när jag hade klarat av alla de där små uppdragen som först måste göras så var det äntligen dags att ta sig ut för lite träning i det fria. Solen strålade och havets små, små krusningar kluckade mot stranden. Vad mer kan man önska sig?

För vem behöver egentligen ett gym när solen strålar ute? Hela världen ligger ju just där framför näsan på dig och bara väntar på att någon vill leka. Naturen bjuder på oändliga möjligheter om du vill utmana kroppen.
Det är bara att ta för dig därute vad du än vill träna. Bära, lyfta, skjuta, dra, balans och kondition.

Jag valde balansträning av härligaste sort idag. Steg i slow-motion på stora rullande stenar och sedan lite snabbare steg för att utmana balans och koordination. Gör gott för både kropp och knopp.

 

Bara kolla vilken härlig löparbana som bara låg där, alldeles orörd och väntade på mig mitt på stranden.

Blöt och lagom packad sand - ett perfekt underlag om du vill dra på lite och träna hjärtat lite extra.

 

Sist men inte minst den ljuva och välförtjänta avspänningen till jordens vackraste musik.
Avspänningen och lugnet som inte att förglömma är precis lika viktigt som träningen och så mycket enklare att finna ute i det fria.

Saknade förstås P som hann ute före mig idag men i morgon kanske vi flyttar sten tillsammans.
Ikväll blir det upp å ner, upp å ner och upp å ner (se tidigare inlägg Upp å ner...).

Ahhhh, ljuva ljuva onsdag! /A