Jodå.... Det fanns en tid när vi hade tid, iver och närvaro i träningen!
När vi kämpade, skrattande och stånkande, sida vid sida....
Just nu hackar det lite i vår närvaro.
Det hackar ännu mer i vår tid. Men det kommer nya möjligheter och nya förutsättningar allt som oftast i detta liv, så vi gör vad vi kan, har lite Ågren över det ibland, men oftast bara frustration över obrukbar frustration, om ni fattar vad jag menar...
Man blir en lite trevligare människa, mamma, fru och kompis om man får ta i lite från tårna ibland! Framför allt när man råkat sätta lite överentusiastiska mål åt sig själv inom en snar framtid!
Därför får man ibland helt öppet klanka ner på sig själv och sina prestationer för att få en stor (svordom,svordom,svordom) spark i baken så att man växlar om i sin vintersega och sura skalle!
Därför åkte en anmälan till Döden på Kullaberg Allhelgona helgen 2015 in per mail häromdagen.
Försökte sätta oss på väntelista, men det var inte aktuellt för oss två sade tävlingsledningen...
Men lik förbaskat så är det lek på vårt älskade berg, så det spelar ingen roll! Berg och hav i kombination är svårt att slå!
Det allra roligaste i den kråksången är att jag lyckats anmäla min söta kompis till dödens zon och mig själv till svart bana! Undrar hur hon tar det? Men som sagt, klenhet ska fördrivas med rent självförakt:))
(Eller genom att bara vara taskig mot en kompis? Nä... Får nog ändra den där anmälan....eller...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar