tisdag 15 mars 2016

Dysfunktionell återhämtning

....eller är det dags att vila nu?
Hur funkar det egentligen det där med återhämtning? Är det farligt att träna varje dag? 
Hur är det med stress då? Är det farligt att stressa?

Egentligen är det kanske inte så svårt om vi bara lärde oss att lyssna på kroppen, och på knoppen också för den delen. 

Om vi börjar med stress så är det ju i grunden en överlevnadsreaktion. Om vi inte hade stress så skulle vi alltså inte överleva. Antingen så hade våra förfäder varit uppätna för länge sedan eller om vi nu mot förmodan hade överlevt till vår tidsålder, så hade vi förmodligen ändå blivit överkörda på väg till jobbet. Jag ska försöka förklara varför... 

Det kanske var tydligare för länge sedan när stress ofta var kopplad med någon form av fysisk aktivitet. Tänk dig att du var jagad av en björn eller kanske av grannen som hette Björn. Vårt "fight, flight and freeze" system (eller vårt sympatiska system som det egentligen heter) slår på med full kraft, helt automatiskt. Stresshormoner utsöndras i kroppen för att mobilisera energi, klara av att möta påfrestningar och sedan aktivera system som återställer balansen när "faran är över". Det här går blixtsnabbt och vi har inte så mycket att säga till om eftersom det handlar om vårt "icke-viljestyrda" nervsystem. 
Samma sak händer om du skulle råka kliva ut i gatan och precis då upptäcker att en buss närmar sig i full fart. Faran är överhängande, stressystemet drar i gång och du lyckas,med livhanken i behåll, kasta dig tillbaka upp på trottoaren. 
Pust, tacka stressen för att du lever! 

Men vad händer om du stressar för mycket då? Ja, det är ju inte så bra eftersom en för hög nivå av stresshormoner i kroppen har en nedbrytande effekt.
Vi behöver alltså återhämta oss också. Vi behöver landa i vårt parasympatiska system. Vårt lugn och ro system. 

Tänk så här. När kroppen är stressad så mobiliseras energi så att vi snabbt kan fly fältet. Blodet omfördelas från våra inre organ ut i armar och ben för att vi ska kunna dra eller slåss. Just precis då är det inte så viktigt för kroppen att bry sig om matsmältning eller att skicka energi till vårt immunsystem så att vi håller oss friska på sikt. Nä, det är liksom där och då som gäller. Rädda det som räddas kan. 
Men vi behöver ju faktiskt smälta maten också och vi behöver bygga upp kroppen efter att vi har belastat den. Det är ju inte heller så dumt att ha ett starkt och välfungerande immunförsvar. I alla fall om du tänker fylla 100 och dessutom behålla din bästa träningskompis in på ålderns höst. 
Men hur ska det gå till då?
Jo, men det är ju bland annat just det som händer när vi är i vårt "lugn- och rosystem" dvs i vårt parasympatiska system. 
Det finns dock ett litet problem. 
Förr var stress oftast kopplat till fysisk aktivitet vilket gjorde att vi automatiskt triggade igång vårt återhämtningsystem när faran var över. Men hur ser det ut idag?

Sannolikheten att vi flyr från en björn en helt vanlig vardag är ju ganska liten. Idag handlar stress kanske mer om alla 1000 mail som kollegan Björn vill att jag ska svara på helst igår. Eller kanske alla möten och post-it lappar? Problematiken är att det är precis samma system som triggas i gång i kroppen oavsett om stressen är av fysisk eller psykisk karaktär. 
Inte undra på att man i bland känner för att fly från skrivbordet eller att man går in i ett totalt "freeze mode" och inte får något gjort eller att man känner för att slänga datorn i golvet. 
Det är ju helt naturligt, när man tänker på det. Det är ju sympatikus-systemet som gör sin röst hörd. 

Men hur ska vi göra då? Jo, om stressen är av post-it (läs:psykisk) karaktär så är det ju suveränt att träna fysiskt eftersom vi lättare slappnar av efteråt.  
Vad bra....men om jag tränar för mycket då? Eller för hårt? Jo, det förstås...träning är ju ett annat sätt att stressa kroppen så du måste faktiskt låta vilan komma om du ska hålla dig skadefri. Du måste kliva in under det parasympatiska paraplyet med jämna mellanrum för att du ska bygga upp din kropp, undvika skador, få ett starkt immunsystem och en bra matsmältning. 

Hur mycket är för mycket då? 
Jag säger som min kära vän Pernilla. 
"Om du tränat hårt måste du återhämta dig hårt". Vilken bra regel, eller hur!
Självklart kan du röra på kroppen varje dag , vi är ju inte gjorda för att sitta still, men om du vill bli extra stark så är det bra att variera träningen, träna i olika intensiteter och VILA när kroppen vill vila.  
Det handlar om att träna smart och att återhämta sig smart. Hur vet du det då? Det vet du om du lär dig att lyssna på kroppens signaler. 


Igår körde jag stentuffa backintervaller med P. Det är en slags hatkärlek det där med högintensiv intervallträning. Kändes riktigt fint i både kropp och knopp. 
I dag väljer jag lågintensivt. Mjukt och skönt och snacke-tempo hela vägen. 

Vi hörs!
/ Anna 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar