Fina lår

               

                    Börjar med slutet! Det här var den allra allra bästa stunden på gårdagen...

Vi återvände måttligt ivriga, till Vallåsen igår kväll.

A var ju inte med oss sist, så hon var lite lyckligt ovetande, medan P satt lite tystare vid ratten.

                            

                                   Härlig kväll men mycket blandade känslor 

                                   Ska vi reda detta?

                                  Transsylvanien!

                                  Ärligt!!!

Det gick en diskussion på fb sidan, om hur många hm det blir som värst, och siffror som 1500hm rakt upp och 1800 ner som nämndes....

Det kan få den mest bergtagna att vackla i sina starka ben!

Enda chansen att få det minsta "nöje" ur denna eskapad blir onekligen att köra fullt ut fram till avfärd.

Ett litet svag illamående kommer krypande vid tanken!

Men ack den som lägger sig för en utmaning!

Och aldrig smakar chokladen och vinet godare än efter en riktig mjölksyra käftsmäll från hög höjd! Schmack!!!

         Hon ler f-i-mej alltid denna tjej!!!

Så här såg jag ut efter avslutade 8 varv till toppen.... Låter bilden tala för sig själv!

Efter massagen ben/säte tidigare på dagen, så var det ett synnerligen stort kraftprov att lyfta kameran efter avslutat pass:))

Men nu är det över tills nästa gång! 

Ha en härlig fredag och ut och lek!

Ciao/P

Ofrivillig vila

A har fortfarande ont i knät... INTE bra. 

Av den anledningen så brände vår planerade långrunda inne igår. 

Man kan ju tycka att P borde kunna ta sig i hampan och dra iväg ensam, men det kunde hon inte.

Alltså fick yoga och spinning stå för dagens atletiska prestation:((

Men några som kom och gjorde vad de skulle, och lite till, var P's tjejer på stranden!  

Den magiskastaste kvällen på hela sommaren, 10 tjejer, en ilsket driven tränare och ett kokande träningssug...

Så imponerad av deras insats! 

Så mycket hjärta och själ som man bara kan önska! Tack!!!!!

         Ingen dålig arbetsplats!

         Sittasittasittasittasittaaaa...

Sitter annars mest och suger på nya Trail skor..

Vad har vi för erfarenheter och heta tips i läsarkretsen? 

Kör idag på Salomon Speedcross 3 och trivs. Undrar vad alternativen är för tuff terräng?

Likaså, hur känner vi inför att springa med stavar? Anyone?

/P

 

SÅ RÄTT!!!

Eftersom jag har vilat mig i toppform idag, så tog familjen chansen att vråla till Hornbaek, den härligaste av sommarvärldar, över dagen i vårt svarta monster!

Hittade reklambroschyren i handskfacket...

Bästa beskrivningen!

Haha!!! Eller som min fantastiske make uttryckte det... "Darling, just like you!!"

Annars var Hornbaek jättefint också...

 

Lördag!!! Sol! Zulu!!!!

Inte mycket mer än det behövs sägas faktiskt!

FÖRUTOM att jag får köra runt i min drömbil i helgen!

Man kan stå på taket på den!!!

      Cooooooolt!!! Tycker P i a fall...

Detta åk, en Land Rover Zulu, med 500 stora morrande hästar under huven!!!

Åååh! Me like! A LOT!

Hade jag 1.5 stora över, ja då hade jag kört en så här varje dag!

Nu fick jag vara superduper jätteglad att jag fick köra till jobbet i den!!!

Och det var jag! Största smilet i mannaminne på mitt trötta ansikte!

Lite mindre cool kände jag mig på MT passet där mina ben fortfarande vägrar lyda... ONT!

Och vad gör man då?

Rätt! Man tar i hårdare!!!!

Ha en härlig helg kamrater//

P 

TW....

I dessa tider skulle TW kunna stå för TransylWanien om än med lite improviserad stavning men nä....fel, fel, fel!
TW står idag för Tobias Wallin!
Har haft det stora nöjet att, tillsammans med mina utbildarkollegor J & H, "workshoppa" med Let's Dance fantastiska TW!
Cha Cha Cha, Samba & Jive....YIHAaaaa så kul.....SÅ KUL!!!!

Happy Cha Cha Cha Friday! /A

Vallåsen thigh killer

Vad gör man inte för att i slutändan få en riktigt fin upplevelse...

För att om TTP äventyret ska ge något som helst utöver brutal smärta, blåsor och ångest, så är det ju lite upp till oss att lägga ribban i tid, som man så fint kan utrycka det!

      Skånsk skidanläggning i vila...

Alltså var det bara att samla ihop de som ville och köra upp på Vallåsen, som var det närmsta en elakt lång upp/nerförslöpa vi kunde komma.

Mårten, även han en våghalsig Transylvanienresenär, och Mattias, som frivilligt springer Berlin samma helg...jag

frågade och de tvekade inte ens!

Alltså möttes vi upp nedanför sittliften igår kväll.

Jag hade pratat med lite trevliga Down Hill cyklister om var och hur. Insåg snabbt att rakt upp och rakt ner blev bäst!

Det roliga var deras reaktion! "Vaddå? Ska du SPRINGA upp och sen ner igen? Och sen upp igen??? VEM är du???"

Haha! Alla har vi olika idéer om vad som är roligt en torsdagskväll!

Viss tvekan inför uppgiften skymtat nog i ögonen...

Planen var som sagt upp och sen full spruta ner igen, x antal gånger, dvs tills benen dog.

Upp är ok, jag känner mitt tempo (vilket nu även de ivriga killarna fått ta till sig..)

och vet precis hur extremt långsamt jag kan tugga på och hålla hela vägen.

Det är liksom bara en fråga om att stå ut!!!

Nedför är en annan femma! Vanan är inte lika stor och belastningen på kroppen en helt annan= jättetrötta ben!

Långt ner under liften skymtar en liiiiten gul prick! P och hennes pannben in action!

Den trevliga turen upp kryddades med en miljon äckliga flugor som snurrade runt svettiga huvuden, men det gav liksom ett avledande fokus! + i kanten för det!

    Två slutkörda Rumänienresenärer!

Vad har ni andra i bakluckan på er TT?

I min kan man klara sig länge om man skulle fastna i nåt dike efter en sladd!

Jaja, nöjda med timmen på vår nya lekplats kunde vi summera 630 hm upp och dito ner...Maxpuls strax bortom vett och verklighet och ben lite som gelé! 

Kommer snart tillbaka och leker igen!

Det här va ju toppen!

Ciao/ P

Snurr i huvudet, tomt i benen

Vi lade i räserväxeln direkt måndag denna veckan.

20+ km och asfalt, något som våra leder och ligament Inte på något sätt är vana vid.

Konstiga krämpor dök upp, nya och obekanta skav och blåsor....

Den evighetslånga utsikten när man springer på Skånsk landsbygd

Men tog oss runt gjorde vi, och på oväntat bra tid och framförallt med en sjusst snittpuls i slutänden!

Men vad är Skånskt plattland mot Transylvanska berg???

Alltså blev gårdagen en direktfärd till lokala kullen bakom hörnet, på stela ben och med smågnissliga pannben, drog vi intervall i uppförslut och bakhalt grus!

      A's vrålsnabba rumpa visslar förbi!

Och då kom fotografen som det ånglok hon är, allt för att få kameravinkeln från andra hållet........

Precis så här dissy är man i huvudet efter ett tag! Mark och träd flyter ihop och tunnelseendet infinner sig.

Vi tog oss igenom 22 backintervaller med vettet i behåll. Kändes skönt att få klämma in två dagar i rad för hjärnans skull.

Men eftersom att vissa är coolare än andra....så gick A på crossfit på kvällen medan P bara yogade sig lite:)

Onsdagen har stavats ViloDag för oss båda! Skönt men lite knepigt.. Man vill bara vråla på hela tiden nu, få in så mycket puls och metrar som det bara går!

Bäst att försöka lyssna på vad kroppen skriker och inte vad huvudet viskar...

No more, no less....

20 km,check!

Ps: Det ända det handlar om nu är att samla så många kilometer och så många backar som möjligt i kroppen......
Hörs i morgon!
/A

TTP äventyr del 3

Sitter i soffan, läser om god mat och viner därtill... Regnet piskar mot rutan och jag känner hur jag blir sömnigare och sömnigare.

Klickar in på Fb och checkar av sidan för vårt Transsylvanska äventyr.

TVÄRVAKEN!!!!

Banorna är presenterade, far ut mot mig som en käftsmäll!

Respektingivande övning som ligger framför oss. 

Jag ser fram emot det med den där konstiga ivriga, kvävande paniken blandad med total lycka att få va med och uppleva detta!

Soffan känns trygg just nu, träningen imorgon blir långt från bekväm....

Ciao/ P

Groove i Uppsala!

På tåget hem från Uppsala. Har varit uppe och kört Groovepass på Friskis&Svettis i Uppsalas årliga kick-off.
Fantastiskt härliga deltagare som verkligen gav järnet!
Alltid lika kul att köra pass på andra ställen.
En extra bonus var att min fina Uppsalakompis Kajsa och min härliga Groovekollega My var med på passet. Thx girls!
Nu slappar jag på tåget och laddar för morgondagens långpass med P!

Surprise, surprise....

Överraskningarnas tid är här...

Tisdag och dags för intervallträning i Pålsjöskogen. Den grymma, långa backen brukar ju ge oss lite huvudbry och ångest men nu, när det snart är dags för vårt stora äventyr, är det inte så mycket att fundera över. Det ska helt enkelt bara göras!
I dag var P verkligen en överraskningarnas kvinna....
Överraskning 1:
P hade med sig en present till A. Ett par fina, nya löparhandskar till hösten och vinterns rundor. Tack P! Du är verkligen en fin träningskompis!!

Överraskning 2:
Efter 5 intervaller i backen suckar A lite .....pust, pust..bara 5 kvar!!
P kontrar snabbt med nästa överraskning.
- Nej, idag kör vi 12....!
Tack P! Du är verkligen en......hm....

Ja, ja sagt och gjort 12 goa intervaller i härlig värme.

Självklart kräver denna insats en stund på bryggan och A vill ju inte vara sämre än P så hon langar förstås upp lite överraskningskaffe till sin bästaste tränings- och nowismkompis ever!
Surprise, surprise!

Happy life! /A

Jag, en junkie

Man brukar prata om hur ett beroende liksom bara byggs upp under årens gång...

Pulsen ökar, adrenalinet lurar, lyckan är nära nära..

Lite så där så att man knappt märker det själv och så vaknar man helt plötsligt upp en dag och är rejält nere i träsket!

Det börjar som en kul grej, lite så där lagom och tillsammans med vänner. Sen börjar man smyga in lite mer, när de andra tror att man jobbar eller är hemma och tvättar...
Tills man helt plötsligt en dag känner i magen att det tunga beroendet är nära. Börjar prata om det lite lätt och nonchalant med folk, ingen nappar så då måste det ju va ok?

Ända tills idag!!!

Jag är beroende! Hej, jag heter P och är totalt besatt av mitt nästa fix! ENDORFINER!

Denna galna drog som dominerar tillvaron, jakten på nästa high driver mig framåt, uppåt, mot större och intensivare upplevelser... För mig och min medberoende...

Då läste jag detta

Hm.... Letar med skräckblandad iver efter vilka mina medresenärer kan vara, vad som kommer att väntas/krävas av oss.

Vet inte hur jag ska förhålla mig!

Ena minuten total lycka över att jag får ta del av detta livsäventyr, denna gemensamma nära nog överdos i endorfiner, nästa lite ynklig och kommer ihåg alla de bergstoppar jag lipat på...

Men som trots allt, idag, flera år senare, är de stunder jag fortfarande lever på, de stunder då jag levt allra allra mest och så nära mitt hjärta jag kan komma!

Vinter eller sommar, spelar ingen roll, kärleken är total

En Fransk bergssida en tidig vårdag

Karpatiska kompisar

                                                                                                                                                                     
För visst vill man bara ut!!! Käka torr macka med stelnad ost, dricka plastsmakande vatten ur gammal Camel Bak... Lukta så där ni vet... Så ingen här hemma skulle tro det!

Den totala tystnaden, pulsen ringades i öronen, bara endorfinerna som viner genom ådrorna...
(bara en tomhet är större, den i plånboken:) för det är ofta förenat med en spargris dystra död för att nå de stora upplevelserna)

Ja, det går inte att sluta. Jag är en förlorad själ. Det tunga missbruket tog mitt hjärta! Vilken lycka!

Så till alla er som håller tillbaka, skyller på annat... UT! LEV! NU!!!!!
Använd er kropp till det bästa den vet! Lita på er själva och vad ni kan! Det är superduperdunderkul!

//P, on a high

Les Pantalons françaises & berget!

Lyckades klämma in en 12:a tillsammans på berget mellan de enorma skyfallen.
Halt, lerigt och alldeles, alldeles underbart.
Vi är rörande överens om att vi måste lägga på ett kål inför vårt Transsylvanska äventyr om ganska precis 5 veckor.
(Närmare beskrivning av detta äventyr kommer inom kort..... vi måste bara landa lite i vad vi har gett oss in på...)

Dagen till ära provsprang vi våra nya, fina, specialimporterade kompressionsbyxor eller "le pantalon françaises" som de numera kallas.
Upptäckte att de var gjorda av de finaste material man kan tänka sig....så fort man vände rumpan till gällde det att plocka fram sin mest generösa sida...
Ja, och generösa med icke så förskönande bilder är vi ju som vanligt så blunda eller håll till godo. Du bestämmer.
Kanske dags att anställa en AD här på bloggen som kan "retuscha" när det är allt för illa.....
Kaffet och ägget satt som vanligt som en keps i solen!
/A

Ps: Kolla in P's nya armband från ICE, perfekt present till någon fin löparvän :)))

TTP del 2

Efter att hela helgen gått åt till att ha mer eller mindre friska idéer om hur vårt Transsylvanska äventyr kommer att bli, så har då den nyktra måndagen kommit när man helt plötsligt inser vad som ligger framför oss!!!

Nerver, Ågren, stormod, panik, iver, puls, blodtrycksfall.... U name it!

Alla är ni nog bekanta med fenomenet.

Inväntar ivrigt en utrustningslista så att man har något mera konkret att stirra upp sig över...

Gick i butikerna imorse med junior och shoppade inför skolstart, kunde inte hjälpa att snegla på vad vi kan tänkas behöva:))

         Lite huggtänder i bakfickan?

          Extra blod för effektboost?

Så kanske han tror att vi redan är tömda på godis..

Transsylvansk testpatrull del 1

Vi har fått plats i ovan idioti inför nästa års Transsylvania Race 29/6... Reka bana, lägga 100km och 6000 höjdmetrar bakom oss på ett par dagar!

Inte mycket att tillägga just nu.......

To be continued...

Morgonklippan

Ljuvlig morgon med dopp på klippan.
Temperatur i Vättern: 20 grader
Efter frukost bär det av ut i skogen för lite skön löpning...men något saknas.....var är du P?????

Lat latare- nära döden

Nära döden såg ut så här idag... P så sinnessjukt slut och varm som det bara går.

Ryggläge på playan hela dagen, fullkomligt superduperubervarm, kom jag hem och skulle jobba lite med Vikentanterna... De var visst också varma, så de valde vila.

Ingen Vikentant, men fångad i ett ytterst ovanligt viloläge!

Kom hem, levererade junior till bästa morföräldrar och maken är fortfarande i ett regnigt Linköping och bygger cyklar för Eurobike om ett par veckor...

Alltså på med tightsen, snöra dojjorna och hitta satelliterna!!!

Skickade ett snabbt sms till A, som för övrigt tvärvilar formen, så att någon i världen skulle veta var jag gått i däck!

Satsade friskt på en slöjogg vår vanliga landsbygdstia.

Drog iväg och sen hände det där som alltid händer när kroppen fått kvalitetsvila!

Snittade 171 i puls!!!! Höll på att golva mig själv i hettan, men njöt varenda steg!

Satelliterna var på min sida!!

Undrar någon vad det är för ett fint armband, så är det design av min fine make, utfört av Håkan Orrling på Art Metall i Helsingborg.

Ett Klassikersmycke med klass!!!!

Alla racen specade med tid och datum och sista hänget har totaltiden för hela klassikern. 

Kan beställas i olika snygga guld! Mitt är rosa guld...

Kul present till sin söta flicka när hon varit duktig!

 A demain//P