onsdag 26 november 2014

57 minuter sol

Som tajmade med precision mina 56 minuter buskul stakning denna vårmorgon!

Ny skatehjälm, som inte gjorde så mycket för den coola framtoningen den heller.

En lite längre runda idag. Siktar på att öka friskt några veckor framöver, för nu måste man ju börja ha lite driv! Snart februari...

Lyckades staka ihop 11,5km i solskenet!

Erkänner villigt att om jag är stark på att staka så är jag  synnerligen instabil när det kommer till diagonalåkningens ädla konst...
Inte helt lätt med den lantisasfalt som erbjuds här i min trakt.
Rejäla grova stenar i asfalten, som gör vägarna trögåkta och galet ojämna för en sån som jag.
(Vilket förmodligen är lika bra nu i början)

Tänker ta en tur längs havet en eftermiddag, för solnedgångarna går inte av för hackor just nu


Så från en nyfrälst nörd... Trevlig kväll!

Eller som man på engelska säger:
Happy Hump Day


tisdag 25 november 2014

Novembervår!

Södra Sverige är ibland helt fantastiskt!
Som idag, (inte igår.....) När solen strålar och det är 10grader varmt!

Här var jag idag, Svedberga Kulle, och jobbade på allra bästa sätt! Tempo bland buskar och snår i solsken och tystnad.

Bara det egna hjärtat och andningen som  bryter av. Ren rå njutning.

Fick en härlig runda med en av mina två "marathon-tjejer"
Den andra fick lunka ensam, trots protester, med en smårisig hals...

Summerade dock morgonen nöjt alla tre, då ljus och blå himmel är det allra allra största behovet som finns just nu, och det fick vi med råge!

I bilen hem efter en sån morgon måste man få va lite HipHop:))

På Solgården bubblar höns och katt av samma lycka i solen!
Utan att tjura för att de delar gård... 
   Ja, förutom en sned blick då och då...

söndag 23 november 2014

I fädernes spår...

Typ...

The sunshine on a grey day... Min coola kompis i full sula längs havet!

Idag var det dagen D, när Anna och Pernilla skulle staka ihop sig för att därifrån gå mot nya höjder i sin träning!!

Lite söndagssega, avdankade och bubblande lyckliga till trots, Bara för att vi hade "skidor" på fötterna!!!
Fräck utrustning det där! För en okunnig är det inte helt uppenbart vad som är fram eller bak, men faktum att enda bromsen som erbjuds är tygbromsen, det blir man ganska snabbt varse...

Roligt hade vi i alla fall, pulsen låg bekvämt denna inkörningsdag, men framöver lovar vi prestation och tryck!

Rekommenderar detta helt klart till ev velande längdåkare på vår sydliga milda breddgrader! Superkul!

Dock hade den milda hösten låtit mössen kalasa sig mätta på min ena doja...
Lite luftkonditionering för en fot blev det.

Jaja, förbrukningsvara som vi brukar säga!

Nu planerar vi framåt, lite spännande löpning på G som snart kan överraska!
Tills dess så lägger vi ännu ett lyckligt skidåkarsmajl till vår historia!

För det är det bästa bästa bästa som finns!
   Våga testa!!! (Kanske inte i musätna skor och med en 12-årings skatehjälm på huvudet..men testa!!!)

torsdag 20 november 2014

Thursday is liftning day!

Eller hur!!! En endaste dag i veckan kan man väl vika till det mest oinspirerade som finns..

Gymet.
30 meter utfall med 16kg i varje hand. Kul?

Missförstå mig rätt, jag är en inbiten råtta som gärna går in och sliter tag i lite hantlar och annat skrot. 
Det har bara inte funnits tid till det på flera år. 
Eller rättare sagt, det bortprioriteras vareviga vecka när det har känts så mycket bättre att va ute och kuta, cykla eller greja i trädgården.

Dock inser jag att för atti kroppen ska hålla så behöver jag ta i! 
Backa upp rygg och knän, stärka axlar, bål och huvud...

Härmed landsätter jag "Project Thursday"

 Lite armhävningar över en stepbräda...

       Rygg rodd... Tungt och fostrande!

Knäböj mot en vägg, med valfritt skrot i nävarna?

Och för en framtida stakseger, lite tricep!

ELLER.....

Bara stå där och drömma, längta och känna sig så där genomlycklig som bara skidor kan få mig att göra!!!!


måndag 17 november 2014

Där rök en vecka till!

Ibland bara vrålar det på, trots att november är längst och j-ligast i hela min kalender!

Vackra vackra värld..........????

Ska vara den förste att erkänna att jag inte riktigt skaffar mig särskilt många nya kompisar så här års...
De jag har, ja de undviker jag mest, för att helt enkelt ha dem kvar när våren kommer.
Läs...P har ett sjuhelsickes hösthumör som lätt drar med sig fler i fördärvet om man inte passar sig.
Fråga hennes tålmodige make, den stackaren, som får sina fiskar varma mest hela tiden.
(I LOVE YOU HONEY!!!ALWAYS AND FOREVER)


Träningen kan ju dock dra nytta av ovan nämnda tjurighet! För att även om man inte vill något eller kan se ljuset i fjärran, bokstavligt talat, så betyder inte det är idioten bakom pannbenet inte kan se till att använda sig av sur energi, likväl som glad!

Man kan knäcka den starkaste med så lite...:)


Den senaste veckan har det alltså lyft Stora Tunga vikter på lokal, stakat in nya rekord på 6000m och jagat kunder i med-och motlut med besynnerlig kraft!
Allt detta tack vare det vackra ordet Periodisering! Man får fart under sulorna när man låter kroppen styra!!!

Idag åkte jag till Lislott på Sportapoteket, en av de snyggaste yogisarna jag har i min bekantskapskrets!
Hon är dock lika vass på IT som jag, så när jag kom satt hon med supporten i telefonen och kämpade...
Alltså fick jag tid att botanisera runt bland yogamattor, kompressionskläder (bästa bästa Mcdavid kommer därifrån), myskläder till mina yogapass, härliga oljor, krämer, liniment och allt annat som gör en bättre, snabbare och snyggare!

Satt och hörde hur hon kämpade så jag tänkte att eftersom jag inte såg någon bryggare i närheten, så kunde man kanske ge sig på lite test av DRAKBalsam! Mina spända vader fick sig en rejäl genomkörare av detta preparat som är tillverkat efter ett gammalt elakt Kinesiskt recept!

Smack!!! Två minuter senare så kunde jag gå utan att se ut som en hundraåring! Åk dit och köp! Smörj in allt som stretar och stramar och håller emot! Förlösande!
För kaffepengar!

SÅ för att avsluta detta inlägg i en positiv ton, kan jag berätta att äntligen äntligen börjar både min och Annas fokus stråla samman och vi har släppt spärrarna på vad vi ska hitta på härnäst!!!
Berättar snart!

Önskar den vackraste och skönaste gråduggigtjädranspestmåndaginovember som ni kan ha!

//P

måndag 10 november 2014

Måndag...

Jo, i ordets rätta bemärkelse.

Inte ens kaffet har ryckt tag i livsandarna idag!

Igår kväll gick jag och lade mig, stark och obändig i min tro på hur bra jag skulle göra ifrån mig på gymet imorse....
Hade en tidig kund som skulle ge mig en klämtimme att köra slut på mig själv!
Tjoho, så nöjd och glad!

Sen gick natten... Ingen sömn!! Jag menar INGEN sömn!
Vart kommer de där nätterna ifrån? Som jagar livet ur en där i nattmörkret.
Som gör att man har ett hjärta som slår som en slaghammare, ytlig andning och utan att själv kunna styra det, axlar problem som är fullständigt bisarrt långt bort!
Man vaknar till en konstig grå, avtrubbad och lite öde värld.

Ibland kan jag känna att det är lite bra med sådana här dagar! Man får tänka lite mer, allt går lite långsammare och man är lite snällare mot sig själv med kravlistan.

Det är minsann inte varje dag det här blonda huvudet har tid att tänka...:))

Och så vet man att man kommer sova som en gris när natten kommer! 
Vilket är en härlig vetskap!





onsdag 5 november 2014

En regnig dag på landet... hönsblogg del 3

Nä men jag ska inte ens försöka att framstå som positivt inställd till grå och regniga Novemberdagar.
Det vore att å det allra grövsta, ta i och ljuga för alla och envar.

Därtill ska läggas att den alldeles oerhört vackra plats som jag kallar "hemma" förblir just så, men alla dessa bruna plöjda åkrar runt omkring oss ger liksom min värld ett dystert stänk, milt sagt...


MEN inte sjutton bryr man sig om det när man är höna!!!
Då unnar man sig en extra daggmask som krupit ur jorden tack vare regnet! Tjohoo! Gott! Kul och spännande! Ett Kinder för fågelfän....regnet!

Morsan i huset hämtar benen från ett ovanligt elakt intervallpass med haren i den gula jackan från långt tidigare inlägg. Han med ben upp till armhålorna och halva min kroppsvikt, typ.
Lite suddigt för att fotografen var lite klen efteråt.

Rättvist? Icke. Men ack så danande för en annan normalbyggd sengångare.

Vi fick 90 minuters fullrulle i motlut som onekligen krävde att båda två fick gräva lite extra bakom pannbenet.
Man har kommit långt i sin personliga utveckling när man faktiskt kan erkänna att man överväger att gå när det andre inte ser.... Haha! SÅ vet alla precis var ribban låg igår.
Själv fick jag skylla mig för att vilan dagen före byttes mot stakning på min allsinteöverhuvudtaget favoritmaskin. Att springa utan krut i överkroppen är som att simma utan att använda benen, (min ytterst professionella åsikt som ägare av en medalj i simning)
Gick så långt som att kränga på mig överkroppskompression i hopp om att få lite klös... Tack bästa #Sportapoteket!
Om det hjälpte? Kändes lite komprimerat i a f... Nog inte mycket att göra i det läget. En trött kropp är och förblir en trött kropp!


Hönorna! De växer fint, utvecklar klart sina egna personligheter och åsikter om det mesta. Det enda de verkar var helt ense om är var i hierarkin katten platsar..........något som han den fluffige inte helt känner sig bekväm med.

Dock börjar man kunna skönja någon slags fungerande samlevnad där alla sex får plats på gården.

Själv smög jag mig på grannens äppelträd för lite hederlig gammal pallfrukt till en stor laddning mos!
Bästa och godaste! Den som inte införskaffas helt öppet och ärligt:))

Det var allt från Solgården, hönorna och klenben i köket för idag


söndag 2 november 2014

Mörkerlek.

Vind, blåst, dimma och löpväder. 
Drog på mig stödstrumporna vid 15.30 snåret och drog söderut med kompisen och ledarkollegan J. 
Över stock och sten, med sand mellan tårna och tångruskor i hasorna följde vi kusten och landade tillslut i Helsingborg. 

Det roliga är att när löpningen blir en lek så glömmer man liksom bort att man springer och kilometrarna bara tickar på. 
Njutningen är härligt  fullkomlig när kroppen får leka fritt. 
Dags att vända och mörkret började smyga sig på någonstans halvvägs tillbaka. Har inte riktigt vant mig vid att det är vintertid än. 
Extra mörkt blev det i de dimmiga skogspartierna och J, som är gammal mörkerorienterare, konstaterade att en pannlampa hade suttit fint. Med varsin stukad fot i bagaget trippades det lite extra försiktigt fram över knotiga rötter.  
Helskinnade och härligt vindpinade lyckades vi iallafall ta oss tillbaks till startpunkten och konstaterade att vi sprungit hela 0 meter på 1.22....hm...

Nä, löpning på känsla utan en massa prylar som förvirrar är ändå svårslaget.

Keep on playing out there!

/A