måndag 25 juli 2016

Gammal kärlek rostar aldrig

Så sant så sant!

Efter en barndom på diverse olika flytetyg i tid och otid, så har jag en stor förkärlek för kluckande skvalp mot en skrovsida...

Det har varit tunnsått med det på senare år, så därför är lyckan stor att familjen har en skuta igen!
För att det är inte storleken på båten som avgör, utan sannerligen intensiteten på etusiasmen hos den glada kaptenen!

Havet är lika magiskt som bergen. Livets två enorma kärlekar!

En försiktig premiärtur med den nyaste seglaren...

Och trots att man inte direkt rör på sig mycket i en optimistjolle så kan man glatt konstatera att sjön suger precis lika mycket som ett rejält intervallpass:D
...och dem lyser med sin frånvaro lika starkt som solen just nu!

Det gör inget.




lördag 16 juli 2016

Springer säkert.

Anna leker i södra Spaniens berg och hav och en annan regnochblåstälskare stannar hemma och gör Legoland...

MEN... Hade jag inte varit så förbannat feg hade jag fått världens runda mellan Veijle och Billund, över ängar, kullar och längs åar och sjöar!!!

Har bara sett några Midsomer Murders för mycket:))


 Började kuta vråltidig morgon i strålande sol...ensam, varmt och tyst...
Bara jag och en lång magisk tur i en otrolig värld.
Sen dök bilder av högafflar, tokstollar med hedniska ritualer och markägare med hetsigt humör upp i skallen bredvid Aftonbladets rubriker, och det blev bara att vända om och köra hundringar i motsol mitt i civilisationen. För ingen visste var jag var....

Feg. Japp! Jättefeg!!!

För att jag har en gång på en runda, på en härlig ö i en solig vacker värld varit nära att möta mitt öde, så därför vill jag att alla som är ute ensamma ska ta till sig följande...

Tala om vart du tänker springa och när du planerar att vara tillbaka!!!!! Varje gång!
Oavsett vem som finns tillhands, så tala ALLTID om vart du tar vägen.

Det tog mig flera år att fatta varför jag är så harig...men en dag längs ett majsfält kom det tillbaka...


Så var rädda om er, njut och spring, men tala om vart ni är på väg♥️

     För man vet aldrig vem som ser...:))

lördag 2 juli 2016

En trappa är en trappa är en....

Vet inte hur många steg, men tillräckligt!

   Tolv varv på ben som aldrig sviker.

Sjukt roligt, vansinnigt jobbigt med en hare värd namnet och totalt supergott när det är över!

Inget att tillägga liksom.

         Nu vilar vi och njuter...