söndag 30 augusti 2015

Stairway to heaven

7+5+5= 2516.
Jo, det är sant. I allafall när vi snackar trappintervaller. 
Kompisen Joakim drog ut mig på en minst sagt krävande runda denna söndagmorgon. 
Det var dags att bita tag i några ordentliga trappintervaller. 
Okej, räkna då. 
7 varv x 148 trappsteg= 1036 trappsteg
Vila med lite styrkeövningar
5 varv x 148 trappsteg = 740 trappsteg
Vila med styrkeövningar
5 varv x 148 trappsteg = 740 trappsteg
Välbehövlig stretch

Jag sa ju det 7+5+5 rundor blir faktiskt 2516 trappsteg + ett par grymt skakiga ben för att räkna riktigt noga.  

Och belöningen: ett dopp i det himmelskt ljuvligt stilla augusti havet. 

Summa sumarum: Stairway to heaven!

/A

Släpp mobilen när du kör!

Jag känner att jag behöver gnälla idag!
Normalt sätt hör gnäll inte till min starka sida men just den här veckan har kontrasten mellan liv och död varit så oerhört skarp. 
Gnäll brukar inte leda till mycket men se det här lite mer som en vänlig men ytterst BESTÄMD önskan från en fellow pendlare på E6:an.

Morgonen började fantastiskt. Sköna intervaller och ett dopp på bryggan. 
(Visst är hon ett riktigt modelejon allra käraste P)
Full av liv (ja, titta bara i gårdagens inlägg) satte jag mig i bilen för att åka ner till jobbet i Lund. 
Ut på den förhatliga E6an där jag spenderar 2 h varje vardag. Snacka  om att man inte vågar räkna ut hur många onödiga timmars sittande det blir varje år. Tur att jag har ett så oerhört roligt och spännande jobb!!
Och faktiskt så gillar jag att köra bil och har egentligen inga problem med att pendla till jobbet varje dag. Det blir en stund för mig själv där jag hinner ställa om inför och efter jobbet. Men det finns 1 riktigt STORT problem med att färdas på E6:an varje dag. Okej, nu kommer gnället...
SNÄLLA medtrafikanter SLUTA PILLA PÅ  MOBILEN NÄR NI KÖR!!! 
Det är olyckor på E6an flera gånger i veckan. Jag ser dagligen förare som håller på och knappar på mobilen när de kör....i över 110 km/h...?? 
Vilken fantastisk reaktionsförmåga de måste vara utrustade med...??
Men häromdagen kom det för nära. Alldeles för nära!

Båda filerna bromsar in. Jag har lagt mig i högerfilen för att snart svänga av mot Lund. Det står i princip helt still i båda filerna. Då får jag syn på den i min backspegel och hinner tänka "herregud han bromsar inte, han ser inte att vi står still". 
I nästa sekund är han bredvid mig. Jag ser rakt in i hans bil när det händer. Han har blicken i passagerarsätet, tittar sedan upp och kör rakt in i bilen framför i hög hastighet. Jag ser hur hans krockkudde exploderar. Min fil rullar nu lite sakta framåt och bråkdelen av en sekund senare kastas hans bil på tvärsen över vägen in precis bakom mig. Totalkvaddad! 
Jag rullar framåt. Ligger i kanske 20 nu. Rullar sakta fram i vägrenen. Tårarna sprutar och jag är alldeles skakig. 
Lever han? Hur gick det för bilen han brakade in i? Det kunde varit jag? 
Jag kan inte stanna. Panik. Jag måste hjälpa dem. Men jag kan inte stanna.
Framme på jobbet bryter jag ihop. Vad hände? Var jag verkligen med om det där?

Polisen bekräftade senare för mig att mannen som körde klarat sig men att 4 andra personer i 2 andra bilar fått föras till sjukhus med lindriga skador.  Polisen frågade om det var en mobil inblandad och om jag hade sett om mannen bromsade. Jag vet inte. Jag har faktiskt ingen aning. 
Jag vet bara att jag är glad över att alla inblandade klarade sig och att jag klarade mig. 
Jag vet också att jag skulle känna mig bra mycket tryggare om vi alla bestämde oss för att fokusera på vägen och på livet när vi kör. 
Vem vill du komma hem till efter jobbet?
Tänk på det!
Så en gång för alla. Bort med mobilen och fokus på vägen när vi kör!

Längtar efter nästa träningsmorgon med dopp innan jobbet! Det ger energi.
Snacka om att uppleva livet!
/A

fredag 28 augusti 2015

Nya tider...

När ingen tid finns för att leka, då får man gräva djupt i schemat mellan aktiviteter, jobb, skola, hem, mataffär och allt annat kul som bygger ett liv!

Var hittar man tiden för sig själv och sin kompis?

Jo men inte hade vi ens funderat i banorna "stig-upp-astidigt-intervaller"!!!

Sagt och gjort! Igår morse, strax före solen bröt horisonten, drog vi iväg för ett kort men intensivt pass på bygden.
Stela kroppar men så lyckliga sinnen!!

Avslutade med en alternativ tvätt före jobbet..
Klockan långt före familjen funderat på att slå upp de ljusblå, tränade, badade och klara!
Inte en sommargäst så långt ögat nådde, bara det liksom...

Sen för att ge kroppen en rak rå snyting i motvind idag, så körde kag ett tvättäkta tröskelpass.
Kände att idag var exakt den stunden kommen då jag var tvungen att veta om jag fortfarande kan springa någorlunda väl.
Nöjd och glad D45 i motvind och med lite småsura ben!
Hur bra som helst för att vara jag ju!

Happy weekending everyone👊

måndag 24 augusti 2015

Tröskelpass de lux...

Måste dela med mig ännu ett av de där fenomenalt härliga ögonblicken när man ser allt från någon annans vinkel!

Det händer ganska ofta här hemma att det blir missförstånd vad som gäller eller vad man vill.
Bor man med en engelsman med bra svenska kunskaper, men inte vattentäta, och en 7-åring, ja då är det inte alltid vi alla pratar samma språk!

Igår hände följande när vi satt i solskenet och fikade...

Som vanligt så är diskussionerna oftast om träning, hur kroppen mår eller drömmar om var vi vill åka och leka nånstans.

Just igår hade maken cyklat ett tröskelpass där han nämnde att han var så nöjd att han kunde ligga på sin tröskel i en timme! En stor förbättring för honom, konstaterade vi.

Sonen undrade hur han menade med att Ligga på tröskel.
Tålmodigt förklarar jag att det inte så att man ligger ner, utan det handla mer om att hålla sig där utan att trycka för långt.
Att det är jobbigt, jo, det höll vi med om, alldeles vansinnes jobbigt... Man blir smått tokig av att ligga där så länge!


Men varför e ni på en tröskel så länge?
Gör det inte ont i skelettet? Är det inte tråkigt??

Haha!! Underbara härliga ungar!

Så från och med nu ska vi bara köra riktiga "tröskelpass" här hemma:) Ligga där och vingla går alltså bort!

Igår gjorde jag precis det! Drämde av ett backintervall som hette duga! Drog pulsen till två slag innan den gamla pumpen lägger av för gott... Idag har jag m a ord vilat.
Men nånstans så är det lite gött det där med intervall-extra-allt!
Känslan när armarna domnar, hörseln försvinner och prickarna börjar komma framför ögonen. Då är den lille idioten längst inne riktigt glad!








lördag 22 augusti 2015

Det hänger på färgen!

Jag älskar den där galet intensiva blå färgen som finns mest överallt i den värld jag vill leva i!

               En himmel...

                Ett hav....

            Ett bad....

  En svettig lycklig stund precis före nämnda bad, efter 12 hetsiga km i en ensam värld!

Bästa tillvaron är blå alltså


tisdag 18 augusti 2015

#Altra The One 2.5❤️

Där satt den!!!


Ännu en riktigt svettig och galet blåsig sensommardag i Skåne.
Termometern stod på 28 grader, vinden en stekande het ostan....
Klockan mitt på dagen. Perfekt för ett riktigt skotest inför varmare äventyr!!!

En tröskel på 10km som utmanade både löpare och dojja!

Resultatet? 
Jo en sko som håller allt den lovar! Fart, stabilitet och en synnerligen lätt härlig känsla på foten!

Jämför man med dess föregångare (#The One2) så har de skapat en sko som är stabilare utan att tynga ner den. Den är något vridstyvare men lätt som en fjäder!
Man har precis samma snabba lätta känsla att man flyger fram i bara strumporna!
För att trots en ökad stabilitet så väger denna 4g mindre!!! Ynka 148g istället för 153..... Go Altra!


Drivet finns kvar och den är en ren fröjd att få leka i dessa!!!




lördag 15 augusti 2015

Cykelhjältar!

Idag gick en av årets stora begivenheter av stapeln!

#Cykelvasan
Här hemma har maken och hans två kamrater kämpat som tokstollar med ett ganska tufft och härdande träningsprogram de senaste 6 veckorna sen de fick startplatser i Motion90km.
Det gick liksom från noll till 100 på en dag.

De har stretat, stretchat, kraschat, kämpat och slitit med en härlig fokus!
Smått avundsjuk på hela cirkusen faktiskt.

Igår gick bilen upp, prylar, prylar och åter prylar och tre småstirriga tjejer... F'låt fokuserade män i medelåldern!

Men visst är det gott att se på med lite distans när andra beter sig precis som vi alla gör när tävlingsnerverna kryper på!
14-åriga tjejer är vi allihopa:)

De fick med sig matlåda och ordentliga förmaningar. En ren yrkesskada från min sida...
Pernillas MegaPannkakor i solnedgången, en uppladdning för stora prestationer!

Så stod de då där idag! På startlinjen...

Det gick strålande de första 50km trots mycket folk, som precis som på skidvasan, promenerade i backarna!!!!
Man blir IDIOT på det!!! Sluta gå, hör ni det! (Och håll gärna till sidan........morr)

Sen kom krampen i vaderna... Då är man rejält rökt.
Så trots att viljan, styrkan och förmågan finns så fick han vika sig inför det stora målet och trycka in en bit över fyra timmar.
Alla tre var nöjda, men nog sugna på en stor fet revanch...........:))

På tal om nöjd!
Den här killen är jag släkt med!!!! Lillebror i rakt nedstigande led! Sjukt stolt syrra idag, över en prestation utöver det vanliga! 3.13 i tävlingsklass!
Tretrettonitävlingsklass sa jag!!!

Bästa, envisaste cykeldåre!

För att då inte glömma den lilla ettrigt starka flickvännen som jagar honom! Hon stämmer av prestation efter prestation och bara ser smått oberörd ut...:(

Så hatten av till The Summit idag! Ni rockar hela vår värld med er envetenhet.

Hoppa över och läs deras rapport, säkerligen så mycket bättre och proffsigare än min, men min kommer trots det från hjärtat.

Avslutar med att alla fem idag gjort en superprestation, dvs än en gång klampat utanför bekvämlighetszonen med stoooora kliv!

Sånt gillar jag.


onsdag 12 augusti 2015

"Altranativ" lycka...

Lyckan kommer i så många former! 
De simplaste  små saker, som en stund i tillvaron, en utsikt eller en efterlängtad vän som dyker upp oväntat!

Igår kväll satt en av våra spontanaste härligaste vänner i makens Whiskeygrotta när vi kom hem från jobbet.
Med en öl och påse jordnötter!
Sådana vänner är det bästa som finns! Som bara tar plats och känner sig hemma, det är bästa bästa!

Där satt de på Midsommar... Mersmak gav det visst:)

En annan för evigt efterlängtad vän mötte jag på bryggan ikväll.
Som jag delar den stora kärleken till denna utsikt med varje dag av livet.


Hon hade med sig våra nya fina!!!
ALTRA The one 2.5!!!
        Lycka!!! Ivrig och hetsig lycka!

Återkommer med rapport hur dessa uppgraderade versioner på The one2
presterar och levererar inom det snaraste!



söndag 9 augusti 2015

Livet är bra bra!

Jag citerar mig själv idag! 

"Fy fasicken vad bra vi har det"!!!
Att leva, andas och njuta i den här världen är så fenomenalt enormt!

idag var det verkligen till vår fördel! 
Vi körde upp sen eftermiddag för att tajma vår löpning med så många andras idag. 
För att visa vårt stöd för den lilla tjej som så förbannat mördades...

Så vi slog följe i den stora massan som protesterar mot att vi inte ska kunna röra oss fritt och njuta våra rundor.

#springmedkärlek för flickan från den 5/8
Våra hjärtan brister för henne och världen som blir mer och mer galen...

Därför dedikeras hela vår upplevelse till rätten att leva och andas i en snäll värld.
       En vacker värld och en trygg värld...

Vår tur blev enorm på flera sätt. Anna kämpade mot sig själv mer än någonsin. Kroppen ville inte alls. Pannbenet kokade.
Jag hade tidernas flyt och formligen flög fram utan motstånd! Vilket synnerligen inte gjorde Annas upplevelse lättare...
MEN jag hade ett litet ess i ärmen!

Jag var den enda med en gps på armen och tänkte inte ge henne ett uns av vad som höll på att hända...
Såååå sjukt nöjd när vi kom fram att få meddela att vi satt ett PB på vår 12km bana!!!! Hade hon vetat hur fort det fick från början hade jag aldrig fått henne med mig:)

Duktiga, starka, envetna kompis!
Två lyckliga fashionistas i bilen hem efter doppet!
Två riktigt lyckliga byfånar...


torsdag 6 augusti 2015

Vissa förstår nog inte...

Vi sprang idag! Mitt på dagen, när det var som allra varmast drog vi iväg...
Lite för att vänja själen och huvudet vid våra kommande utmaningar.
Att inte ge sig för att det är för långt eller för varmt.
Vi fick konstiga blickar, sneda leenden och huvudskakningar på vår väg.

Det var stekande hett idag! Perfekt träning! Vi gick stanna och sticka huvudet i havet, gå in och fylla på vatten och till slut slänga alla kläderna och hoppa i havet!
Magisk stund när det nästan fräser om den heta kroppen när man får sänka sig i det evigt blå..,

Allt för den nya planen, som ligger där bortom horisonten!

Ett mål som för oss närmare det hjärtat slår för.. Och bort från den hets som råder i vårt närområde med tider, prestationer och antalet löpta km.
Fasan inför det kollektiva njutandet och inte det egna hjärtats sanningar 

Nej, nu släpper vi verkligheten och följer våra hjärtan!  

Irie man...

 En brun fot i en solblekt espadrill...(ett felfoto som visar en enormt älskad verklighet)
 Vad mer behöver man för att stå stabilt i sin egen drömvärld:)

måndag 3 augusti 2015

Het, Hetare, Hetsig intervall

När värmen äntligen kom, ja då kom den med besked!

Så härligt, så efterlängtat och så välbehövligt!

Förutom just när intervallerna bara kan köras på eftermiddagen i den hetaste solen...

Här hamnade jag efter 10x200m i 3,0 tempo och fullkomlig kräkreflex hela vägen.

Drevs av insikten att det blir en trevligare kväll för hela familjen om mamman får springa av sig:)
Det grundar sig på år av erfarenhet...

Sällskapet har visst också lärt sig på de få år han varit med, så han cyklade glatt bredvid och hetsade!