Tröskelpass de lux...

Måste dela med mig ännu ett av de där fenomenalt härliga ögonblicken när man ser allt från någon annans vinkel!

Det händer ganska ofta här hemma att det blir missförstånd vad som gäller eller vad man vill.
Bor man med en engelsman med bra svenska kunskaper, men inte vattentäta, och en 7-åring, ja då är det inte alltid vi alla pratar samma språk!

Igår hände följande när vi satt i solskenet och fikade...

Som vanligt så är diskussionerna oftast om träning, hur kroppen mår eller drömmar om var vi vill åka och leka nånstans.

Just igår hade maken cyklat ett tröskelpass där han nämnde att han var så nöjd att han kunde ligga på sin tröskel i en timme! En stor förbättring för honom, konstaterade vi.

Sonen undrade hur han menade med att Ligga på tröskel.
Tålmodigt förklarar jag att det inte så att man ligger ner, utan det handla mer om att hålla sig där utan att trycka för långt.
Att det är jobbigt, jo, det höll vi med om, alldeles vansinnes jobbigt... Man blir smått tokig av att ligga där så länge!


Men varför e ni på en tröskel så länge?
Gör det inte ont i skelettet? Är det inte tråkigt??

Haha!! Underbara härliga ungar!

Så från och med nu ska vi bara köra riktiga "tröskelpass" här hemma:) Ligga där och vingla går alltså bort!

Igår gjorde jag precis det! Drämde av ett backintervall som hette duga! Drog pulsen till två slag innan den gamla pumpen lägger av för gott... Idag har jag m a ord vilat.
Men nånstans så är det lite gött det där med intervall-extra-allt!
Känslan när armarna domnar, hörseln försvinner och prickarna börjar komma framför ögonen. Då är den lille idioten längst inne riktigt glad!