Jag skulle vilka säga att jag just nu är i "toppform". Har nämligen nått min vikttopp sedan flera år. Senast de här siffrorna lyste på vågen var efter några ljuva månader i USA i ungdomens glada dagar. Efter en dryg månad av lugnare träning pga speciella omständigheter, som jag gärna ska berätta om en annan gång, så har energibalansen inte riktigt funkat. För mig har det dock haft både för och nackdelar. Äntligen fått lite rumpa, lite slätare i ansiktet men kanske något tung för att glänsa med någon kilometertid.
Ja, ja rund är också en form och livet är livet!
En månads vila har gett ett alldeles speciellt sug efter träning och efter att utmana kroppen med något nytt.
Bestämde mig för att prova något alldeles nytt. Något där jag fick kliva långt utanför min komfortzon. GYMNASTIK!
Och nu är jag kär. Gick på min första träning, klarade mitt livs första handvolt och längtade sedan en hel vecka till träningstillfälle nr 2.
I går vad det trampett för hela slanten. Med skräckblandad förtjusning passerade jag flera mentala spärrar och lyckades nästan sätta min första volt. Wow! Vilken känsla!
Men jag har inte bara längtat efter nya utmaningar utan även efter gamla beprövade med bästa träningskompisen. I våra pressade adventsscheman lyckades vi hitta 45 minuters själslig "rengöring" emellan regnskurar och lussebak.
Så ljuvligt.
Summa sumarum: I vilken form som helst blir livet lättare med go träning och go träningskompis!
Glad första advent!
/Gästbloggare A
Ps1: Nej, jag kan inte stå på en hand. Det är min son och personlige tränare gymnasten.
PS 2:
