söndag 8 november 2015

Mor får andas på Fars dag...

Det var så länge sedan vi lallade iväg sida vid sida... Klura tillsammans  på vart vi är på väg och vad vi drömmer om.
Alltför länge sedan vi fick flåsa, diskutera världen, åkommor, skador, drömmar och män med förkylning...
Need I say more...


Tiden finns aldrig just nu. Livet rasar på med andras aktiviteter, kurser, planering av andras träning och återhämtning, jobb och framför allt...ett mörker som kryper på alldeles för tidigt om kvällarna.

Den viktigaste fokusen tar stryk. Den som levererar den snälla mamman, den tålmodiga och stöttande äkta hälften, den glada kollegan och evigt småflinande token som är glad för det mesta! 

Att greppa stunden som erbjuds, trots att det inte är det man tänkt, att gotta sig för att närvaron är total, att inse att NU är ju nu som är. Dvs bättre blir det inte...NU!

Vi fick varken mer eller mindre än 34 minuters löpning i upplyst löpspår idag! Något som går rakt emot allt som vi lever för, men som i stunden levererade så mycket Nowism. 
Tänk om vi inte huggit tillfället!!!!???
En överlevnadsstrategi...

       En annan dito!:))

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar