söndag 26 oktober 2014

Yddingeloppet 2014

Jo... Hur det blev som det blev, det vet jag inte riktigt, men det blev så att jag stod på startlinjen till #yddingeloppet 12km Trail idag kl 11!

             En fantastiskt härligt lopp i superfin miljö(om man orkar lyfta blicken)

 Laddade igår kväll med ett jippo med Filborna Arena...

               Linedance?   Eh...nope. Gav upp efter första höger/vänster/framåt/osvosv...
Jag är lite mer av en fullfartstjej kan man nog lugnt sammanfatta det äventyret!

Och då, till min stora glädje, så fanns det i ledningsgruppen, fler som jag! Som fixat!!!

Så efter dagens dagens optimalt laddade Military Training avslutades kvällen på bästa sätt! Yeehaa!

Hem, sova, sova, sova.... Återhämta fort som sjutton!

Kl.9 nånting tutade dagens tävlingskamrater utanför dörren. Ah! Ljuva morgonstund!

Kom ner och checkade ut våra startlappar, småjoggade lite lätt och försökte få igång idioten längst in.
Segstartad och motvillig. Snackig! Helt emot min tävlingsmentalitet.

Men så ett par elaka minuter före start slog pannbenet och fokusen in! Slarvade bort kamraterna, stod och joggade på stället och tänkte de vanliga tankarna. Gå ut för hårt, öka, sakta in en stund och hitta fasen med folket runt omkring, spring över förmåga....

Jodå, det gick idag med!

Efter 4km i alldeles för snabbt tempo så vågade jag kika på min klocka. Lite småstressad över det. Lugnade andningen ett par hundra meter, drog på igen... 

Loppet gick på en toppenhärlig bana med massor med upp och ner, gegga och lättsprungna stigar.
Buskul helt enkelt.

Km 6-9 hade jag hört viskas i startledet att det skulle va lite knepiga, jobbiga, men sen skulle det släppa på.
Lite så var det, men inte lika tufft som de två killarna i startfållan upplevt det tidigare år. Alltså kunde jag dra på lite ytterligare.

Hade en tjej i hasorna heeeeela vägen! Ni vet när man hör på andningen att det är en tjej, hon har min ork och hon har en plan.....
Höll henne ett par meter bakom hela vägen, prejade lite småfult några gånger när hon försökte sig på ryck, insåg att jag låg på gränsen.

Ett par km kvar och jag kan högt och tydligt höra henne tankar! Inser att jag nästan viker mig av ren mental trötthet från att ha dragit henne hela vägen. S-tan!!! F-----n!!
Ville verkligen hålla!

Slet som en galning, tunga ben när det helt plötsligt dök upp asfalt! Som betong i skorna. Ingen kontakt med benen, eller huvudet!

Sprang som en dåre. En 200kg tung dåre i olja.... Aaahhh! Ville verkligen inte släppa!

200m kvar till mål. Skatan ångar förbi. Kunde inte hålla. Satanigatansj-älaskit!!!

MEN för första gången slog det över helt! Jag tog i från den allra djupaste av dårar jag har, ökade, ökade, ÖKADE och drog förbiiiiiiiiiiiii en tusendels sekund före, för hon trillade över mig på mållinjen vilket helt klart bevisar att den delade sjätteplats vi fick var min, för jag låg underst!


Så kom vi i mål alltså! För första gången låg jag på knä i målfållan och flåsade! Med min konkurrent ovanpå mig, lika däran!
En ny sorts upplevelse! Att liksom köra tvärslut! 

Då kommer vi så fram till resonemanget om min sjätteplacering...... 


 Vi kikar tillsammans.....
Ettan? Någon som känner till henne? Vinnare av otaliga Sthlm maror, sm guld, em guld och os deltagare senast London...
Borde hon rimligtvis inte köra tävlingsklass?

Jo precis! Alltså åkte jag upp en placering!
Den andra då? Vi vet hur man åldras som löpare! Tre är födda efter 1985! Come on!!!  Jag? 1970...
Känns som att de födda '85, '86 och '91 åker bort på ålder? 

Se! Nu är jag på pallplats!
Och eftersom den überstarka Jenni kom efter mig, så är jag säkrad där! Det kan jag ta! Rättvist och riktigt och helt enligt fysikens och tävlingsledningens stadgar faktiskt!

Om du, Jenni Svensson i SK RAN ( som min gamla surfklubb hette på 80-talet) läser detta, då kan jag bara säga att du är en sjuhelsickes löpare! Och även du får pallplats enligt mina kalkyler :))

You can be my wingman anytime.... (För att hålla mig kvar på åttiotalet ett tag till)

Stort tack till dagens tre lekkamrater! Anna, Karin och Caroline! Ni är av gott segt surt vinnarvirke!

Over and out//P

fredag 24 oktober 2014

Hönsblogg del 2

Nu har vi haft våra små darlings i två veckor! De växer, utmanar sin lilla värld och vidgar vyerna lite mer för varje dag.



Som den djurälskande familj vi är, så kan jag bara säga att de här nykomligarna gav ytterligare en härlig dimension på tillvaron på landet!!!
Att se maken komma hem och så kommer fem flippiga och floppiga yrpannor farandes för att möta honom! Hans leende är värt all hönsskit i världen!

Den ende som inte riktigt delar vår åsikt är vår "vildkatt"...


Hans lugna dagar i solskenet på trappan är över då det visat sig att han lider av en, mindre mild, form av skräck inför fjäderfä.
Döm om vår förvåning då allt i den storleken annars
brukar vara del av hans dagliga intag....
Känns lugnande, även om han beter sig som en stirrig, hispig stolle när hönorna ens tittar åt honom!

Alla hans favorithörn i trädgården verkar passa dem alldeles utmärkt så han ligger mest och suckar inomhus i mattes stora dyra fåtölj numera.

De har snart räknat ut hur man tar sig i genom hans kattlucka, så snart kommer man väl hem till fem hönor på köksbänken😂

De gillar att hänga med trädgårdsmästaren och sitter gärna och stirrar lite psykande över axeln..


De har vuxit till sig ordentligt, börjar utveckla massor med färg i sina fjädrar och Rolf, han gal på sitt alldeles egna lite krokiga vis!

Kärlek i sin finaste form får man säga!  Trevlig helg alla/ P



onsdag 22 oktober 2014

Tröskelfeg

Nytt ord! Tröskelfeghet: per definition en sinnesstämning och magkänsla som uppstår när man inte kört tröskelpass på länge och oroar sig för att åldern helt plötsligt ska ha satt ner foten... När man inte vill för att man inte vet om man.....



Den långa av oss drabbades av ett svårt fall igår. 
Vaknade (eller inte egentligen, för ovan nämnda Ågren höll mig smått vaken halva natten) och dagen såg ut att blir en med perfekta förutsättningar!
Lagom bris, solen bröt igenom och benen hade fått vila hela måndagen!

Ågren:
oron att inte kunna pressa sig så långt att 
man måste använda kottar för att räkna till 10


Huvudet spökade på. Hade lovat min själ en mil....huvudet höll på hela vägen.
Smått underhållande ibland hur man håller på!

Min tröskel ligger (låg???)stabilt på 173. Inget snack om varken 172 eller 174.

173'an Ågren det är jag det!

Tänkte bara lyssna på kroppen, känna tröskeln!Inte bry mig om Garmin.

Hade gett mig den på ett testpass för att jag börjat tveka på om jag kanske slappat och inte kunde dra på längre? Tänk om jag fokuserat på andras träning för mycket och glömt min egen?!!
Alltså var det rena tvångstankar som drev fram detta passet.

Kom hem. Ågren Överlevaren, det är jag det! 10km snittpuls????? Anyone?


1 7 3!!!!!!

45 minuter på lätta ben! Vid 6km hade jag en mental dipp och sackade, men det lönar sig ju inte, så det rättade sig liksom av sig självt.

 P kan sova lugnt igen! "Vi" kan fortfarande

Köpt mig lite tid från förfallet än en gång.







måndag 20 oktober 2014

Dagens väderlek.

Ja, egentligen faktiskt gårdagens väderlek. Det där med väderleksrapporter är ju egentligen bäst att leverera lite i efterhand för då kan man ju vara riktigt säker på hur både leken och vädret blev.

Söndagen bjöd på regn, regn och regn men det var ju bestämt att det skulle bli lek så det blev det förstås. 

Innan vi ens klickat in den första kilometern var vi dyngsura och alldeles förfärligt lyckliga.
Löpning och lycka går liksom hand i hand oavsett väderlek. 
Regnet tippade ner i 14, 5 km på vår väg mellan Viken och Lerhamn men vilken underbart vacker tur det blev 

Olika nyanser av grått spetsat med lite höstkulörer. Finns kanske inte något som är vackrare....
....ja, det skulle vara de här 2 i så fall ;))

Väl framme i Lerhamn, där man har den goda smaken att låta badstegen sitta i året runt, blötte vi ner oss lite extra i det ljuva Öresund. 15 grader i luften och kanske ungefär detsamma i vattnet.

Lyxigt nog har vi fantastiska back-up team längs vägarna. 
A's finfina syster kom ner till bryggan med gosiga handdukar och A's stilfulle make ryckte ut med den numera välkände "kärringexpressen" för att transportera damerna hem. 
Ja, mina vänner det var dagens väderlek. 
Vi återkommer som alltid med nya rapporter!/A 




lördag 18 oktober 2014

Torsdagens bragd chockade åskådare

Det kom en bild på min telefon igår........
Kommentaren var "först var jag orolig att du skulle klappa ihop, sen insåg jag att du bara gjorde sånt ni "gör"!

Hahahahaha! 

"Jag stod där och såg dig köra på och kände att du kanske tog i för mycket

??????????

Tydligen registrerade jag inte när fotot togs...lite smått slutkörd efteråt.
 Men satanigatan vad jag tog i!
Piskade mitt rekord på 6000m med heliga 11 sekunder. 

Det Skånska Ursinnet kom väl till pass än en gång ( eller den skånska tjurskallen, som vissa jag lever med skulle uttrycka det..)

Imorgon är det söndag. Nowism play day!


tisdag 14 oktober 2014

Rapport från hönsgården

Jodå, nöjda och glada och sprätter runt som om de alltid hade bott på Solgården!

Det är full rulle ut på morgonen när storkycklingen, som jobbar i köket, kommer med go'bitar!!!

Ris, lite tomat, några gurkbitar som lillhusse tyckte var äckliga kvällen innan...
Vad mer kan man önska? 
Och köksan blir alldeles stolligt glad när man får ert härligt kraxigt nybörjarKuckeliku som tack!

Allt frid och fröjd på landet alltså!

Fick en testrunda i Altraskor, för att se hur knät skulle hålla. 12km i lagomtempo och det kändes ganska trevligt minsann.
Hoppas att det fortsätter så... För hittills har det varit två steg fram och två steg tillbaka liksom.

Fick en totalt överjävlig massage igår, som verkar ha släppt på lite tryck, så nu satsar jag på vara ett steg bakåt idag!

Har redan börjat ladda mentalt för torsdagsmorgonens stakning... 
Aaaaaaah!!!!!!


söndag 12 oktober 2014

Nowism...en hönsblogg!

Denne man är ett Isländskt fullblod, en äkta Vikingatupp! 
Och även far till våra nykomlingar på Solgården!!!

För beslutet togs i våras, att med vår konsumtion av ägg (nej det blir ingen kaffeplantage på gården...) och med massor med plats, en trädgård att gotta sig i och faktum att djur gör livet rikare, 
så var det givet att vi skulle ha höns!

Kretsloppet och självförsörjningen är något som känns bra i själen och på tallriken.

Så maken har pimpat det gamla stallet på gården, byggt fina reden och själv gjorde jag en rejäl nybörjarshopping på Granngården.
Mat, snäckskal, strö, låtsasägg och allt annat som dessa coola varelser behöver.

Och igår kom de så äntligen!!! Rolf den Store och hans flickor!!!

 Vi åkte och hämtade dem igår em och efter mycket flaxande och floppande så somnade de sen nära, nära varandra på taket av redet.
Fyra hönor och deras tupp.

 Födda i slutet på augusti, en blandning av Skånsk Blommehöna och Isländsk Tupp, så blir de tåliga, värper bra och gillar att hänga i köket på gården!

Tjohoo! Lite mer njutning i tillvaron alltså!
Fortsättning följer på detta äventyr...

torsdag 9 oktober 2014

Tjejvasan revanch!

I måndags började det, för att var exakt, kl 08.20 på gymet... 
Huvudet började mala, mål, träning, är-det-ens-möjligt...osv osv.
Stod och drog i stakmaskinen med ovanligt långa och mjuka armar kändes det som. 

 Det liksom tog inte, hur jag än försökte växla upp.
Segt och trist. Tjejvasan kändes avlägsen och omöjlig och i huvudet undrade jag stilla om jag liksom tappat mitt "bett"

Skulle behöva denne killes fokus!

 För nu jädrars ska vi växla om och skärpa oss! Tog mig hem och googlade bästa tiderna Tjejklassikern 2014...
Hm, jag måste staka dryga 30 minuter snabbare för att visa vad jag går för.
Mina 2.18 kan slänga sig storstilat i väggen.

MEN denna gången är vi seedade från 2012 års prestaioner, så nu har jag typ 10000 kärringar bakom mig, istället för framför! Borde ge några minuter bara det!



Så efter att ha kört mina ben i totalsank de senaste dagarna så kom jag in på gymet i morse och det enda som det fanns den minsta lilla livsgnista i, var armarna!
I typ 4.20 minuter...

Sen formligen small det till i mitt huvud!!!! 
Ni vet på det där vanisnnesviset som det gör ibland, när man e så trött, så slut och det till trots hittar helt galna krafter!!!
Det är lycka det!!! 6000m i vansinnestempo, alldeles tokglad för att jag fortfarande har samma skalle!!! 
Den där med kapacitet att driva både mig och alla runt omkring till både stordåd (och vansinne:))

Så nu ska vi minsann vända uppochner och utochin på oss i vår framfart mot nya mål!!! 
Sida vid sida och roligt ska vi ha!!!




Tidiga morgnar ska vi kränga på oss vantar, mössor, Camelbaks och med fickorna fulla av Pocket Coffee ska vi TA I!!!!!!!!!!

kanske lite trötta just på utväg....
MEN.....

(tänk vad glad A blir när hon läser detta inlägg!)

måndag 6 oktober 2014

Solsken, frihet och en liten blomma.

Long time, no see.....och no sea heller för den delen. 
Det har helt enkelt kommit lite väl mycket emellan. Kroatien, Mallis och en förfärligt massa jobb. 
Så varken berg eller vän har man sett röken av...suck. 
Men så äntligen lyckades vi få ihop den där alldeles perfekta söndagen. 
Sol, berg, hav, bad, ägg och kaffe...
Vad mer kan man begära?
Det blir liksom inte mycket bättre än så här. 
Årets andra "fölse-runda" levererade stort och A har tagit ytterligare ett steg närmare seniorklassen....eller är det veteranklassen?? Snart kanske den här sega gamla hönan kan börja slåss på riktigt :)))
Och den som tror att lycka behöver kosta pengar har så galet fel!
En vän, ett berg och en brygga. Det allra bästa är gratis helt enkelt. 
En dag späckad med upplevelser och njutning utan en spänn på fickan. 
Ja lite extra lyx hade P fixat förstås. 

Ja, för vad mer kan man önska sig här i livet än solsken, frihet och en liten blomma???

Jo, de här förstås!! Tack P, nu ska det bli åka av!

Njut av veckan!




torsdag 2 oktober 2014

Mammahjärta vs Löparsjäl...


Alla i min närhet vet hur jag saknar våra rundor på berget.... Berget är inget ställe man snubblar runt ensam på, med min förmågan att göra just det, snubbla!
Eftersom min lekkamrat jobbar heltid just nu, så blir inte bara hennes stunder på berget lidande, utan så även mina:((

MEN, igår kväll kom det ett sms från en likasinnad!


För frågan är ju alltid vad som gör en till en bättre mamma? Lite soffa, soffa, soffa, Bolibompa och pyssel? Eller blir man kanske trevligare och mer engagerad efter en liten avstickare för mammatid?

Idag låg regndiset tungt över Kullaberg. Det duggade så tätt att man liksom fick munnen full av vatten när man andades. Tystnade var intensiv och bara ens egna tassar och andning bröt den tjocka nästan mörka världen.
Magisk, lite spöklik och helt underbar!


Vi tog den gamla härliga "svarta Kullamannen" för att hålla det enkelt och bekant i en väldigt tät värld.
Funderade lite på kossorna.....

              

Jodå...även de var ute. Men lugna och fina, trots att vi hade kunnat krama dem( den risken är i o f sig obefintlig) så nära de kom.
Pulsen fanns där, men jag lurade säkert dem med min lugna min och nonchalanta sätt, haha!

                          

Överlevde alltså både kossor, hala stenar, rötter, blöta löv och allt! Summerar nöjt 13 km i den bästa 
världen, genomblöt, geggig och lycklig!

Tack söta vabbare för denna guldstund!

 




onsdag 1 oktober 2014

Cykling och Löpning på Mallorca

Eftersom att jag nu landat hemma i höstträning och hög luft, i en än så länge vacker värld och med ganska mycket spring i benen, så kan väl en tillbakablick på löpning och cykling i Medelhavsklimat passa ganska bra!


Den här hörnan av Mallorca är för oss cyklister med spring i benen, rena rama lekplatsen!
GR221 går i Nord/sydlig riktning och är fantastiskt fint utmärkt!
Går att inhandla i bokaffären i minsta by...


Vissa partier kanske passar bättre för löpning än cykling, om man är en räser fantast som jag....
Mtb'are borde kunna ha hur mycket roligt  som helst!


Genom olivlundar, citronodlingar och ibland rakt igenom trädgården på inte dåliga agriturism Fincas som erbjuder allt en hungrig atlet kan önska...




Vi valde att hyra vår egen Finca i bergen ovanför Sollér och utgick därifrån.

De sista dagarna tog vi oss sen ner till Cas Catala som ligger precis väster om Palma och har ett strålande utgångsläge för cykling upp mot Calvia, Galilea och Puigpunyent!
Härliga klättringar och enorma vyer!



När de första morgonljuset möter en efter en lång klättring upp, man vet att en liten 'Cortado (espresso m en skvätt mjölk) väntar med några högljudda spanska jobbare, och sen en lång utförslöpa innan nästa klättring...mmmm livet när ensamheten är som bäst!

En morgon hoppade jag i bilen innan solen gick upp, körde till Calvia och inväntade det första morgonljuset.

Tog på mig min synligaste tröja och begav mig uppför berget....

Lika mycket bakom mig...och sen tillbaka ner!
Kändes som en strålande idé när jag startade... Mina ben!!!!!!!! Aaaahhhhh!
Härligt, förbannat och riktigt riktigt roligt och jobbigt!
Precis som man vill ha det!

För sen hamnar man ju här!!! Med The best of The best:))

Så alla ni som funderar på en lite aktivare semester vid Medelhavet! 
Mallorca är toppen!