Laddade igår kväll med ett jippo med Filborna Arena...
Linedance? Eh...nope. Gav upp efter första höger/vänster/framåt/osvosv...
Jag är lite mer av en fullfartstjej kan man nog lugnt sammanfatta det äventyret!
Och då, till min stora glädje, så fanns det i ledningsgruppen, fler som jag! Som fixat!!!
Hem, sova, sova, sova.... Återhämta fort som sjutton!
Kl.9 nånting tutade dagens tävlingskamrater utanför dörren. Ah! Ljuva morgonstund!
Kom ner och checkade ut våra startlappar, småjoggade lite lätt och försökte få igång idioten längst in.
Segstartad och motvillig. Snackig! Helt emot min tävlingsmentalitet.
Men så ett par elaka minuter före start slog pannbenet och fokusen in! Slarvade bort kamraterna, stod och joggade på stället och tänkte de vanliga tankarna. Gå ut för hårt, öka, sakta in en stund och hitta fasen med folket runt omkring, spring över förmåga....
Jodå, det gick idag med!
Efter 4km i alldeles för snabbt tempo så vågade jag kika på min klocka. Lite småstressad över det. Lugnade andningen ett par hundra meter, drog på igen...
Loppet gick på en toppenhärlig bana med massor med upp och ner, gegga och lättsprungna stigar.
Buskul helt enkelt.
Km 6-9 hade jag hört viskas i startledet att det skulle va lite knepiga, jobbiga, men sen skulle det släppa på.
Lite så var det, men inte lika tufft som de två killarna i startfållan upplevt det tidigare år. Alltså kunde jag dra på lite ytterligare.
Hade en tjej i hasorna heeeeela vägen! Ni vet när man hör på andningen att det är en tjej, hon har min ork och hon har en plan.....
Höll henne ett par meter bakom hela vägen, prejade lite småfult några gånger när hon försökte sig på ryck, insåg att jag låg på gränsen.
Ett par km kvar och jag kan högt och tydligt höra henne tankar! Inser att jag nästan viker mig av ren mental trötthet från att ha dragit henne hela vägen. S-tan!!! F-----n!!
Ville verkligen hålla!
Slet som en galning, tunga ben när det helt plötsligt dök upp asfalt! Som betong i skorna. Ingen kontakt med benen, eller huvudet!
Sprang som en dåre. En 200kg tung dåre i olja.... Aaahhh! Ville verkligen inte släppa!
200m kvar till mål. Skatan ångar förbi. Kunde inte hålla. Satanigatansj-älaskit!!!
MEN för första gången slog det över helt! Jag tog i från den allra djupaste av dårar jag har, ökade, ökade, ÖKADE och drog förbiiiiiiiiiiiii en tusendels sekund före, för hon trillade över mig på mållinjen vilket helt klart bevisar att den delade sjätteplats vi fick var min, för jag låg underst!
Så kom vi i mål alltså! För första gången låg jag på knä i målfållan och flåsade! Med min konkurrent ovanpå mig, lika däran!
En ny sorts upplevelse! Att liksom köra tvärslut!
Då kommer vi så fram till resonemanget om min sjätteplacering......
Vi kikar tillsammans.....
Ettan? Någon som känner till henne? Vinnare av otaliga Sthlm maror, sm guld, em guld och os deltagare senast London...
Borde hon rimligtvis inte köra tävlingsklass?
Jo precis! Alltså åkte jag upp en placering!
Den andra då? Vi vet hur man åldras som löpare! Tre är födda efter 1985! Come on!!! Jag? 1970...
Känns som att de födda '85, '86 och '91 åker bort på ålder?
Se! Nu är jag på pallplats!
Och eftersom den überstarka Jenni kom efter mig, så är jag säkrad där! Det kan jag ta! Rättvist och riktigt och helt enligt fysikens och tävlingsledningens stadgar faktiskt!
Om du, Jenni Svensson i SK RAN ( som min gamla surfklubb hette på 80-talet) läser detta, då kan jag bara säga att du är en sjuhelsickes löpare! Och även du får pallplats enligt mina kalkyler :))
You can be my wingman anytime.... (För att hålla mig kvar på åttiotalet ett tag till)
Over and out//P
Snyggt!!! btw är hon på 8:e plats släkt?? ;-)
SvaraRaderadet är Jons tyska kusin... :))
Radera