Ospårat, ovallat och ovant

Så kan man sammanfatta morgonens lilla tur!

En inbiten skidåkare utför... På platten är det en annan visa!

Hade en stund, och istället för att ge sig ut på den dagliga promenaden, så dök jag ut i förrådet, grävde runt bland den gedigna samling leksaker som vi har, hittade till slut mina gamla spjut!

Efter 40 minuters spurtar på hemmabanan (läs trädgården) så konstaterar jag att killarna som vallade våra skidor i Rättvik i februari 2012, de kunde sina grejor!!! Funkar minsann fortfarande!

Benen var lite ovana i början, men som alltid, så blixtrar det till i skallen och sen går det som tåget!

Min kamrat sprang från och till med mig och försökte fälla mig, enbart för att få lite uppmärksamhet gissar jag...

 

All in all så var det så in i vassen skönt att få ha skidor på fötterna!

Härlig luft, trevligt sällskap och inte ett bekymmer i världen för en lite stund!

Och bara för att jag kan, så blängde jag lite extra på mina sommarleksaker....

Där kan de hänga! Just den här tiden på året så är det lite mera fördel Pernilla i trädgården... Ett tag till...

Lockande???

Vardagens små glädjeämnen:

Den här lilla kjollan kör jag förbi några gånger i veckan. Börjar alltid skratta när jag ser reklamen för "Sveriges största ...."

Förstora bilden så får du se...

Skulle du stanna där? 

För min del föredrar jag nog ett ägg eller två och en kopp kaffe. 

Men vi har ju alla våra olika preferenser! ;)))

För övrigt har jag varit på en intressant föreläsning om löpning med Tommy Olausson från Move Natural idag. 

Och det bästa av allt....välkommen hem P!!!!

Missed you a ton!

/A

En annan verklighet

Så här såg första svängarna ut igår morse...

Tyst, stilla och en sol som gick upp över den vackraste världen.

Make och junior låg på hotellet och käkade ovan avbildade frukostbuffé, och jag fick ensam och med ett gott dåligt samvete, njuta av en sista fullkomlig morgon.

Idag... Stålgrå Skånsk isande vinter. Solen går liksom varken upp eller ner!

Benen, som igår var så nöjda, är idag totalt ointresserade av fysisk aktivitet! Ut i blåst och på isigt plattland? Nä inte idag..

Jag gillar berg!!!! Har jag nämnt det tidigare?

En tidig tidig morgon när solen går upp i januari! Bedövande vackert!

Lite senare, efter 3 timmars puder. Där. Inte här, där jag ligger nu...

Dags att börja grubbla fram nya äventyr!

 Ska bara drömma lite till... Sen ska jag låta verkligheten sippra in i min bubbla igen!

Bisous/ P

Min alldeles egen PT!

Ja, men det vet väl alla ....att man bör ha sin egen PT.

Som peppar en när det känns tungt med träningen. Som får en att dra ut när det är mörkt och kallt och man helst vill stanna hemma under filten. Som alltid är pigg och rask när man själv känner sig som en trasa. 

Ja det är ju precis då man verkligen uppskattar sin alldeles egen PT.

Här är han mitt under en av våra rundor. Min Personliga Terrier. Vad skulle jag göra utan honom? Han drar mig ut i ur och skur. Alltid på gott humör. Alltid pigg och rask i benen och irriterande sugen på äventyr när som helst på dygnet....nästan iallafall...

...ibland gör han mig lite sur. När jag kliver upp i gryningen för att ta mig till jobbet för att dra in stålar så min allra käraste PT ska kunna få godsaker till frukost och middag...DÅ passar det minsann att ligga och dra sig.

Man får putta ut den lille herren genom dörren för att han ska uträtta sina behov. Inte undra på att han är pigg och rask resten av dygnet.

Ja, ja...jag har iallafall många goa' rundor att tacka min alldeles egna PT för. 

Ha en skön lördag!/A

Ps: I dag hade jag träff med en annan PT på gymmet. Han heter Rouger och nu ska det putsas löpmuskler så det står härliga till! Yes!

Ps2: I morgon kommer P hem från de ljuva bergen i söder! DUBBEL-YES!!!! 

Vansinnes lycklig!

Jag skulle kunna ånga på med allt jag känner i hela kroppen.....men det går inte att beskriva med ord, den fullkomliga kärlek jag har för bergen!

En dag att leva länge på har kommit till sin solnedgång, benen är tomma och själen vrålar av lycka.

Alla tre, make, junior och jag har gjort storslagna insatser på pluskontot för framtiden! 

Jodå, så där sitter man på vägen upp! Tyst och i vad som närmast kan beskrivas som vördnad för det enorma som ligger bäddat framför en...

Sol, puder och  ohämmade franska gamla bergsguider är en fullträff som är

få förunnat!

När man har kört sig tom och slut så är det bara att blåsa på lite till och kroppslig slarvsylta är nära...

Kl är nu 20.25, en fantastisk måltid, världens j-ligaste stretch, en god Chianti och ett set rena lakan senare så säger den här lyckosten god natt!

 

Hopplöst värdelöst toppen!

Här finns en utsikt av rang!!! Men idag är det som att köra i ett glas mjölk...

Man vet inte om man är på väg upp eller ner förräns man slår pannan i knäna och inser att nedåt var åt andra hållet.

Trots detta, så är en riktigt präktig skitdag på berget tusen gången bättre än en toppendag någon annanstans!

För man kan ju alltid gå in lite tidigare och sätta sig med sin cuppa Joe framför brasan....

Sen ska jag än en gång slå ett slag för mina kamrater på Houdini!!!

Deras Mix Zip!!!

Bästa mellanlagret när du kör med ryggplatta eller bara en ryggsäck.

 Det ljusare tyget är tunt och släpper igenom fukten toppen, det mörkare supergo varm fleece av bästa kvalisort!

Allt toppat med bra längd i ärmarna och gott hög hals.

Denna tröja får 5 skidspetsar i mitt eget privata och ytterst kräsna test!

Go buy!

Så in väntan på utlovad sol sitter jag kvar i soffan, vilar kroppen, läser bok och allt sånt som är så ovant spännande!

A demain!

Kommer ihåg när jag var ung!

Haha.... Tur att det är långt kvar tills man kan säga så!

Men ärligt! När jag hade en tillvaro som jag kunde köra lite mer efter mitt eget huvud, så var detta bästa morgonen!

Precis som idag!

Fast på den tiden drömde jag om att få dela den stunden med någon precis som jag...

Det stora kalla grå på vänster, är ett stilla hav i dimma... En ljuvlig skånsk vintermorgon!

Pga omständigheter som är ovanligt långt från trevliga, fick vi en morgon längs havet, tillsammans!

Lätt jogg i en ganska så härlig värld, med honom som jag inte trodde fanns då på den där tiden...förr...

    Men där e han!!! Min man:) en av de två bästa jag vet! 

Precis som jag! Kameran är inte snäll mot någon av oss... Men vi går i gång på samma saker, drömmer samma drömmar om livet och delar en brinnande lust att leva fullt och njuta av varje dag, oavsett omständigheter.

Precis som den där donnan A! Lekkamraten som en dag damp ner som ett wild card och blev en trogen följeslagare!

Det är inte taget ur luften, det fina gamla uttrycket...

Lika barn leka bäst! 

20 backintervaller och 1 trappa.

Isande kalla vindar över Skåne. Träningsvärk lite här och där och motivationen i "bott".

Alltså...inte mycket som hade kunnat få den här kroppen att göra något extravagant den här januarisöndagen.

Men believe it or not...det skulle sluta med något riktigt bra. 

Vad vore livet utan världens bästa träningskompis? Typ....nada!

Ja, det kan väl sägas att kära P inte heller hade motivationen och kroppen på topp men som alla vet....ja, iallafall de som någon gång pluggat matte....minus och minus blir ju faktiskt plus! 

Jajjemänsan just så är det! Dvs 2 tjuriga tjejer blir tillsammans 2 superbrudar. 

Kallt om rumpestumpen! Men bästaste träningskompis P lånar såklart ut sin fina kjol eftersom A någonstans innan hon kom ut inbillade mig att det var vår i skogen....suck!

Och för att fortsätta med matematiken så slutade det hela på 20 tuffa backintervaller....och 1 trappa.  

A räknade för säkerhetsskull på italienska eftersom hon vägrar att inse att hon inte är kvar i pudersnön...suck igen!

Och den här trappan är trappan mot himmelriket dvs mot stjärtvärme och vatten i bilen. 

Och om nu 20 backintervaller är jobbigt så är det ingenting mot hur det känns att springa i den här trappan när man har de där 20 i benen.....aaaaajjjjj och pust och stön. 

Japp....minus och minus har ännu en gång blivit ett stort skönt plus!

Tack P!!!

Hej då........................ ööööh...ciao.......arrivederci.....................hmmmm .........vi ses!/A 

Äntligen helg...

I går var det fredag.
Kom i väg från jobbet lite sent. Första veckan efter julledigheten var hektisk. Märktes att det formulerats en hel del nyårslöften vilka automatiskt involverade mig.
Hade träningsväskan packad. Måste få träna efter jobbet! Huvudet dunkade. Borde verkligen hinna träna! Kändes som en boja runt foten hela vägen hem. Kände inte för att träna men....måste!
Behövde egentligen slappna av. Huvudet bankade. Åkte till bryggan först. Det skulle göra susen. Sen skulle jag orka träna.
Bastun i Höganäs var stängd. Mörkt och tomt på bryggan....och halt. Benen försvann under mig. Slår i mitt knä. Alldeles ensam i mörkret. Kändes som en skräckfilm.....nej, varför går hon ut där alldeles ensam....neeeeej!!! Men det gick bra, verkligheten var snällare än filmen den här gången.
Kom upp på fötter igen. Styr bilen mot Viken. Bastun är öppen. Yes! Knät värker. Svettas i bastun. Vattnet är 5 grader. Badar tre gånger. Svettas en stund till . Försöker undvika samtalen mellan de andra så gott det går. Skulle helst vilja vara ensam. Slappnar av. Tröttheten kommer. Orkar fortfarande inte träna men känner att det är helt ok.
Tänk vad ett lite bastubad kan göra! :)

Efter en god natts sömn återvände orken. Drog till gymmet och körde löpstyrka med hjälp av medicinboll. Här kommer några tips på övningar. Ett pass innehåller drygt 200 explosiva kast. Håll till godo!

Arrivederci! / A

Man har inte roligare än man gör sig?

Kom hem efter ett MT pass som hette duga... Åt lite vettig återhämtningsmat

och begav mig sen till stranden för ytterligare ett gäng glada entusiaster!

Blivit ombedd att köra en löpkurs med ett gäng Jonstorpare som anmält sig till en liten buffé av roliga lopp.

De ville jobba teknik,löpstyrka och bolla tips och idéer.

Ja, vi fick en strålande timme denna Skånska vinterdag!

 

Soffa, filt och en kopp sitter fint nu kan jag säga...

(Imorgon är det dock sol på väderkartan vilket passar toppenbra med våra planer på en tur i Sibirien! Speaking of Karma..)

Vila ben och vara lite vanlig

Jepp, efter alldeles för många dagars träning på raken, som endast kan skyllas på sjysst lekväder, så kom då morgonen när det tog stopp! Duktigt stopp!

Då lyder man ögonblickligt! Annars betalas det dyrt längre fram. Det har jag lärt mig. Till slut...

Så efter morgonens återhämtade yoga som var vad det tålde, så begav jag mig till stadens centrum!

En plats som jag frekventerar regelbundet (läs inför jul varje år och för två besök hos frissan när desperationen över att jag inte kan ha mössa på mig alltid, sätter in...)

Alltså, julen är över, men jag kommer inte undan med mössa när det envisas med att vara 10grader ute....

Frissan here I come! Den yttersta förnedring jag vet.

Dags att slänga hatten och vara som de andra vanliga kompisarna!

Satt där i godan ro, på finfrissan där man får kaffe och choklad och massage och allt sånt fint!

Då kikar en kär gammal pt-kund in och erbjuder lunch på lokal! Bingo!!! Inte nog med att jag fick träffa någon som är synnerligen klok, snygg och fenomenal utan jag fick minsann gå ut bland folk också!

Åt en alldeles toppenfin majskyckling på Helsings matsal, som har skaffat sig nya kockar... De killarna vet vad de håller på med och jag rekommenderar verkligen!

Vad gör man sen då, när man vilar benen? Hm... Där gick jag bet. Huvudet fungerar dåligt i andra banor!

Gick till telefonaffären för att fixa ny lur, då den gamla valde att checka ut alldeles lägligt när mitt 90 minuters spinningpass skulle börja igår och min nya coola Playlist låg just där....

Den unge killen i telefonaffären har nu fått ytterligare vatten på sin tröga-kvinnor-som-inte-fattar-vad-storlek-gig-paddor-roaming-och-annat är......kvarn

Han frågade, efter en ytterst tålamodsprövande halvtimme för oss båda, om jag behövde ringa min man ännu en gång för att fråga vilken färg på telefonen jag ville ha.

Smart ass skitunge.

Men jag hade sprungit ifrån honom utan problem, även på mina trötta ben!!! Och det är helt klart det viktigaste:)

Jaha, nog från detta soffhörn.

Mot nya höjder!

 

 

Malande skalle

Jo... Tänka gör man ju för det mesta, men ibland vill det sig inte bättre än att hela tillvaron ägnas åt grubbel.

Vilket är precis vad jag har gjort de senaste veckorna. Kört ner mig i det djupa, mörka och motiga grubbelträsket...

Och då inte det vanliga, /vilka-skor/hur-långt-ska-jag-springa/vilken-runda/hur-är-dagsformen tänket, utan vi pratar pannan i djupa veck och knappt svara på tilltals tänk!

Bara grubbla lite till...

Sen är man på igen! För inte mycket slår lite glada och ivriga löparvänner en blåsig januarimorgon! Då glöms allt annat!

Vi drog iväg när det precis hade blivit så ljust som det skulle komma att bli idag..

Fick en slirig, geggig, bakhal och härlig runda på Kullaberg, i ömsom sol, regn och hagel!

 Nordsidans stigar var synnerligen inte något för den veke idag!

Efter dryga timmen och med mer kvar, så var hjärnan gott bombad bara av att ha försökt hålla brutalkoll på var fötterna hamnade.

Givetvis skulle man testa en inte så gamal, stukningen också... 

Lite ledsen fot, men kompressionsstrumpor är faktiskt inte helt tokiga, när man inte pallar stanna och linda! Sen är det ju som alltid, bara att köra på! Inte stanna och känna efter.

Så väl tillbaka på parkeringen efter en fin morgon, geggiga och kalla, så satt de där äggen och kaffet (välkommen hem A!!!!!!) som en keps i solen!

Dagens fotograf idag tackar vi extra, eftersom hon hävdar att hon inte är gjord för löpning för att hon blir trött i benen!

(Men är anmäld till svarta Kullamannen??)

Avslutaren dedikeras till henne, vår egen grymma Cross Fit superduperatlet, Malin

Här har du lite jumping push-ups i solskenet på Wildwood beach, NJ

Vi ses nästa år!

Våra två veckor i Champoluc, Monterosa, Italien är tillända för den här gången och vi har landat hemma efter en tuff bilresa som innebar STAAUUU genom större delen av Schweiz vilket sinkade oss ett par tre timmar....

160 mil och 20 timmar senare är vi trötta men lyckliga över ännu en jul och ett nyår i paradiset. 

Har haft svårt med internetkontakt i år. Fler än jag hade upptäckt favoritcaféet Café du Centre men jag kommer bjuda på lite goa bilder så här i efterhand istället.... :)))

Äldsta sonen på bräda på väg ner mot pisten i vacker kvällssol. 

Sista ljuva åket för den här gången. Börjar bli uppkört även utanför pisterna men kunde fortfarande hitta djupsnön och det där extra suget i lårmusklerna. YIHAaaaa! 

Bombardino:

50/50 blandas, värms och toppas med grädde. Fin fint för frusna skidåkare även de på hjul (läs P)

Arrivederci Champoluc!

Ci vediamo al prossimo anno!

/A