20 backintervaller och 1 trappa.

Isande kalla vindar över Skåne. Träningsvärk lite här och där och motivationen i "bott".

Alltså...inte mycket som hade kunnat få den här kroppen att göra något extravagant den här januarisöndagen.

Men believe it or not...det skulle sluta med något riktigt bra. 

Vad vore livet utan världens bästa träningskompis? Typ....nada!

Ja, det kan väl sägas att kära P inte heller hade motivationen och kroppen på topp men som alla vet....ja, iallafall de som någon gång pluggat matte....minus och minus blir ju faktiskt plus! 

Jajjemänsan just så är det! Dvs 2 tjuriga tjejer blir tillsammans 2 superbrudar. 

Kallt om rumpestumpen! Men bästaste träningskompis P lånar såklart ut sin fina kjol eftersom A någonstans innan hon kom ut inbillade mig att det var vår i skogen....suck!

Och för att fortsätta med matematiken så slutade det hela på 20 tuffa backintervaller....och 1 trappa.  

A räknade för säkerhetsskull på italienska eftersom hon vägrar att inse att hon inte är kvar i pudersnön...suck igen!

Och den här trappan är trappan mot himmelriket dvs mot stjärtvärme och vatten i bilen. 

Och om nu 20 backintervaller är jobbigt så är det ingenting mot hur det känns att springa i den här trappan när man har de där 20 i benen.....aaaaajjjjj och pust och stön. 

Japp....minus och minus har ännu en gång blivit ett stort skönt plus!

Tack P!!!

Hej då........................ ööööh...ciao.......arrivederci.....................hmmmm .........vi ses!/A