onsdag 5 november 2014

En regnig dag på landet... hönsblogg del 3

Nä men jag ska inte ens försöka att framstå som positivt inställd till grå och regniga Novemberdagar.
Det vore att å det allra grövsta, ta i och ljuga för alla och envar.

Därtill ska läggas att den alldeles oerhört vackra plats som jag kallar "hemma" förblir just så, men alla dessa bruna plöjda åkrar runt omkring oss ger liksom min värld ett dystert stänk, milt sagt...


MEN inte sjutton bryr man sig om det när man är höna!!!
Då unnar man sig en extra daggmask som krupit ur jorden tack vare regnet! Tjohoo! Gott! Kul och spännande! Ett Kinder för fågelfän....regnet!

Morsan i huset hämtar benen från ett ovanligt elakt intervallpass med haren i den gula jackan från långt tidigare inlägg. Han med ben upp till armhålorna och halva min kroppsvikt, typ.
Lite suddigt för att fotografen var lite klen efteråt.

Rättvist? Icke. Men ack så danande för en annan normalbyggd sengångare.

Vi fick 90 minuters fullrulle i motlut som onekligen krävde att båda två fick gräva lite extra bakom pannbenet.
Man har kommit långt i sin personliga utveckling när man faktiskt kan erkänna att man överväger att gå när det andre inte ser.... Haha! SÅ vet alla precis var ribban låg igår.
Själv fick jag skylla mig för att vilan dagen före byttes mot stakning på min allsinteöverhuvudtaget favoritmaskin. Att springa utan krut i överkroppen är som att simma utan att använda benen, (min ytterst professionella åsikt som ägare av en medalj i simning)
Gick så långt som att kränga på mig överkroppskompression i hopp om att få lite klös... Tack bästa #Sportapoteket!
Om det hjälpte? Kändes lite komprimerat i a f... Nog inte mycket att göra i det läget. En trött kropp är och förblir en trött kropp!


Hönorna! De växer fint, utvecklar klart sina egna personligheter och åsikter om det mesta. Det enda de verkar var helt ense om är var i hierarkin katten platsar..........något som han den fluffige inte helt känner sig bekväm med.

Dock börjar man kunna skönja någon slags fungerande samlevnad där alla sex får plats på gården.

Själv smög jag mig på grannens äppelträd för lite hederlig gammal pallfrukt till en stor laddning mos!
Bästa och godaste! Den som inte införskaffas helt öppet och ärligt:))

Det var allt från Solgården, hönorna och klenben i köket för idag


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar