onsdag 21 augusti 2013

Snurr i huvudet, tomt i benen

Vi lade i räserväxeln direkt måndag denna veckan.
20+ km och asfalt, något som våra leder och ligament Inte på något sätt är vana vid.
Konstiga krämpor dök upp, nya och obekanta skav och blåsor....

Den evighetslånga utsikten när man springer på Skånsk landsbygd

Men tog oss runt gjorde vi, och på oväntat bra tid och framförallt med en sjusst snittpuls i slutänden!

Men vad är Skånskt plattland mot Transylvanska berg???

Alltså blev gårdagen en direktfärd till lokala kullen bakom hörnet, på stela ben och med smågnissliga pannben, drog vi intervall i uppförslut och bakhalt grus!

      A's vrålsnabba rumpa visslar förbi!

Och då kom fotografen som det ånglok hon är, allt för att få kameravinkeln från andra hållet........

Precis så här dissy är man i huvudet efter ett tag! Mark och träd flyter ihop och tunnelseendet infinner sig.

Vi tog oss igenom 22 backintervaller med vettet i behåll. Kändes skönt att få klämma in två dagar i rad för hjärnans skull.
Men eftersom att vissa är coolare än andra....så gick A på crossfit på kvällen medan P bara yogade sig lite:)

Onsdagen har stavats ViloDag för oss båda! Skönt men lite knepigt.. Man vill bara vråla på hela tiden nu, få in så mycket puls och metrar som det bara går!
Bäst att försöka lyssna på vad kroppen skriker och inte vad huvudet viskar...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar