Tidig påskhare

Häromdagen tröttnade man på sin stela, knackiga och hackiga lekamen.

Har haft ont på fel sätt, på fel ställen alldeles för länge liksom.

Berget i söndags var en enda lång plåga för att kroppen stretade emot som en tjurig 100-åring!

Då får man ringa sin hare! Han som är sådär helt för snabb för mig, som drar över stock och sten i 4.20 tempo och pratar glatt på...

Vi sågs på Svedberga parkeringen och det enda i min kropp som var med på leken var mitt pannben.

     Men det bryr sig inte haren om....

Sagt och gjort! Uppvärmning i hetsigt tempo där det inte erbjöds möjlighet att känna efter.

15 varv i pulkabacken under samma devis!

Sista varven var låren surare än Trump när han förlorar valet:)

Jättesura och ville slå på haren...

MEN så händer det där ni vet, att hela världen faller på plats och man är back in business igen!!!

Kom tillbaka till parkeringen, lite trött men mycket lycklig.

Och kände absolut ingenting!!!!

Ryggen glad, benen glada, knäna glada, axlarna hade åkt ner...ja alltihop en enda magisk superpilla för hela mig!!!!

Hade glömt att det är så det fungerar...

Trollet är tillbaka i mitt huvud! Allt är som det ska va igen.

Berättade för maken på kvällen om min fantastiska förvandling...

Hans enda kommentar var: jaha så alltihop har bara varit ren lathet??

Eh...ja...