Mycket om träningskompisar nu...

Men ärligt! Om man ska ha en människa att leva sida vid sida med genom både det ena och det andra så gäller det att välja väl. Det är ju trots allt en människa som ska leva med den snordrypande och mest illaluktande versionen av dig själv:))

Man ska alltså inte bara backa upp varandra i en liten backe då och då, utan helhjärtat spela på samma planhalva!

Vill den ena simma, ja då klämmer båda sig i våtdräkten och floppar iväg.

Om den andra vill gå på konsert i regn och dricka vin ur plastbunke...

Ja, då piffar man till sig och ställer upp!

Äventyren går via sega, motiga söndagspass i regn via trösklar, transsylvanska berg, kaffepauser på bryggan i bara mässingen, till härliga långpass i solsken och ibland ända in på akuten med ett evigt glatt sinne och nära till skratt! DET är den rätta kompisen det!

Som i ur och skur alltid är med, oavsett aktivitet...

Nu stod det då att läsa i söndagens tidning att det hade varit stort pådrag på berget i helgen! Fyra timmar, helikopter, sjöräddning och x antal frivilliga för att någon stackare hade trampat fel.

Inte bara trampat fel, utan gjort det med FEL kompis!!!!

Förvisso på lite oländigare plats än vårt lilla benbrott, men om någon av alla människor som känner oss, får för sig vid något som helst tillfälle, att vi inte bara hade hjälpts åt utan att alarmera den mer vanliga delen av befolkningen...ja då kan vi direkt plocka er ur den villfarelsen!

En för alla- alla för en... Var det inte så det var sagt? Inte "en hämtar räddningstjänsten och åker hem och dricker kaffe- när den andra åker båt och ambulans till akuten."

Tack för ordet