Vättern flåsar oss i nacken

Hur laddar vi för ett cykellopp som för alla seriösa cyklister är som en liten uppvärmning?

Lite kakor kanske? Blir man tyngre borde det går snabbt i nerförsbackarna!

Nej! Kolla vad som fanns i vinkylen! Givet!!! Cykelvin!

 Då ska det nog gå att få ihop det här så att det blir
en toppcykel! Hm...

Tadaaa!

Nu ska jag bara lära mig att cykla på den också! Men det ska nog inte vara så svårt, så jag kanske gör som vildkatten...

Det är återhämtning som gör kroppen starkare...

Utsikten på väg upp på Skånes vackraste berg en tidig morgontur. I horisonten ser man den Danska kusten resa sig ur havet. Cykling när den är som finast! Det blir så mycket lättare att träna när man får sådana här morgnar! Men om vi bara skulle träna då, ja då hade det blivit 3 pass i sommar..

Men iväg kom vi! Fyra smånerviga tjejer i bilen. Regnet vräkte ner, halv storm och en cykel som åkte av ställningen bak på bilen på motorvägen, gjorde inte att vi kände oss tuffare direkt. 

Men till start kom vi... Och vi ser precis så otuffa ut som vi kände oss! VARFÖR kan ingen styra upp en snyggt designad cykelhjälm? Måste vi alla se ut som lekskoleungar i blöjbrallor och hjälm?
Det borde ju finnas sjuka pengar att tjäna!


Årets Tjejvättern bjöd på härligt cykelväder! Tanter i alla former, med alla former och på cyklar av alla former, tog sig runt efter egen bästa förmåga. Cykelkorgar varvades med slimmade ekipage som låg som streck längs vägen. Vi hade alla fyra en idé om vad vi ville klara, men problemet med att aldrig ha tävlat förut är ju faktiskt att man inte har den blekaste aning om hur det fungerar, vad man har att vänta och vad man kanske eventuellt skulle kunna åstadkomma.. Man är, precis som vid de andra racen, mest stressad över var man hämtar startlapp, lämnar överdragskläder, hittar varandra efteråt och  hur man ser till att hitta mat, vatten och annat vid mål. Loppet kommer liksom i andra hand!
Än en gång överraskade vi oss själva totalt! 

För i mål kom vi!

P rasslade in som ett spjut på snygga 3.03 och efter bara en sund kom A med stallkamraten Åsa in på 3.34 och andra Anna, som var ansvarig för den största prestationen på sin damcykel, spurtade i mål på 4.13!!! Nöjda glada och, precis som vanligt, hungriga, fick vi njuta i solen vid sjökanten.

 Motala/Vadsten tidning högg P när hon sträckte ut benen i solen efter målgång, och Speedkulan var född! Ett ord som vi inte visste fanns! Än en gång har journalister gjort sitt jobb väl!

haha!

HAHA!!