Kotteplockare i motlut

Jo... en liten kotteplockare är man ju utan tvekan! Trivs mest och bäst i buskar och på berg och delar helst den tillvaron med likasinnade.

Idag, en dag som alla andra, men som skulle visa sig innehålla nya kottar och nya mot- och medlut!

Eftersom A kör företagsbajk, så hakade jag på M, vår transakompis (sorry M, det låter värre än det är...)
och gav oss av mot Vallåsens vedervärdiga motlut.
Någonstans på motorvägen, på Hallandsåsens nordsida, så började bil-pannbenet softa till sig.
Att köra hela vägen till Vallåsen, när hela åsen lutar lika illa, det kändes som tid slösad i bil, som kunde användas till att jaga höjdmeter!

Så vi dök av vägen i vid ett naturreservat i bokskogen och tog oss en bit upp för en skumpig grusväg.
Vilken toppendrag!

Nästan 1 km upp, varvat lätt motlut med tuffare! Full fart ner igen och ja... ni vet hur visan går...

När kroppen är slut är det jättesvårt att räkna till 7...därav kottarna. Varvräkning på Morfars tid?

Vi dunkade in 7 varv och dryga 12km i benen! Trötta, sjukt nöjda och glada delade vi en banan på hemvägen, pratade berg, hm och roliga rundor vi skulle kunna ge oss på. 

Pratade den aldrig sinande högen av svettiga träningskläder som växer vid tvättmaskinen, som ligger på delad dumboplats med tidsbristen att leka!

P svängde ut från parkeringen på Erikslund ochvhade visst omedvetet försökt eliminera ett av problemen!

Undrar om man kommer tillbaka imorgon och så står den där med nytvättade grejor och ny banan? 

I wish...

Kom hem, duktigt kall och ruggig och dök på makens nya investering i vår livskvalitet!

Aldrig smakar en Joe så bra som den stunden!