Och nej, jag har inte fotboja eller hålls inom lås och bom av bättre vetande, jag bara har kört fast!
Tvärfast. En total mental blockering som bygger på för MYCKET entusiasm helt enkelt! Och för lite tillfällen.
Viljan och möjligheterna ligger i ofas om jag ska säga det vackert.
Verkligheten går som bekant, inte alltid hand i hand med hur man egentligen vill ha det. Just nu är det de kortare dagarna som jävlas med mig. Hinner inte krama ur varje dag så mycket som jag vill, för helt plötsligt blir det mörkt och då blir den här tjejen trött och vill sova.
 |
| Den här tiden på året hamnar jag oftast här i mitt huvud... Vill busa i bergen så mycket att jag känner smaken av torr baguette i munnen! |
 |
| Men sen kan man ju ha precis lika mycket roligt här! Springa långt i varma soliga berg, simma lite (haha, nej den hittade jag på..) Huvudet går på högvarv, kroppen vilar och idéerna formligen sprutar ur skallen på mig... Filar på upplägg i träningen inför nästa års race, filar på hur jag ska fungera som livspartner, mamma och vän, bland alldeles vanliga människor detta till trots! Dagen ska i alla fall avslutas med ett Spinning pass på Filborna Arena, och deltagarna ska få så mycket valuta för sina små väl investerade friskvårdspengar som de bara kan drömma om! Instruktören är så laddad att det ringer i öronen på henne... Imorgon ska vi, jag och A, gå på invigningsfirande på Fysio Kliniken City i Hbg! Bubbel och tilltugg utlovas! Undrar om man borde racingtejpa sig för ett sånt event? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar