What can I say...?

Så nöjd och glad att jag öste ur mig precis allt jag hade i alla loppen för Tjejklassikern i år! 

Förutsättningarna var både goda och dåliga. Huvudet va på rätt spår, kroppen inte lika, men det jämnar ju liksom ut sig!

Tanken var att det borde räcka! Räcka till att bli bäst! 

Men jag... D45 ska klappa mig på axeln och erkänna att eftersom jag blev slagen, präktigt slagen, av någon skidåkningsfantast född på 80-talet...

Som grädde på moset kunde hon simma också.

Ja då kan kag säga att jag är superduper glad att hon slog mig med råge, närmare en halvtimme, och inte med 30 sekunder eller nåt annat vansinnigt störigt!

Hatten av för Marie Sundberg i Katrineholm! Asbra gjort!!! Du piskade en av de envisaste tjurskallarna söder om Hallandsåsen:) och det är det trots allt inte många som gör.

Så jag gör som de andra till åren komna dådå....

Haha!

Jag går väl ut i min trädgård och påtar och klappar på mina hönor:))

Livet e trots allt bra fint! Speciellt när man vet att göra saker för att hjärtat e med och för att det är roligt! 

Både att simma, cykla, påta i trädgården, bada, klappa på sina hönor och pussa på sina killar! De där två godingarna som alltid står ut, ställer upp och tycker att man är bäst i världen❤️

Eh.. Oj, nej de andra två...som inte har nåt val:))