Tacx så mycket...

Joodå... Så satt även P där! 

Intvingad av de hagelstormar och helvetetsblåst som erbjöds denna Skånska midvinterdag.

Hade planerat rasta mina Lats ( stora breda ryggmuskeln, läs rullskidmotorn)

Men inte ens jag hade lust efter att ha trotsat elementen till skolbussen imorse med junior. Det sved och piskade i ansiktet och gick genom märg och ben.

Så jag vände förtvivlan mot hopp när jag mindes "min" julklapp som maken satsat på! Den står ju där och väntar, dag ut och dag in...

Här har ni första (och mycket möjligt sista) bildbeviset på att jag i alla fall kom upp på sadeln.

Slet och kämpade med växlar, teknik och stumma ben. Alltihop lika motigt.

Ler lite för mig själv när jag inser att nästa gång går jag nog ut i skitvädret trots allt!