Förbrukningsvara..

Det brukar jag säga ibland, hälften skämt och hälften allvar, när man pratar om att kroppen inte alltid håller måttet.

Mina knän..... De har åkt på mycket stryk genom åren. 

På stora soliga berg med midjedjupt puder, genom skogar, över stränder och på alldeles magiska platser med löparskorna på. 

De har surfat, seglat och cyklat och tagit smäll efter smäll, bara för att efter lite gnissel och gnäll, starkt komma tillbaka och köra på ett tag till.

Vi har delat de mest underbara upplevelser, jag och mina knän!

Så när de nu helst plötsligt och helt utan någon uppenbar orsak, tvärvägrar att låta mig vila, då får jag ont i magen.

Ett par veckors nattligt helvete har resulterat i att jag idag kryper till korset och kliver in på Fysio Kliniken med svansen mellan benen...

Men eftersom träning i alla former går strålande, så fick jag en isande kall 55km runda imorse innan den stora världen vaknade.

Passerade favoritutsikten vid Lerhamn. Bara vänta tills rapsen slagit ut helt!!

MEN vem kom på att detta var något som fortfarande brukas år 2015???

Den här sortens asfalt??? Wtf..? Man blir sönderskakad och förbannad.

Vibrationerna i bakdelen ligger kvar än!

Surnade till och gled ner för att se om det var doppbart idag.

Fegade ur, för kalla svettiga kläder är jättekallt att ta på sig.

Annat var det i fredags kväll! Fick ett ljuvligt dopp ensamma på bästa stället i världen!