Jag ÄR frisk!!!!

Ärligt... I dagens värld där vi alla lever tillsammans, så kan det ibland uppstå situationer. 

När allting liksom inte är vad man tror...

        Det blir pannkaka av alltihop:)

Efter att sjukgymnasten gjort alla böja-bända-slita och dra- tester på mitt knä, och inte hittat några uppenbara fel, så blev givetvis domen att uppsöka vårdcentral för remiss till röntgen.

Då uppstod en "situation"

Jag kom snällt lommandes med min journal, där det tydligt förklarades allt från vem jag är, vad jag jobbar med och mitt kroppsliga skick.

Nu talade min lille doktor (med rocken uppknäppt till midjan, blottandes en hårig bringa) alldeles strålande svenska, MEN han förstod ingenting av min rena, råa och kulsprutesnabba skånska!!!

Inte ett jota!

För att summera upplevelsen, så efter 40 minuters undersökning och frågor om allt från mitt febertillstånd till mitt eventuellt smärtande underliv, så satt jag på provtagningen med  kanyler i armen och en lång lista på prover som skulle tas...

Då hör jag mig själv hota personalen!

" jag kom hit helt  frisk, utan något mer än ett ont-i-knäet!!! Jag behöver en röntgenremiss.

Hittar ni något annat så stämmer jag er"

Jag såg för mitt inre öga hur mitt onda knä ledde till att ha två veckor kvar att leva...

Jag. En fegis? Nääähääädååå.

Om och om igen repeterade jag:jag ÄR frisk!!! Jag ÄR frisk!!! Jag vill ha en röntgenremiss till min sjukgymnast!!! Haaaaaalllåååå? Taskigt knä...? Anyone?

Juryn är fortfarande ute på vad som egentligen blev kontentan av mitt besök på vårdcentralen.

Fick en runda på berget idag! Solen har strålat och det har varit magiskt hela dagen! UTOM de 60 minuterna jag tillbringade där!

Hällde ner!!! Men den iskalla och stenhårda kund jag var ute med, är precis som vi, dvs hellre ösregn och få njuta ensam, än finväder och berget fullt av folk!

Nöjd löpare fick avsluta arbetsdagen med att snacka goja hos The Summit och dricka finkaffe.

Trevlig Valborg från geggig, lycklig löpare med två glada knän!