Träningskompis sökes

Attans vad trist det har blivit att träna ensam... Antingen struntar jag i det, eller så springer jag vilse!

A solar sig ett tag till och P äter upp sig på hemmaplan.

Förra veckan när vi var och gästspelade i England så gav jag mig ut på en liten morgontur för att få myrorna ur brallorna så att säga.
Fick en karta av svågern och lite direktiv på vädersträcken. Nemas problemas med andra ord!

Aaah, alla dessa små engelska vägar som ser likadana ut...

Jag fick en runda på alldeles fantastiska småvägar över böljande gröna ängar, förbi fantastiska hus och herrgårdar, hästhagar, grisar, kossor och en riktigt bra höjdkurva.
Gick ut lugnt och kände mig fullkomligen galet toppad med energi, sen kom backarna... Mwoahaha!
Efter det kom den krypande känslan i magen när man inte är helt säker på vart man är och Gps'en visar 10km för en back track...

Då är det skönt med ett vänligt ansikte man känner igen!
Vi hade minsann setts tidigare... 

Kom hem till slut, nöjd och tuff när jag äntligen var på hemmaplan med kaffet i handen:) 15km i gott tempo kan vara värt lite småpanik i maggropen!

Nästa Vilserunda tog plats på Midsommardagen i Blekinge...

Var bara tvungen att få ur mig lite sprall och fick de enkla direktivet att bara hålla vänster, för vi är på en halvö.... Skulle ge mig 6 snabba km!
Easy Peasy!

Familjen P's alldeles fantastiska Midsommmarboende!

8km senare står jag och flåsar på en campingplats och letar efter någon som ser ut att veta var han är...

Och jodå.... bara håll du rakt genom skogen lilla gumman, så kommer du tillbaka där du visst smög in en högersväng trots allt... (Och jo, vi kallade den Trollskogen när vi var små, för den är mörk och stor).
TACK! Fegkossan kutade som en galning, med samma äckelkänsla i magen och diverse tidningsrubriker som rullade på min näthinna, Mamma!!!!!

Än en gång, en fin lååångrunda, otippat lång och snabb... Tuff och stark när man satt där senare med kaffet i handen och alla de andra precis hade vaknat!

Nu är vi ju dock hemma igen och jag har ingen att leka med:((
Då faller jag tillbaka på mitt gamla kuta-som-satan-5km knep! Sagt och gjort! Gårdagen fick blir 5 blåsiga i full fart. Bara för att jag inte kan sitta och bara vänta på att hon kommer hem.

Jag! P! Som aldrig velat träna med någon, som älskat mina ensamma stunder i löparskorna....
Tack för den A! Men så här roligt är det att vara två!