Maken kom hem med stressen fullständigt sprutandes ur öronen. Jag tyckte att lite mtb borde blåsa nytt syre i systemet, samtidigt som en konstig känsla att det var fel, smög sig på.
Han drog iväg och efter 10 minuter fullkomligen öppnade sig himlen.
Det tippade ner badkarsvis!
En stund senare fyllde jag badkaret åt honom och tänkte ta junior och köra och hämta honom, så stark var min känsla att det var fel, men tänkte att han blir väl sur..
40 minuter senare rullar en okänd bil nerför vägen, jag tänker att nu kommer han!
En snäll själ som bor vid Svedberga kulle hittade maken irrandes med cykeln, blodig och snurrig och utan att veta vad han gör i skogen.
Hade knockat sig själv bortom vett och verklighet, förmodligen spräckt ett revben och ser ut som han varit i slagsmål...
Där rök det några vuxenpoäng till!
(Han var dock inte så illa an att han köpte att jag var hans exfru och att han betalar mig ett fett underhåll varje månad)
Cyklisten ville inte va med på bild, men. Här är hjälmen och en cykel som borde tvättas...
Bästa största tacket till den fina kille som körde hem min man!!!! Det kommer ärligt ödmjukt för besväret.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar