Torsdagkväll och vi drog upp till Kullaberg för att samla ytterligare några meter i benen.
Solen stod så där lite "eftermiddagslågt"
och det var verkligen magiskt vackert.
Det är just det här som är grejen med terrränglöpning, allt vackert runt omkring. Ljuset, dofterna, känslan under fötterna, ljuden i från skogen och i från havet. Sinnena måste hela tiden vara extra skärpta så att fötterna placeras på rätt ställe.
I klädda våra 1/2 nummer förstora Salomon...ja, det har vi fått lära oss att våra tår kommer tacka oss för i Transylvanien...sladdade vi runt bland stock och sten. Oerhört märklig känsla den där lilla extra halvan ger....
A gjorde som alltid ett par vurpor och undkom med blotta förskräckelsen... och en stukad fot... NEJ! Behöver inte mer käppar i hjulen nu!
Dagen till ära träffade vi också på våra ärkefiender "kullakorna" som stod och betade i godan ro.
Härligt liv de har de där kossorna man blir nästan lite avis!
Ses i skogen.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar