Tankar om motlut och medtränande

Helgen spenderades på allra bästa tänkbara sätt!

Med de finaste och roligaste vännerna på en plats att andas, busa och gotta sig...

Magisk utsikt över skärgården, berg av skaldjur, goda viner, skratt och en hög med lyckliga ungar!

Livet när det är som sämst:)

Men som vanligt så låg han på lur i bakhuvudet...han med hornen i pannan...lite yrvaken med annars på hugget.

Så på midsommardagen drog man på sig de snabba tightsen, högg maken och ytterligare en frivillig.

Intervall i backe klassas som bästa morgonrusning!

Ett Bohuslänskt motlut i 300m i ständigt ökande grad...

En rolig backe som kändes fin och med bra återhämtning.

Maken tuggade på envist och utan att tveka. Han hävdar att han snart är ikapp och kommer bli bättre och snabbare än jag!

 Kul! Hahahhaa!!!!

         Inga träningsbilder släpps...

Den andra frivilliga? En av de bästa och roligaste tjejerna jag vet, som alltid är med på vad sjutton man än kommer på!

Och tro mig...Väldigt Mycket har vi kommit på genom åren.

Ja, den donnan lufsade på, trixande med tekniken och en inbillad ankröv i motlutet.

Hon vilade lite vid varje intervall, trots att hon såg fullständigt oberörd ut.

Sådana träningskompisar vill man inte ha!

Som ser oberörda ut!!! 

    Luriga sniglar som låtsas va trötta?

          Ett misstänkt fulspel!

Nä, utschasade, genomsvettiga och slutkörda ska de va! Haha! 

så med andra ord ska jag byta ut A också, när hon kommer hem...