Musik på Sofiero är ett givet inslag. Ps finfine make hade överraskat P med två biljetter till ingen mindre än Bob Dylan med den viktiga passusen att...."bara jag slipper gå"... och på så sätt fick A den stora äran att följa med istället. Yes!
En konsertkväll kräver diverse förberedelser. I höst väljer vi därför något annat än havregrynsgröt till frukost!
Bara ett litet stalltips ;)
Ja, ja det blir alltid lite bättre än man tänkt sig.
Alltifrån hucklen till helskägg, så ser det ut på Sofiero när Dylan spelar. Fansen, rynkiga ladies och en hel drös med helskägg, var både lyriska och nostalgiska.
"- Lille du, måske är det den siste gang vi ser ham, vores king"
Men nog håller han stilen alltid käre gamle Bob. I stråhatt och brallor med revärer byggde han stämning under den grå sommarkvällen.
Och förresten nu vet vi att det kittlas när gamla nostalgiska helskägg får för sig att de ska kindpussas à la françesce!
Ha, ha, ha livet e gott.
Hela tjocka släkten träffades på Sofiero för att njuta av lite mer musik. Lite av en favorit i repris. Cykelturen 18 km t.o.r, picknickkorgen och nya aspiranter i havreåkern. Alltså...glöm inte det där med havregrynsgröten...
Timbuktu levererade stort. Vilket gung, ännu en kung!
Men det tar på krafterna att hänga på konsert...
I morgon är det dags att springa igen.....gulp...Bydalsfjällen hägrar i horisonten....
MEN det ordnar saj, det gör det alltid. Ja, det löser saj, så brukar allt bli. Det kommer fixa saj tillslut....
Nighty!
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar