Nedräkningen till TjejVasan går undan, träningen så där lagom och fokusen är knepig just för att man inte vet vad man har och vänta förrän man står på startlinjen.
Förhållandena är ju ganska avgörande för en lite instabil Skåning!
Lånade makens gamla vallningsfria spjut för lite grusad pannbenövning. Både för att de är klart mer tungkörda än mina "finskidor", men även för att jag inte vet hur man vallar nämnda finskidor....
Lyckades på ren tjurighet ta mig 15km på en snittid runt 5.30, och då tog jag i så att jag spräckte byxorna.
Alltså känns väl 4min/km fullt uppnåeligt som önskad tävlingsfart va?
Va??? VA??? Inte???
Hm, ska man sikta, mina vänner, så ska man sikta jättehögt!
Nä men ärligt. Så här ligger det till, och nu lämnar jag ut mig för att helt enkelt sätta press på mig själv, att sist så kom jag in på 2.18 och startade då i 11'e led.
Nu har start i 4'de led precis bakom alla de som vet hur man gör, det borde köpa mig lite space och tid!
Nervositeten gäller nog mest att det blir jag som är i vägen denna gången, istället för att vråla förbi alla, som sist..
Min tanke är alltså att på rent skånskt ursinne ska jag ta in på mig själv med 18 minuter. (Fast blir det "bara" 10 så är jag sjukt nöjd...)
Bästa med längdskidornas är att man slipper fulhjälmen!!!
Man får ha sin gamla älskade favvomössa istället! Bara en sån sak va!
Borde ge ett par sekunder bara det!
Tack för mig. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar