Men snön verkar hålla i sig och därmed får P ta tjuren vid det gamla hornet och acceptera faktum,
att ska det åkas langlauf så får det bli på de gamla fulskidorna med förnamnet "vallningsfria", (vilket även kan likställas med fullständigt glidbefriade).
Sagt och gjort. Efter dagens sista, och definitivt starkaste kund, ute i snöyran, så var det hem i den lilla sportgarderoben (den enda P har) och stajla om till en vass ländgåkerska... Dvs stödstrumpor, löpartights, after ski mössa, hittevantar och läppvalla...
 |
| P's tjusiga engelska trädgård i bakgrunden |
Sen ökade vinden på skånskt manér och det fanns kvar en lite hörna på innergården där några bleka solstrålar nådde. Lyfta skrot! Anyone??
 |
| Ju närmare bilden är tagen, desto större hantel:)) A lyser med sin frånvaro. Viktigare saker för sig... Som att jobba häcken av sig för att förtjäna tre veckors puderåkning i de Italienska bergen. Hm... Den som hävdar att livet är rättvist har ju inte varit bästis med Fru A i sandlådan, det kan jag ju lätt säga! Trots detta, så vill jag ändå påstå att mycket bättre tjej att leka med finns inte:) Man får liksom alltid hålla sig på tåspetsarna..passa sig lite extra och hålla sig lite i framkant, annars kommer hon vrålandes och lämnar en i kölvattnet, guppandes och snurrig, undrandes vad sjutton det var som hände! För så snabb e hon! Som en liten vässad Vikenvässla i snäll, fin och mjuk framtoning.... Luuuuuuuurad! haha! Nu går P i a fall och gör det som vi lovat oss att ha tyngdpunkt på i år, stretch... Töja, bända och böja dessa envisa och seniga kroppar som bara levererar och levererar och tyst och ilsket tar. Men för att avsluta detta dravel med något snyggt, fint och mysigt, så vill jag bjuda på en bild av en herre som steg in på Solgården en dag för ett drygt år sen, tovig, sliten, blodig och mager... |
 |
| Wilson, alias Vilsen... The man of the Manor, il Patron! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar