På tisdagar har jag spinning och lite annat smått och gott, så veckans första löppass brukar infalla på onsdagar!
Så här såg det ut när man slog upp sina ljusblå denna onsdagsmorgon...
Kände hur min lust att kuta runt på bygden dalade attans fort.
Det är då huvudet börjar mala. När ska jag springa då? Hit och dit, fram och tillbaka håller man på. Något slags stört resonemang med sig själv.
Äsch jag drar idag, näääää så roligt är det inte, klen jag är, bekväm, börjat jag bli gammal? Måste ut! Vill inte! Vill hellre städa!!!! Vill sova, försjuttongubbar- bara spring! Ut människa! Det blir skönt! Nä pallar inte... Du blir bara blöt en gång. Du krymper inte! Jag viiiiilll inte!!!Jooohooo det vill jag visst... Eller?
Så där höll det på. Ända tills andra makter styrde upp!
När min skalle hade klappat ihop och jag satt och skrev fakturor, ja då bara ändrade sig ljuset som föll in!
Bönhörd!!!
Körde mitt eget Viken Giro! Lerbeget, Viken, Grå Läge, Döshult och hem!
16km i prattempo. Heter det så när man springer ensam också?
Tänktempo? Hinner ju floppa runt ganska många tankar i sitt lilla huvud när inte A är där och avbryter mest hela tiden...
De här tackar för sig nu. Nya på väg på posten!
Tack för mig, hej
//P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar