#toughest? Or not so much...

Söndag em. Annas alla killar hade briljerat helgen igenom...

Dags för familjens riktiga tuffing och hennes vapendragare att ta berget i besittning!

  Fullkomligt vansinnesvackert i skogen!!!

Vi trippade fram lätt och ledigt, inte så tuffa precis, men starka...

Fick mest stanna och fotografera för att det liksom inte gick att inte föreviga!

Tuff, tuffare... Eller bara en dåre hög på en vacker värld?

Temperaturen var perfekt, sällskapet fenomenalt och där var vi så nöjda i vår egen lilla värld...

Tills DE bara stod där. Våra Nemesis...

Titta noga, så ser ni silhuetten som fick oss båda att tvärnita och börja babbla osammanhängande.

Efter ett ovanligt otrevligt möte för ett par år sedan, och vetskapen om att någon blivit attackerad, så lider vi nu båda samma handikapp.

Koskräck!

Precis där skulle vi fram! Inte en chans att dessa flickor blir toughest denna helgen...

Escape route! Japp!!!

(Och då frågar man ju sig varför Naturvårdsverket bygger extra utvägar?)

Fick trots utmaningen en härlig runda på svarta Kullamannen banan.Torrt och fint och lättsprunget.

Hoppas på liknande förhållanden den 31/5 när det är dags att visa vad man har i benen.

Vi tar allt som slängs vår väg, bara inte på fyra ben med horn!

På lördag ska A checka formen åt "oss" på Lundaloppet 10km, så vi vet hur läget ligger.

P ska bara hålla tummarna och förmodligen fortfarande på lördag hämta sig från dagens massage, som definitivt hade platsat i en Toughest tävling!!!