Där gick det! Startskottet!!!

Ja, då var det bara att inse att det inte gick att blunda och bara tänka på cykling längre...

Vart jag än kommit på sistone så har det alltid funnits någon som hittat en anledning att prata cykel.
Så även igår kväll på makens lilla firande.

Då hade vi värstingcyklisterna från bygden på middag, och givetvis halkade snacket in på just ovan nämnda förfasade aktivitet. Cykling.
Jag...En cyklist?

Så dagen började med att göra precis som vanligt, två snabba koppar, ett par ägg och sen huvudet i den snabbaste växeln innan protesterna kunde börja ta form i skallen!
Stegade med bestämda steg ut till Taxc'en och blängde surt på min egna ynkliga uppenbarelse i spegeln.
Jag... en CYKLIST!!!! sade jag!!!!

(Fick pumpa däcket själv. Tji fick man för det inlägget.)

Tröskel! Hur jobbigt kan det va, när man t o m får sitta ner?!!

ASÛBERHELVETISKT!!! Alldeles vansinnet hemskt, svidande och mentalt så tufft att jag nog aldrig varit närmare att duka under av pressen.

Pinsamt.

53 minuter ren plåga på precis alla vis. Så jo... jag fattar att det blir dags att skärpa till sig. Riktigt riktigt ordentligt. Riktigt ordentligt menar jag!

Som fransoserna säger..